Skrivdrömmar i sjuksäng

Jag känner mig lite bättre men benen känns fortfarande som de ser ut på en nyfödd Bambi. Det gäller att passa på att vila för så fort jag känner mig bättre så blir jag rastlös. Allt som ska göras dyker upp i tanken, även sådant som jag normalt undviker. Det är som om kroppen skriker efter att få göra något. Nästan vad som helst. Det är ett konstigt fenomen men hjärnan vet nog vad den vill det är bara det att kroppen inte alltid hänger med. Jag vet att jag är på bättringsvägen för precis innan jag vaknade efter en ganska lugn natt så flimrade det förbi en händelse eller kanske en del av en berättelse. Hjärnan börjar gå in i skrivmode. Då måste jag vara på rätt väg efter två dygn av feberkoma. Det var inte mycket men intressant och jag vaknade med ett leende på läpparna. En dag kan knappast börja bättre även om resten av dagen fick tillbringas i soffan.

Bilden är lånad från nätet.