Orden som bär mig

Tack för orden.
Språket.
De hänger som oslipade blankvapen över oss.
Jag bänder det, jag böjer det, jag bryter på mitt eget.

Jag hoppas att orden aldrig tar slut för vem vet, då kanske nävarna tar vid :)

En underbar dag bland orden! 3 495 ord dansade fram ur mitt inre. När man skriver så intensivt så får blogg och annan social media stå tillbaka. Men nu finns jag här en stund. Sedan måste jag säga godnatt till barnen. Men jag är lycklig. Jag sitter med blossande ansikte och ser mina ord dansa med varandra framför mina ögon. Det är magi. Så är det bara. Jag provar att berätta samma sak ur två personers synvinkel. Jag testar det så får vi se om det fungerar. Det känns så just nu i alla fall. Det blir tydligare. Ger mer tyngd. Det är spännande och jag kan knappt vänta tills i morgon då jag får vet mer om hur det ska gå. Det är så otroligt märkligt. Idag fick jag veta att en av mina karaktärer har en reumatisk sjukdom. Ja, hon dök upp först idag, även om jag visste att hon var på väg, med sin sjukdom och sitt bagage. Hm, undrar hur hon ska ta allt det nya. Inte bra anar jag. Och förlovningen, hur ska det gå med den nu? Det var ju det jag sa. En förlovning var inte så lämpligt just nu. Men hon visste ju inte vad som väntade henne. Nu vet hon. Och det är inte helt lätt att hantera. Visst är det spännande!