En inte lika härlig tisdag

Idag bråkar min kropp med mig. Ja, det började igår men nu är det mycket värre. Jag har ont i benet och jag kan inte gå, stå, sitta eller ligga utan att det gör fruktansvärt ont. Det innebär att jag sover dåligt. Jag måste ligga på rygg, som jag aldrig gör annars. Och så ligga helt stilla. Fy, det är inte lätt att sova då. Jag tror och hoppas att det bara är en sträckning. Ett par kryckor kommer hem till mig i eftermiddag, det ska bli ljuvligt. Det värsta är att vårt arbetsrum ligger två trappor upp. Att gå upp dit idag känns ungefär som att bestiga Mount Everest. Jag får se om jag kan bortse från värken en stund och skriva lite. Jag tänker i alla fall försöka :)

Härliga måndag

Helgerna är fantastiska på alla sätt men jag lyckas nästan aldrig ta mig tid att skriva då. I dag har jag skrivit igen och det känns fantastiskt. Bland orden mår jag bra. Att få finnas inne i min berättelse en stund då och då gör all skillnad i världen. När jag har fått försvinna in i en annan värld en stund kommer jag tillbaka till min egen med mer energi än jag kan göra av med. Nu är jag fylld med energi. Berättelsen går fort framåt och jag har nått ännu ett delmål. Jag har passerat 300 000 tecken (309 781 med blanksteg) idag blev det 3 077 energigivande ord. Det är som en drog. Ju mer man skriver ju mer vill man skriva. Hjärtat slår hårt och kroppen blir skakig. Den bästa känslan och jag tänker aldrig sluta skriva!

Nu händer det så mycket att jag blir alldeles yr i huvudet. Sanningen har äntligen kommit fram. Äntligen för en del och för andra kommer livet inte att bli varken roligt eller lätt från och med nu. Nu rasar korthuset och ingen vet var korten kommer att landa.

20 ord

att starta veckan med.



Begin, Imagine, Laugh, Belive, Seek, Play, Trust, Listen, Create, Connect, Touch, Forgive, Pray, Hope, Choose, Appreciate, Give, Read, Write


Release
Avoid doing something just because everyone thinks you should. Give yourself permission to relax.

Mammas önskning

I dag är det Mors dag. Barnen (och maken) har knåpat och knepat ihop ett skrivbord till gåbandet åt sin mamma. Jag skrev ju om det i ett tidigare inlägg då jag, när jag först såg det, skrattade och tyckte att det var lite galet. När jag tänkt efter ett tag så tyckte jag att det faktiskt inte var en sådan dum idé, trots allt. Jag sitter alldeles för mycket vid datorn, precis som det ska vara när man skriver, men det är inte bra för kroppen. Nu ska jag se om det fungerar. Äldsta sonen tycker också att det är en lysande idé  så han har gått och samtidigt spelat spel på datorn idag. Det ska bli spännande att se hur det kommer att fungera för mig.

Av 10-åriga dottern fick jag denna rörande text.

Till världens bästa och coolaste mamma.

Du är en ros bland tusen andra, du är som en doftande parfym, men du är inte den enda. Men oavsett hur liten du är, bland tusen andra mammor så kommer vi alltid att finnas där för dig och ingen annan. Rosor är röda, violer är blå, när du behöver hjälp, kommer vi där stå.

Det är kul med presenter. Men jag har världens härligaste och goaste barn och det är något ingen present i världen kan slå.

Nu ska vi iväg och fira min mor, så något skrivande blir det inte idag heller. Men, men, imorgon är en annan dag!

Oj, vad jag har fyndat

I dag blir det definitivt inget skrivande. Tråkigt men sant. På förmiddagen anordnade näst yngste sonens skola en basar, som de gör varje vår. Då tjänar de ihop lite extra pengar för barnen att hitta på något roligt för under resten av året. Det var första gången vi var där och det var mycket trevligt. Där fanns lotterier med fina priser. Lotterihjul, tårtkastning, loppis och massor av fika. Allt till mycket humana priser. Förskoleklassen där sonen går, stod för fiskdammen. Han satt där och krokade på fångsten i nästan en timme. Då var alla fångsterna slut. Min lillkille fångade fyra av dem. Han var överlycklig. På deras loppis gjorde jag mitt stora fynd. En hel kasse med böcker för 55:-. Helt galet billigt! 

Till mig själv köpte jag de här:

Barnen fick de här:

Böcker är lycka som varar länge, så nu är jag lycklig ett bra tag.

Sedan var det dags att gå hem för att skicka iväg dottern på födelsedagskalas. Nu har jag en kort stund vid datorn innan jag måste göra färdigt inför middagen med grannarna. Deras äldsta son som är 17 år, ska ha fest med klasskompisarna. För att hans föräldrar och lillebror skulle slippa sitta och kura på vinden så bjöd vi in dem till oss. Då kan de fortfarande hålla ett vakande öga på de "små" liven. Så ser det ut i mitt liv, i Skåne, i Sverige, i världen, en vårdag 2011.

