Milstolpar

Nu flyter det på i ett helt otroligt tempo. Jag har passerat en milstolpe idag. 40 000 ord. 1 877 ord bara idag. Skrivtiden idag blev drygt två timmar. Det börjar faktiskt närma sig en hel roman på riktigt nu. Först tog jag tag i min enorma strykhög ett par timmar, den som vägrar att minska. Det gör jag så gärna om mitt skrivande flyter på den tid jag har tillsammans med mina ord. Jag förstår verkligen inte var alla ord gömmer sig när jag inte skriver. Under de nästan tre åren som jag har skrivit på allvar har jag aldrig satt mig ner och funderat på vad jag ska skriva. Jag sätter mig ner, sätter på mig hörlurarna med musiken och så skriver jag. Jag skriver ända tills min skrivtid är över. Jag älskar det. Än så länge är det en bit kvar men det känns bra så här långt.

Nu har jag dock stött på ett frågetecken inför mitt fortsatta skrivande. Det är en person som har dykt upp i berättelsen som är väldigt viktig. Livet har vänts upp och ner. Sanningar har kommit fram som kan vara mycket svåra att ta till sig. Nu funderar jag på om jag bara ska berätta vad som händer ur min huvudpersons synvinkel eller om jag ska berätta ur bådas. Det vill säga ett kapitel för var och en av dem. Bara under den kritiska tiden när allt det nya ska avhandlas och kommas till rätta med. Någon som har någon åsikt om detta?

Nu ska jag något motvilligt avbryta mitt skrivande för en stunds familjeliv. I morgon fortsätter jag. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag får fundera lite på hur jag ska göra med mitt dilemma angående en eller två synvinklar under min promenad i morgon.

Bilden är lånad från nätet.