Dazed and confuced

En dag fylld av tankar. Vad ska mitt nästa drag bli. Jag väntar fortfarande på lektörsutlåtandet av mitt första manus. Ett förlag har inte svarat ännu. Barnboksmanuset ligger fortfarande hos två förlag. Det finns flera förlag som jag skulle kunna skicka till men jag har en ny tanke med den så jag avvaktar. Andra manuset skriver jag på för fullt. Barnboksserien har jag inte tagit tag i ännu. Jag har skickat in en novell till en tävling och väntar med spänning på hur det ska gå för den.

Mina tankar har irrat. Fram och tillbaka och så fram igen. Möjligheten att ge ut själv har slagit mig förut men den har aldrig riktigt fastnat. Men vad vill jag med mitt skrivande? Egentligen! Hur mycket väntan är man beredd på att stå ut med? Hur länge har man lust att befinna sig i de stora förlagens godtycklighet? Hur länge dröjer det innan man verkligen tror att man inte kan skriva tillräckligt bra. Det känns tungt att vänta på att alla parametrar ska sammanfalla. Rätt text, rätt lektör, rätt genre och så den där gäckande turen. Dessutom hörs det fler och fler negativa röster om förlagen. De stora som slukar. Tuggar ut det goda och sedan spottar ur. Så vad vill jag med mitt skrivande?

Först och definitivt främst vill jag skriva. Jag vill beröra och underhålla. Jag vill hålla min egen bok i min hand. All lycka med skrivandet suddas till slut ut och försvagas om det inte får nå ut någonstans. Om det inte får landa i någon annans sinnevärld. Om det bara fastnar i min dator och jag är den enda som vet att mina berättelser finns.

Jag har inget bra svar. Inte ännu. Men det kommer tids nog. När jag är redo så vet jag precis hur jag ska göra. Tills vidare skriver jag och fortsätter att leva mitt i min skrivande magi. För den finns kvar. Starkare än någonsin. Det är bara en sådan där dag. En dag då sinnet vill ställa allt på sin spets och utmana mina tankar.



Bilden är lånad från nätet.