Mitt underbara liv bland orden

Inte allt i mitt liv är ord men jag tror aldrig att jag har skrivit så många ord på så kort tid som jag har gjort den här veckan. I dag blev det 1 930 härliga ord. Jag har inga mål. Ingen bestämd mängd ord jag ska skriva per dag. Jag fungerar bäst under frihet. Nu har min frihet tagit mig i en rasande fart en bra bit in i mitt manus. Det är helt underbart! Lyckokänslor bubblar i hela min kropp. Jag kan se slutet. Då börjar resan igen. Allt det där fantastiska och fruktansvärt jobbiga som händer när mitt manus är ute på sitt eget äventyr. När det lämnat mina händer och hamnat i någon annans. Att jag ens tänker den tanken beror på att det är sluttampen som skrivs på min roman nu. Mina båda trådar ska knytas ihop och bilda en enhet. Nu är det helg och av egen erfarenhet så vet jag att det inte blir så mycket skrivande då. Men vem vet. Kanske kan mitt sinne inte vara stilla. Kanske kommer den här helgen att vara annorlunda och låta sig fyllas av både barn och ord.

Nu har hon slingrat in sig i fler svårigheter. Det är nu allt ställs på sin spets. Som om hon inte hade nog med sorg i sitt liv redan. Kommer förlovningen verkligen att hålla nu eller kommer hennes öde att innebära något helt annat?. Var hör hennes hjärta egentligen hemma?. Och han då? Vem är han egentligen?

Fredagsdansen

Lite tips och tricks för oss som tänker dansa i helgen :) Fast vem bryr sig, nu är det helg och då dansar vi precis som vi vill!

Dansa som om ingen ser!!

Just nu

befinner jag mig på den här platsen i mitt manus. Det är hemma för min huvudkaraktär.

Det tog lite tid för mig idag att bestämma mig för en ny webbläsare. Det gjorde jag för att kunna kommentera och svara på kommentarer. Då blev allt lite nytt och det tog lite tid att få ordning på det. Nu är jag lycklig igen och kan ha kommunikation med mina läsare och bloggar jag följer. Härligt!

Sedan har jag, tro det eller ej, skrivit :) 2 047 ord fick jag till. Jag kan inte ens beskriva den lycka jag känner när jag får skriva. Det börjar verkligen dra ihop sig nu. Nu kan allt hända. Förlovningen står något sånär stadigt än. Men det har trängt sig in en massa tvivel lite här och där. Nu är min huvudkarraktär hemma och blir omhändertagen för några dagar. Det kan hon verkligen behöva.

I´m back

Nu har jag lyckats ordna det. Jag har bytt webbläsare så nu är jag på gång igen. Nu har jag äntligen lyckats svara på alla kommentarer som jag har fått. Jag har fått vänja mig vid att det inte ser riktigt likadant ut. Men snart känner man sig väl hemma i det också. Toppen!

Tålamod

Jag har verkligen försökt ha tålamod. Nu börjar det ta slut. Man kan inte längre kommentera på alla bloggar. Man kan inte ens svara på kommentarena på sin egen blogg. What´s up with that! Meningen med att blogga försvinner ju då. Om man inte kan föra en dialog med sina läsare, då blir det ju supertråkigt. Nej, nu hoppas jag att blogger snart, och då menar jag mycket snart, har löst alla de problem som uppstått den senaste tiden.

Ord, ord och mer ord

Det är klart att det är så. Det finns människor som stressar runt, runt, runt, men de kommer ändå ingenstans. Det är viktigt att veta att det som man lägger sin tid på är sådant som det är värt att lägga tid på.

Själv har jag lagt ett par timmar på strykning. Trots att det kan tyckas vara sådan tid som inte räknas som viktig så ger det mig glädje att ha strukna kläder i garderoben. Därför tror jag att det är viktig tid för mig. Lite tid har lagts på barnen, den absolut viktigaste tycker jag. Lite för lite blev det av det idag. Men, imorgon är en annan dag. I övrigt har jag skrivit. 4 896 ord. I dag har jag dessutom nått ett delmål. Jag har passerat 50 000 ord. Det känns helt fantastiskt. Det börjar bli dags för att tänka på att knyta ihop säcken. Hur har jag faktiskt ingen aning om. Det känns lite som om min röda tråd har delats upp i två. Det är aningen oroande. Jag undrar om det håller och om den kan knytas ihop i slutet. Om det blir en fin liten rosett. En som binder ihop alla mina karaktärer och händelser som pågått i så många bokstäver, ord och meningar hittills. Det är i sanning mycket spännande.

I dag  blev hon tagen av polisen. Vem hade kunnat ana det. Inte hon i alla fall. Förlovningen verkar hålla. So far! I morgon får jag veta mer.

