.

.

lördag 21 maj 2011

Dazed and confuced


En dag fylld av tankar. Vad ska mitt nästa drag bli. Jag väntar fortfarande på lektörsutlåtandet av mitt första manus. Ett förlag har inte svarat ännu. Barnboksmanuset ligger fortfarande hos två förlag. Det finns flera förlag som jag skulle kunna skicka till men jag har en ny tanke med den så jag avvaktar. Andra manuset skriver jag på för fullt. Barnboksserien har jag inte tagit tag i ännu. Jag har skickat in en novell till en tävling och väntar med spänning på hur det ska gå för den.

Mina tankar har irrat. Fram och tillbaka och så fram igen. Möjligheten att ge ut själv har slagit mig förut men den har aldrig riktigt fastnat. Men vad vill jag med mitt skrivande? Egentligen! Hur mycket väntan är man beredd på att stå ut med? Hur länge har man lust att befinna sig i de stora förlagens godtycklighet? Hur länge dröjer det innan man verkligen tror att man inte kan skriva tillräckligt bra. Det känns tungt att vänta på att alla parametrar ska sammanfalla. Rätt text, rätt lektör, rätt genre och så den där gäckande turen. Dessutom hörs det fler och fler negativa röster om förlagen. De stora som slukar. Tuggar ut det goda och sedan spottar ur. Så vad vill jag med mitt skrivande?

Först och definitivt främst vill jag skriva. Jag vill beröra och underhålla. Jag vill hålla min egen bok i min hand. All lycka med skrivandet suddas till slut ut och försvagas om det inte får nå ut någonstans. Om det inte får landa i någon annans sinnevärld. Om det bara fastnar i min dator och jag är den enda som vet att mina berättelser finns.

Jag har inget bra svar. Inte ännu. Men det kommer tids nog. När jag är redo så vet jag precis hur jag ska göra. Tills vidare skriver jag och fortsätter att leva mitt i min skrivande magi. För den finns kvar. Starkare än någonsin. Det är bara en sådan där dag. En dag då sinnet vill ställa allt på sin spets och utmana mina tankar.



Bilden är lånad från nätet.

12 kommentarer:

  1. Vilken vacker bild:-)

    Jag reagerar på att du inte fått ditt lektörsutlåtande ännu - vad beror det på? Livet? Du skulle fått det för fyra veckor sedan?!
    Jag tycker att du inte ska sätta allt på sin spets så länge du inte fått utlåtandet - utan det vet du egentligen inte var du står. Men fortsätt att skriva - du har ju så mycket på gång. Produktiv till tusen:-)
    Vi är många som vill hålla dig i handen och fortsätta heja på dig ...
    STOR kram

    SvaraRadera
  2. Om jag inte får min bok utgiven kommer jag lägga ut den på nätet. För jag vill att andra ska läsa.
    Eftersom jag går skrivarkurs, och eftersom jag låtit ett par vänner läsa, så vet jag att det finns personer som uppskattar det jag skriver och då vill jag också att det ska bli läst.
    Sen är det klart att jag vill dra in pengar om det är möjligt, men är det inte det så vill jag ändå bli läst.

    SvaraRadera
  3. Jag tror att man ska vända sig till de mindre förlagen. Om man är villig att satsa en peng själv, så kan man få kontrakt hos flera av dem på det sättet. Eller så tar man hela smällen själv och startar eget förlag. Då har man ju också hela makten vad gäller utsidor osv. Och helt ärligt, det verkar inte vara mycket marknadsföring involverat i något förlag, stort som smått. Om man inte redan är en kändis eller har tusan så duktiga agenter bakom sig. De där katalogerna som förlagen är med i kan man själv lägga in en annons i. (Har jag inte gjort men skulle ha gjort om jag tänkt efter lite före...)

    SvaraRadera
  4. Kom i håg att du faktiskt redan nu inspirerar och gläder massa människor med dina ord och din underbara personlighet!

    Kramar från mig <3<3<3

    SvaraRadera
  5. Det är helt klart såna tankar som måste poppa upp när man är i limbo så där...man skriver, men för vem och för vad? För sig själv? Så snart din bok blir antagen vet du :) För det kommer den att bli!

    SvaraRadera
  6. Tankeväckande inlägg. Jag tog mig friheten att citera dig i mitt inlägg. Hoppas det var ok!

    SvaraRadera
  7. Förlåt en fråga från en amatör. Men hur blir det om man skickar in boken till flera förlag och om flera förlag, hemska tanke, nappar på boken. Vad händer då... :)

    SvaraRadera
  8. Anna - då har du ett väldigt bra förhandlingsläge! :)

    SvaraRadera
  9. Ebba:
    Visst är det en vacker bild!

    Att jag får vänta på lektörsutlåtandet beror precis på det. Livet. En olycka har fördröjt svaren på mina frågetecken.
    Egentligen är det bara mina tankar som vill hålla mig allert. Aldrig släppa taget. Därav tankarna som ställer allt på sin spets. Jag avvaktar och skriver vidare. Fast att vänta är inte roligt just nu. Det känns som om Gudarna är emot mig :) Fast det kan ju vända om jag har tur. Så dök den där turen upp igen. Tänk att man ska vara så utlämnad åt den. Men inte helt. Aldrig helt. Jag tänker kämpa så länge jag lever :)
    Och att någon vill hålla mig i handen och hjälpa mig framåt, det betyder allt! Tack!
    Kramar!

    Nilla:
    Men visst måste det vara så. Man skriver för att man vill och måste skriva men man vill också att det ska läsas av någon annan. Annars hamnar ju allt i en återvändsgränd.
    Pengar är inget man säger nej till men känslan i att hålla sin egen bok i handen. Att se den i någon annans hand. Det kan inte värderas i pengar.

    SvaraRadera
  10. Hanna:
    Det ligger mycket i det du säger. Idag när det verkar som om man inte bara behöver skriva boken utan också marknadsföra den, så borde man lika gärna kunna göra hela jobbet själv. Man tar risken själv men får också hela vinsten. Det är definitivt en tanke att spinna vidare på.

    Pennelina:
    Och så läser man en sådan fin kommentar från dig och så blir allt så mycket roligare och lättare igen. Det värmer och uppmuntrar. Tack gulliga du!
    Kram!

    Trillingnöten:
    Tack snälla du, som lyfter mig precis när jag behöver det! Ja, det är vikitgt att veta vad man vill med sitt skrivande. Hur långt är man villig att gå och vad är man villig att göra?

    My Myself and I:
    Tack och självklart är det ok att citera. Kanske kan någon annan ha glädje av våra tankar :)

    Anna:
    Precis som My Myself and I säger så har man ett rätt så hyfsat förhandlingsläge. Själv skulle jag inte kalla det någon hemsk tanke utan ett drömläge :)

    SvaraRadera
  11. Så då kom en förklaring - inte kul för lektören precis. Men då kommer utlåtandet i sinom tid ändå - det är ju bra:-)
    Kram till dig som inte ger upp!

    SvaraRadera
  12. Ebba:
    Det borde komma när som helst nu. Det är ju bra, hoppas jag :)
    Kram!

    SvaraRadera