.

.

tisdag 4 januari 2011

Skrivdrömmar i sjuksäng


Jag känner mig lite bättre men benen känns fortfarande som de ser ut på en nyfödd Bambi. Det gäller att passa på att vila för så fort jag känner mig bättre så blir jag rastlös. Allt som ska göras dyker upp i tanken, även sådant som jag normalt undviker. Det är som om kroppen skriker efter att få göra något. Nästan vad som helst. Det är ett konstigt fenomen men hjärnan vet nog vad den vill det är bara det att kroppen inte alltid hänger med. Jag vet att jag är på bättringsvägen för precis innan jag vaknade efter en ganska lugn natt så flimrade det förbi en händelse eller kanske en del av en berättelse. Hjärnan börjar gå in i skrivmode. Då måste jag vara på rätt väg efter två dygn av feberkoma. Det var inte mycket men intressant och jag vaknade med ett leende på läpparna. En dag kan knappast börja bättre även om resten av dagen fick tillbringas i soffan.

Bilden är lånad från nätet.

6 kommentarer:

  1. Skönt att du är på bättringsvägen, och när du börjar tänka skrivande, då är du DEFINTIVIT på väg åt rätt håll. :D

    Kram

    SvaraRadera
  2. Äntligen! Skönt att det går åt rätt håll nu. Jag hoppas att du mår ännu bättre idag! Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, det tror jag är ett tecken på bättring:)

    SvaraRadera
  4. Skönt när man känner skrivklådan krypa i kroppen. Själv är jag så känslig och måste ha goda vibbar runt mig för att kunna skriva.
    Utan dem blir det mesta kraftlöst och totalt ointressant.

    Krya på dig

    SvaraRadera
  5. Nina:
    Absolut på väg åt rätt håll!
    Kram!

    Trillingnöten:
    Tack! Det går långsamt åt rätt håll :)
    Kram!

    Åsa:
    Det bästa tecknet :)

    CLE:
    Tack! Om man inte ha goda vibbar får man skapa dem, det gör jag med bra musik, då vaknar livsandarna igen :)

    Malin, Costa Brava:
    Nej, det är min 10-åriga dotter som skrivit åt mig de senaste dagarna :) Skämt åsido så kräver inte bloggandet ett lika skarpt sinne som det gör att skriva den stora bästsäljaren ;)

    SvaraRadera