Jaha

Jag som bara tänkte plocka ögonbrynen lite så att jag inte behöver ta jobb som tomte i vinter. Och för att kunna se lite bättre när jag skriver. Men nu vet jag bättre :)

Jag kan inte fatta

att jag fortfarande får leva kvar i mitt skrivrus. Det är en helt obeskrivbar känsla. Jag längtar efteratt skriva hela tiden. Helst skulle jag vilja skriva hela natten. Om jag hade orkat. Min skrivtid blev inte så lång som jag skulle önskat. Idag blev det bara 1 ½ timme och 1 625 ord. Ändå lever jag i ett lyckorus. Kort tid är bättre än ingen tid. Mycket bättre. Jag vann inte novelltävlingen. Synd! Det hade varit riktigt roligt. Men ändå kan jag inte känna mig ledsen över det. Inte nu. För jag lever mitt i min berättelse. Jag längtar tills den är färdig så att jag kan få läsa den. Precis så känns det, för jag skriver och skriver men jag vet inte om allt kommer att hänga ihop på ett bra sätt. Jag hoppas det. Det känns så. Men jag kan inte veta förrän jag kan sträckläsa den och känna på det. Jag tycker att det är så spännande. Jag måste lägga mig tidigt så att det snart är morgon igen. Vem behöver andra rusmedel när det finns sådana här ofarliga rusmöjligheter. Ja, relativt ofarliga. Man kan ju fastna i orden och inte komma ur. Det gör jag så gärna. Imorgon ska jag gå vilse i min berättelse igen. Gå vilse och hitta helt rätt till slut.

HAPPINESS
is something that we decide ourselves
there are a lot of reasons to be unhappy
but we choose to be happy
BECAUSE
it makes us feel
ALIVE

Bilden är lånad från nätet.

Hej där!

Orden som bär mig

Tack för orden.
Språket.
De hänger som oslipade blankvapen över oss.
Jag bänder det, jag böjer det, jag bryter på mitt eget.

Jag hoppas att orden aldrig tar slut för vem vet, då kanske nävarna tar vid :)

En underbar dag bland orden! 3 495 ord dansade fram ur mitt inre. När man skriver så intensivt så får blogg och annan social media stå tillbaka. Men nu finns jag här en stund. Sedan måste jag säga godnatt till barnen. Men jag är lycklig. Jag sitter med blossande ansikte och ser mina ord dansa med varandra framför mina ögon. Det är magi. Så är det bara. Jag provar att berätta samma sak ur två personers synvinkel. Jag testar det så får vi se om det fungerar. Det känns så just nu i alla fall. Det blir tydligare. Ger mer tyngd. Det är spännande och jag kan knappt vänta tills i morgon då jag får vet mer om hur det ska gå. Det är så otroligt märkligt. Idag fick jag veta att en av mina karaktärer har en reumatisk sjukdom. Ja, hon dök upp först idag, även om jag visste att hon var på väg, med sin sjukdom och sitt bagage. Hm, undrar hur hon ska ta allt det nya. Inte bra anar jag. Och förlovningen, hur ska det gå med den nu? Det var ju det jag sa. En förlovning var inte så lämpligt just nu. Men hon visste ju inte vad som väntade henne. Nu vet hon. Och det är inte helt lätt att hantera. Visst är det spännande!

Livet och meningen med det

Kanske är det så. Det är inte alltid lätt att veta vad man håller på med eller varför. Men jag vet att jag är på väg åt rätt håll. Jag känner det i min kropp. Jag känner det när jag skriver. Den speciella lyckokänslan som bara skrivandet kan ge mig. Näst efter min familj så finns det inget som ger mig en sådan lycka och tillfredsställelse. Som om jag plötsligt har hamnat helt rätt i universum. Som om min plats där har varit tom ända tills nu. Nu har jag äntligen hittat det som jag brinner för. Min passion. Så jag tror faktiskt att jag börjar förstå vad jag håller på med och vart jag är på väg. Till slut.

Nu är min dotter hemma efter sin resa till Stockholm och mitt liv och mitt universum är ställt till rätta igen. Mitt mammahjärta kan slå lugna slag igen. Min familj är samlad och så är också jag. Och så alla värmande kommentarer här på bloggen som ger mig ny styrka. Tack för dem! Imorgon är det en ny dag och då ska jag skriva igen. Jag känner i hela kroppen hur orden hoppar omkring. Dansar, samlar sig, väntar. Imorgon får de komma ut. Då får de bilda magi inför mina ögon.

Bilderna är lånade från nätet.

Dazed and confuced

En dag fylld av tankar. Vad ska mitt nästa drag bli. Jag väntar fortfarande på lektörsutlåtandet av mitt första manus. Ett förlag har inte svarat ännu. Barnboksmanuset ligger fortfarande hos två förlag. Det finns flera förlag som jag skulle kunna skicka till men jag har en ny tanke med den så jag avvaktar. Andra manuset skriver jag på för fullt. Barnboksserien har jag inte tagit tag i ännu. Jag har skickat in en novell till en tävling och väntar med spänning på hur det ska gå för den.

Mina tankar har irrat. Fram och tillbaka och så fram igen. Möjligheten att ge ut själv har slagit mig förut men den har aldrig riktigt fastnat. Men vad vill jag med mitt skrivande? Egentligen! Hur mycket väntan är man beredd på att stå ut med? Hur länge har man lust att befinna sig i de stora förlagens godtycklighet? Hur länge dröjer det innan man verkligen tror att man inte kan skriva tillräckligt bra. Det känns tungt att vänta på att alla parametrar ska sammanfalla. Rätt text, rätt lektör, rätt genre och så den där gäckande turen. Dessutom hörs det fler och fler negativa röster om förlagen. De stora som slukar. Tuggar ut det goda och sedan spottar ur. Så vad vill jag med mitt skrivande?

