Så lycklig och så trött

Det har varit en helt fantastisk helg. Att få träffa och prata med sina barndomsvänner är verkligen en lisa för själen. Oj, vad vi har snackat. Fördrinken varade i sex timmar!? Jag måste verkligen ge en eloge till maken, som enda mannen där, för att han orkade vara med och lyssna hela tiden. Tänk vad många härliga minnen man kan rota fram ur gömmorna. Det är tillsammans med de här två tjejerna som jag byggde en stabil och hållbar grund till det som är jag. Vi var tillsammans all vår vakna tid (nästan) när vi var mellan 14 och 20 år. Enligt mig de absolut viktigaste åren under ett liv eftersom man präglas och hittar sig själv som blivande vuxen. De var och är de bästa vännerna man kan önska sig, särskilt under en sådan viktig process i livet. Sådana man kan lita på i vått och torrt. Alltid!

Efter allt snack gick vi iväg för att dansa. Det gjorde vi också med besked. Två och en halv timme nonstop dans och då menar jag verkligen nonstop, jag satt inte ner en sekund. Publiken var ung, väldigt ung men vi klarade att dansa skjortan av de flesta där. Sedan var vi nöjda med det och gick tillbaka för lite eftersnack innan vi var tvungna att ta avsked för den här gången.

Idag träffade maken och jag en av tjejerna igen då vi var hembjudna på fika hemma hos dem. Hennes make kunde inte vara med igår så då fick vi chansen att träffa honom också. När vi kom till dem sa min vän att hon vaknat med ett leende på sina läppar. Det säger allt om hur kvällen var och det kan jag lova gällde för oss alla.