Det osynliga yrket

Idag har jag stängt dörren (satt på mig mina hörlurar med musik) och gjort mig osynlig i tre timmar. Wow, vad det gick undan! Fingrarna skrev så fort att det blev en irriterande mängd stavfel bland alla orden. Dem får jag fixa efterhand. 3 030 ord och jag har nu passerat 200 000 tecken (med blanksteg). När jag skriver så bara kommer alla orden ur mig utan eftertanke. Det är lite skrämmande faktiskt. Var finns alla orden när jag inte skriver? Varför är mitt huvud fyllt av berättelser? Hur hamnade de där? Många frågor men inga svar. Men jag klagar inte. Det är ju som att ha en överfylld skattkista att gräva ur.

Idag vägrade min huvudkarraktär att göra som jag har tänkt och gick och förlovade sig istället. Nu har jag ingen aning om hur hon ska komma fram till slutet på det sätt som jag har tänkt. Förmodligen tar hon sina egna vägar och struntar i vad jag tycker. Spännande, spännande! Jag vill veta hur hon ska hantera det andra som just har hänt i min berättelse.