Först och definitivt främst vill jag skriva. Jag vill beröra och underhålla. Jag vill hålla min egen bok i min hand. All lycka med skrivandet suddas till slut ut och försvagas om det inte får nå ut någonstans. Om det inte får landa i någon annans sinnevärld. Om det bara fastnar i min dator och jag är den enda som vet att mina berättelser finns.

Jag har inget bra svar. Inte ännu. Men det kommer tids nog. När jag är redo så vet jag precis hur jag ska göra. Tills vidare skriver jag och fortsätter att leva mitt i min skrivande magi. För den finns kvar. Starkare än någonsin. Det är bara en sådan där dag. En dag då sinnet vill ställa allt på sin spets och utmana mina tankar.



Bilden är lånad från nätet.

Refusering och frustrationshantering

Det är fredag och jag har inte skrivit ett ord på två dagar nu. Det är bara livet som kommit emellan en stund. Det är som det ska. Det som inte är kul är refuseringar. Idag kom det ännu en refusering av barnboken. Trist som tusan. Det är mycket väntande just nu och det är frustrerande. Refuseringar är ännu mer frustrerande. Det är inte mycket jag kan göra åt det mer än att skriva mer. Skriva bättre. Det ska jag göra också. Tills dess så ska jag hantera min frustration med dans. Det tänker jag göra med den här fredagsdansen som passar utmärkt när det gäller frustrationshantering.

Ett liv med barn

innehåller många ingredienser. Särskilt nu i maj och juni. Det är som om skolan lägger i overdrive växeln. Igår fick jag en skön förmiddag med min lillkille. På eftermiddagen sprang näst yngste sonen Kalvinknatet. Han kämpade på bra men en annan kille ramlade precis bredvid honom och han stannade upp och visste inte hur han skulle göra. Hjälpa sin medtävlare eller fortsätta att springa. Han såg så förvirrad och gullig ut. Jag gillar att hans första tanke var att hjälpa trots att det var tävling. Så fort han såg att en vuxen kom till undsättning sprang han vidare. Jag är så stolt över honom!

Uppvärmning med Kalvin.

Alla småkillarna var heltaggade i starten.



Igår kväll och i morse var det full kalabalik här hemma. Vi skulle packa inför dotterns resa till Stockholm. Två matsäckar skulle fixas. En åt dottern och en åt äldsta killen som skulle på dagsutflykt med klassen. Sedan råkade dottern ut för lätt ångest. Började gråta och var orolig över resan. Då var det dags för peppning och övertalning. Vi visste ju att hon skulle få det bra när hon väl kom dit. Till slut hade vi övervunnit den värsta oron och hon kunde fortsätta packa glad och förväntansfull igen. När alla barnen äntligen låg i sina sängar glada och nöjda var klockan halv tio. Då kunde maken och jag äta vår sallad.  Nu är dottern på plats. Hon är glad och kvittrar som en fågel över allt det nya som hon upplever. Nu är mammahjärtat aningen vilset ända tills dottern kommer hem i morgon natt igen och hela familjen åter är samlad.

En härlig förmiddag

Förmiddagen idag har jag tillbringat tillsammans med min lillkille. Vi har varit på musikteater utomhus. Det var vi två och hundratals förskolebarn med fröknar. Vi var inte så väl förberedda för vi märkte att alla satt på gräset och en del hade fika med sig. Som den goda mor jag är så tog jag av mig jackan så att vi kunde sitta på den. Tur att det hade slutat regna då. Vi hade en mysig timme tillsammans, bara han och jag. Ja, om vi inte räknar de hundratals dagisbarnen förstås. Men vi satt lite för oss själva. Efteråt bestämde vi oss för att fika. Vi gick till ett fik där jag varit många gånger med mina två äldsta barn när de var små. Det är ett 50-tals kafé med superstora kakor och bakverk. Vi beställde en stor chokladboll och kladdkaka med grädde. Till det drack vi Champis. Det är bara det att vi är inga fikafantaster någon av oss. Efter ett par tuggor började jag må illa. Lillkillen tog kanske tre tuggor innan han var nöjd. Vi drack i alla fall upp Champisen. Sedan tog vi med oss resten av kakorna hem. Maken blev glad över det. När vi gick därifrån tänkte jag på att det var lunch vi brukade äta där. Kanske skulle det passat oss bättre. Efter det gick vi och köpte nötter i en fantastisk butik som vi har här i stan. Där säljer de massor av nötter, godis och glass. Jag köpte chilli-lime kryddade cashewnötter. Sonen fick köpa lite godis. Lillkillen och jag kom överens om att vi ska äta glass nästa gång vi ska fika. Sedan gick vi hem. Hand i hand. Vi hade mycket att prata om längs vägen. Vi är båda nöjda och har haft en riktigt härlig förmiddag tillsammans.

Milstolpar

Nu flyter det på i ett helt otroligt tempo. Jag har passerat en milstolpe idag. 40 000 ord. 1 877 ord bara idag. Skrivtiden idag blev drygt två timmar. Det börjar faktiskt närma sig en hel roman på riktigt nu. Först tog jag tag i min enorma strykhög ett par timmar, den som vägrar att minska. Det gör jag så gärna om mitt skrivande flyter på den tid jag har tillsammans med mina ord. Jag förstår verkligen inte var alla ord gömmer sig när jag inte skriver. Under de nästan tre åren som jag har skrivit på allvar har jag aldrig satt mig ner och funderat på vad jag ska skriva. Jag sätter mig ner, sätter på mig hörlurarna med musiken och så skriver jag. Jag skriver ända tills min skrivtid är över. Jag älskar det. Än så länge är det en bit kvar men det känns bra så här långt.

Nu har jag dock stött på ett frågetecken inför mitt fortsatta skrivande. Det är en person som har dykt upp i berättelsen som är väldigt viktig. Livet har vänts upp och ner. Sanningar har kommit fram som kan vara mycket svåra att ta till sig. Nu funderar jag på om jag bara ska berätta vad som händer ur min huvudpersons synvinkel eller om jag ska berätta ur bådas. Det vill säga ett kapitel för var och en av dem. Bara under den kritiska tiden när allt det nya ska avhandlas och kommas till rätta med. Någon som har någon åsikt om detta?

Nu ska jag något motvilligt avbryta mitt skrivande för en stunds familjeliv. I morgon fortsätter jag. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag får fundera lite på hur jag ska göra med mitt dilemma angående en eller två synvinklar under min promenad i morgon.

Bilden är lånad från nätet.

Det osynliga yrket

Idag har jag stängt dörren (satt på mig mina hörlurar med musik) och gjort mig osynlig i tre timmar. Wow, vad det gick undan! Fingrarna skrev så fort att det blev en irriterande mängd stavfel bland alla orden. Dem får jag fixa efterhand. 3 030 ord och jag har nu passerat 200 000 tecken (med blanksteg). När jag skriver så bara kommer alla orden ur mig utan eftertanke. Det är lite skrämmande faktiskt. Var finns alla orden när jag inte skriver? Varför är mitt huvud fyllt av berättelser? Hur hamnade de där? Många frågor men inga svar. Men jag klagar inte. Det är ju som att ha en överfylld skattkista att gräva ur.

Idag vägrade min huvudkarraktär att göra som jag har tänkt och gick och förlovade sig istället. Nu har jag ingen aning om hur hon ska komma fram till slutet på det sätt som jag har tänkt. Förmodligen tar hon sina egna vägar och struntar i vad jag tycker. Spännande, spännande! Jag vill veta hur hon ska hantera det andra som just har hänt i min berättelse.

Det fungerade

Jag har kunnat skriva idag trots att jag fortfarande har ett barn kvar ute på sitt äventyr. Jag har mått ganska risigt idag. Mått illa och varit lite skakig i kroppen. Jag har ingen aning om varför men nu när jag har fått skriva igen så mår jag lite bättre. I alla fall i själen. 1 495 väl valda ord har jag hunnit med nu på eftermiddagen. Att skriva är så fantastiskt roligt. Nu känner jag mig nöjd och lycklig och i morgon kommer sonen tillbaka igen.



Precis så känner jag det. Jag vill skriva färdigt hela romanen innan någon annan får läsa. Jag vill att en helhet ska ha tagit form och att romanen ska vara färdig så som jag har tänkt den. Sedan kan jag bjuda in någon annan i rummet. Efter det kan allt hända. Stora förändringar kan göras men min ursprungliga idé har ändå fått ta sin plats i berättelsen.

Shut the door

Shut the door and get to writing.

Jag har ingen egen dörr att stänga, jag behöver det inte heller. Jag har hörlurar fyllda med musik istället. Det är en dörr som passar mig perfekt. Idag har jag skrivit på min andra roman. 1 670 ord. Nu har jag kommit en bra bit på vägen, 35 115 ord är skrivna allt som allt. So far! Det är så otroligt spännande att få leva mitt i en berättelse. Att få ledas rund på både vägar och omvägar. Att inte ha en aning om var berättelsen ska leda mig förrän orden skrivs framför ögonen på mig. Det är, i ordets rätta bemärkelse, magiskt. Jag förstår fortfarande inte varifrån allt kommer. Det bara dyker upp händelser och människor när man minst anar det. Nu är det tid för barnen men jag ser fram emot morgondagen då jag får veta var min berättelse ska ta mig då.

En shot till tack

Jag har läst En shot till tack av Maria Engelwinge. Jag måste erkänna att jag var smått förfärad när jag såg trailern för boken första gången. Det kändes som om innehållet var lite för mycket för mig helt enkelt. Den innehåller mycket sex, så har man svårt för det kanske inte denna boken är rätt val. Men klarar man av den ganska råa tonen så är det en mycket bra bok. Här finns det rikligt med droger, alkohol och ganska cyniska människor. Allt har dock en mening. Det känns inte som om det är skrivet för att öka försäljningen eller för att vara provokativt. Allt hänger ihop i den viktiga röda tråden.

Det är en bok om några vänner och deras upplevelser tillsammans, en het sommar på Gotland . Mitt i allt det vackra och bland förväntansfulla turister som njuter av sin semester lever de sina liv. Mitt i den varma heta sommaren och bland alla fantastiska naturupplevelser, lurar andra känslor. Djupt nere, under allt det glättiga, finns det mörker som hotar att ta över. Där finns hemligheter, svek, längtan, rädsla och sorg. Alla känslor som omsorgsfullt en gång har gömts, kommer till slut obevekligt upp till ytan igen. Frågan om hur dessa känslor ska bemötas kryper allt närmare.

Jag tycker att Maria Engelwinge skriver fantastiskt bra och man dras in i berättelsen och in i Tanyas, Emmas, Patriks och Chrissas liv. Man bara måste få veta hur det ska gå för vännerna, när livet vänds upp och ner och alla nya känslor måste hanteras.

Och undan går det

för nu är vi hemma igen från vår husbilsutflykt till Karlshamn.

Trots att vädret inte skulle vara det bästa så är vi nöjda med hur det blev. Det är så härligt med försommarhelger när allt det ljusgröna och skira finns runt omkring oss. Vi har haft aningen svalt men varmt och skönt i solen. Lite stadsvandring, lite fiske, lite läsande i solen och så grillning med efterföljande Melodifestivalkväll. Wow, det var spännande! Jag tycker att Eric Saade gjorde en superinsats och även om jag tycker att han skulle ha vunnit så gick det ju riktigt bra ändå.

Idag har vi besökt Kreativum där både barn och vuxna få testa och prova en mängd roliga saker. Efter det var det dags för hemfärd och nu är vi åter på plats hemma igen. Vi är alla nöjda och trötta efter en fantastisk helg.

Nu ska vi ha en skön slapp kväll och i morgon fortsätter verkligheten igen. Miljön och avkopplingen gör att jag nu är supersugen på att skriva. Jag hoppas på att morgondagen blir en bra skrivdag.

Plötsligt händer det

Och precis så ska en slipsten dras. Jättegrattis Skrivarmamma! Jag känner mig så glad över att veta att det faktiskt är möjligt. Nu är det bara att köra. Håll hårt i handtaget framför dig och häng med på den svindlande färden. 

En galen bloggdag

Det bidde liksom ingenting av den här dagen. Blogger har legat helt nere idag och jag har inte kunnat varken göra inlägg eller titta på andras. Fint tänkte jag, då skriver jag istället. Det bidde ingenting med det heller. Dessutom har gårdagens inlägg försvunnit. Inte så kul men igår skrev jag i alla fall. 1 495 härliga, efterlängtade ord. Idag bidde det packning inför helgen istället. Min mamma gav pappa en utflyktshelg i födelsedagspresent och vi hänger på med husbilen. Det gör min syster med son också. Karlshamn är destinationen. Fiske står så klart på schemat eftersom det är pappas favoritsysselsättning. Mina killar tycker att det ska bli spännande. Sedan en sväng på stan och så till sist Kreativum. Vädret blev kanske inte som vi önskade när vi bokade men vad gör väl det. Bara det inte tokregnar. Jag hoppas att vi får se Erik Saade vinna i morgon också. Det skulle vara ett härligt inslag i vårt födelsedagsfirande.

Nu är det fredag och det är dags att dansa. Man har inte roligare än man gör sig :)

Rötter, vingar och saknad

Igår morse åkte min 6-åring på sin första utflykt med skolan. I natt sov han borta och det var länge sedan jag var borta ifrån honom så länge och ännu längre sedan han sov borta utan oss. Nu är han hemma igen. Han har haft en fantastisk utflykt och har så mycket att berätta. Han längtade bara lite efter mig. Det är precis som det ska vara. Jag vill att mina barn ska ha starka vingar och en önskan om att upptäcka världen. Själv längtar jag oändligt mycket. När ett barn är borta så blir det så mycket tommare här hemma. Eftersom både maken och jag jobbar hemma så umgås vi väldigt mycket med våra barn. Kanske gör det att saknaden blir större.

Mina promenader är tysta och inga berättelser kommer till mig just nu. Jag fungerar bättre med mina barn nära mig. I morse åkte min äldsta kille iväg på sitt läger och ska vara borta till fredag. Så en har precis kommit hem och en har precis åkt. Jag undrar om inspirationen ska hålla sig borta tills han kommer hem.

Nästa helg åker dottern till Stockholm för att spela finalen i Schackfyran i globen. Jag är så stolt över henne. Det är världens största schacktävling, 2.600 barn gör då upp om vilken som är den bästa schackfyran i landet. I smyg längtar jag efter att alla äventyr ska vara över och då jag får ha dem hemma i min famn igen. Kanske blev det lite mycket på en gång. Kanske behöver mitt mammahjärta lite mer tid emellan dessa äventyr som barnen måste få vara med på. Som jag vill att de ska vara med på. Kanske har jag lite svårt att klippa av den en gång så livsviktiga navelsträngen. Oavsett så är jag lyckligast när mina barn finns nära mig. Att vara närvarande och att uppskatta tiden tillsammans med sina barn tror jag är den mest välinvesterade tiden man kan ha. Den kommer alltid att finnas kvar inom oss. Man skapar minnen och upplevelser som man kan ta fram och njuta av när man vill. En gång, när de lever sina egna liv, kommer mina minnen som jag har skapat tillsammans med dem att värma min själ. Förhoppningsvis kommer det också att vara likadant för mina barn.

To a child love is spelled TIME!



Pappan:
Wasted the whole day fishing with Jimmy. Didn´t catch a thing.

Jimmy:
Went fishing with my dad, best day of my life.

Att vara tillsammans med sina barn är aldrig bortslösad tid. Vad man än väljer att hitta på.

Det är väl så dags

men skrivtips kan man inte få för många av. I alla fall inte om de är inspirerande och hjälper en uppåt och framåt. Nu har jag redan skickat in min novell, men här ger Kurt Vonnegut tips om hur man skriver en bra novell. Jag tycker att de fungerar lika bra för att skriva en bra roman.



1. Use the time of a total stranger in such a way that he or she will not feel the time was wasted.

2. Give the reader at least one character he or she can root for.

3. Every character should want something, even if it is only a glass of water.

4. Every sentence must do one of two things — reveal character or advance the action.

5. Start as close to the end as possible.

6. Be a sadist. Now matter how sweet and innocent your leading characters, make awful things happen to them — in order that the reader may see what they are made of.

7. Write to please just one person. If you open a window and make love to the world, so to speak, your story will get pneumonia.

8. Give your readers as much information as possible as soon as possible. To heck with suspense. Readers should have such complete understanding of what is going on, where and why, that they could finish the story themselves, should cockroaches eat the last few pages.

På andra sidan solen

Jag har läst På andra sidan solen av Maria Ernestam. Viola, hennes man och två döttrar åker till Skåne, där de fått låna ett hus över påsken. Violas svärmor bor på ett vårdhem i närheten. När de besöker henne lär Viola känna en äldre dam som heter Lea. Hon har varit missionär i Kina i sin ungdom. De trivs i varandras sällskap och Viola får läsa några noveller som Lea har skrivit. De här novellerna vävs in i berättelsen. Violas man som blev sjuk för fyra år sedan är mycket upp och ner i humöret vilket gör Violas liv väldigt svårt att hantera. Under påskdagarna förvärras situationen och Viola försöker hitta sin roll i allt det nya. Allt det som händer med familjen i sjukdomens spår. När gömda händelser och känslor får tillträde igen.

Det har behövts en del eftertanke för att jag ska kunna skriva något om den här boken. Jag har läst Busters öron av samma författare och tycker att den är fantastisk. Annorlunda, spännande och mycket välskriven. På andra sidan solen är också mycket välskriven men den lyckas inte riktigt fånga mig. Jag blir lite förvirrad när jag läser den. Jag kan helt enkelt inte hitta en genomgående röd tråd. Eller tråden finns där men det känns som om jag tappar trådrullen ibland och så måste jag rulla upp den på rullen igen för att hitta tillbaka. Det är en relationsroman som bitvis är mycket bra men bitvis blir man mest irriterad. Man vill säga till Viola att stå på sig mer. Både för sin egen skull men ännu mer för deras döttrarnas skull. Boken är välskriven och det är lätt att leva sig in i alla känslor som vibrerar i boken. Jag vill så gärna tycka att den är otroligt bra eftersom den är så välskriven med ett fantastiskt språk. Trots det hamnar den ändå lite i mellanfacket för mig.

Lions and tigers and bears... (Oh, my!)

Nu är det gjort! Nu finns ingen återvändo. Jag har skickat in mitt bidrag till novelltävlingen som Desirée startade tillsammans med 1 av 3, om att följa sin dröm. Det är så klart superspännande! Och superläskigt!

Bilderna är lånade från nätet.

Bokfrossa

Det som blev ett av mina favoritköp i helgen är alla böckerna. Underbara, härliga och ännu olästa böcker. Jag har så många böcker som jag vill läsa i sommar så jag vet inte hur jag ska kunna välja. Vilket härligt problem att ha.

Jag har numera att välja på, Bara ett barn av Malin Persson Giolito och Tusenskönor av Kristina Ohlsson.

Och så har jag, Döden skall du tåla av Karin Fossum och Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.

Eller kanske, Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson. Eller varför inte, Vårlik av Mons Kallentoft.

Livet är fullt av vägar och val. En del trevligare än andra. Mina val av böcker är något som jag gör med lätt hjärta. Men inte än, för just nu läser jag En shot till av Maria Engelwinge.

Galna skoveckan

Veckan som gick var verkligen en riktigt galen skovecka. Våra två äldsta barn har vuxit så det knakar i vinter så nu behöver det köpas både nya kläder och skor. Hur jag ska förklara mina egna skoinköp vet jag inte riktigt. Fast mina fötter blev 1 ½ storlek större efter det att jag fött barn så jag kan väl skylla lite på det. Jag köper en hel del på tradera, det känns bra att återanvända kläder och skor så mycket som det går, och så blir det ju billigare också. Men lite nytt blir det ändå då och då.

Först ut ett par skor som bland mycket annat passar till en av mina klänningar.

Sedan ett par praktiska låga finskor som man kan ha när man är borta hos vänner och högklackat inte passar.

Äldsta sonen behövde ett par tunna skor i den extrema vårvärmen.

Likaså dottern.

Varför jag behöver de här skorna kan jag inte riktigt försvara. De är snygga, sköna och praktiska så de kan användas till det mesta. Dessutom fick jag dem till ett väldigt bra pris i skoaffären i Ullared :)

Vilken helg

Vilken fantastisk helg vi har haft. En fin sommarhelg kunde inte ha varit bättre. Vi har hunnit med väldigt mycket roligt. Vi började med pizza på fredag kväll. A la Ullared är en favorit med kräftor och ruccolasallad. På kvällen var vi ganska trötta så vi la oss inte så sent. Jag hann bara läsa ett kapitel i En shot till tack av Maria Engelwinge, sedan somnade jag. På lördagmorgonen efter frukost gick vi in och shoppade. Mitt på dagen var min familj trött på det och gick tillbaka till husbilen. Där kunde barnen leka med deras nyinköpta saker. Själv shoppade jag vidare i de kringliggande affärerna. Rabalder har en outletbutik där som jag gärna besöker. Jag handlade en stor kasse där, full med fina sommarkläder till mig och barnen. I skoaffären köpte jag också ett par fina Vagabond pumps till mig själv. Sedan gick jag tillbaka till husbilen där resten av familjen ordnat fördrink ute i solen. Efter det var det dags för minigolf. Min lillkille han tycker att han är superbäst hur många slag än han behöver slå. På den här campingen finns en av Sveriges finaste minigolfbana.

Så var det dags för kvällsmat och för småkillarna att sova. De var så trötta efter allt roligt de gjort så de somnade direkt efter att godnattsagan blivit läst. För oss andra fortsatte kvällen med tärningsspelet 10 000. Efter det var alla trötta. Man blir trött av sol, en massa frisk luft och shopping. Två kapitel i boken klarade jag av att läsa den här kvällen.

I dag blev den ännu en stunds shopping. Efter fika i solen var det dags för hemfärd igen. En helg går otroligt fort när man har roligt. Nu är vi hemma igen och nu återstår uppackning av allt som vi handlat. Och att göra ett blogginlägg såklart, precis som jag just har gjort.

Bokrelease och synkronicitet

Ibland händer det som man ibland kallar synkronicitet. En lycklig slump. Jag undrade om jag någonsin skulle få gå på någon bokrelease. Här nere i Skåne sker inte särskilt många. Så för några veckor sedan var vi på middag hos en vän med familj. Där var också en familj som vi inte kände innan. Supertrevligt på alla sätt. Den nya familjen delar vår kärlek till Mallorca. Inget mer med det. Så i måndags fick jag ett mail ifrån min vän om inbjudan till bokrelease. Det var från kvinnan i den nya familjen. Hon hade fått inbjudan av en vän, Sölve Dahlgren, men hon kunde inte gå och tänkte då på mig, som skriver. Underbart och en mycket lyckosam slump. Jag ryser en aning när sådant händer.

Jag känner således inte Bodil Mårtensson men hon verkar vara en mycket trevlig kvinna.

Så dök självaste Länsman på Helsingborgs slott, Frans Barkhe upp och berättade om sina vedermödor.

Sölve Dahlgren som har ett eget förlag Dahlgrens förlag där han har gett ut sin egen bok Innebandypiraterna är den som nu ger ut Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson.

Efter det bjöds det på vin och tilltugg. Sedan var det dags att mingla och köpa en bok.

Som såklart signerades av författaren Bodil Mårtensson.

Allt som allt blev det en fantastisk första bokrelease för mig. Jag kan nog tänka mig att ha en egen en gång :)

I dag står det i mitt horoskop i City:

Det förekommer indikationer på en vändpunkt av något slag i din tillvaro. Är du möjligen på väg att byta jobb eller bostad?

Nej, jag ska inte byta bostad, tror jag. Däremot har jag ett jobb som jag gärna skulle vilja ha. Författare! Kanske är synkroniciteten i rullning. Hoppas kan man alltid  :)

Två nya delar i min barnboksserie har idag såtts som frön i bördig jord. Jag är så spänd på att börja med den. Det känns så roligt. Jag hade bestämt mig för att jag inte kunde skriva barnböcker som hängde ihop i en serie och så bara bombarderas jag av dels idén och dels av alla berättelser som ska finnas med. Jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.

Nu ska vi dock åka iväg på premiärtur med husbilen i helgen. Den bruka vi göra till Ullared. Det har blivit lite av en tradition. Det gör vi av flera olika anledningar. Dels är det hyggligt nära. Dels är man inte så beroende av vädret eftersom man kan gå in och shoppa om det blir kallt. De har en jättefin minigolfbana och stora lekytor för barnen. Dessutom har de supergod pizza på en av restaurangerna där. Så nu sticker vi.

Ha en riktigt skön helg!