An afternoon kind of girl

det är jag det. För att inte säga kväll och natt, för så är det. Då jobbar jag allra bäst. Numera fungerar det bättre då jag behöver lite mindre sömn än jag brukade göra. Det ändrades när jag fick barn. Fast nattuggla var jag redan innan.

Bild lånad här.

Det innebär att jag, som så ofta, sitter och jobbar alldeles för sent. På förmiddagarna är jag ganska värdelös. Inte produktiv alls. Men kvällarna, då blixtrar det i huvudet av inspiration. Det fungerar dåligt med familj. Fast jag tror de har vant sig. Nåja, nu väntar de därnere på att helgen ska börja. Fördrinken är fixad av maken och lillkillen.

Idag har jag jobbat väldigt mycket. Fast inte med något manus. Oj vad det är spännande!

Dagens grateful.
Dag 31:
Att fira framgångar. Jag älskar att fira, så det gör jag så ofta jag kan. Idag firar jag att mitt andra manus har lämnat sitt bo. Nu ska det stå på egna ben. Med det börjar min väntan. Och hoppet. Ska det vara min tur nu? Men det är aldrig fel att fira, det värsta som kan hända är ju att man fick fira en extra gång. Och det gör jag så gärna.

Och så är det ju fredag och sista dagen i januari. Det är värt att fira. Lite närmare våren. Och sa ska vi dansa. Japp, det är det de väntar på därnere. Så det är väl bara att köra igång helgen då. Because I´m happy!

Om att gå vidare

och att jobba med nya saker. Allt jag jobbar med nu innehåller ord på ett eller annat sätt.

Jag har ju ett annat litet projekt på gång som också innehåller ord i olika former. Det är en helt ny värld och det är mycket spännande.

Jag har dessutom skickat iväg de manus som skulle skickas i pappersform. Under mitt träningspass utkristalliserade sig dessutom två av mina karaktärer i manus nummer tre. De fanns redan men nu har de mer form och bakgrund. Och så dök en helt ny karaktär upp som behöver vara med. Spännande!

Dagens grateful.
Dag 30:
Tacksamhet över att äldsta sonen kommit välbevarad hem från dagens skidutflykt med skolan.
Den känslan får representeras av lillkillens teckning av mig och honom. Massor av kärlek!

Idag blir det mer skrivinspiration. Här pratar John Dufresne om skrivprocessen. Och precis som vi numera alla vet så finns det ingen inspiration att vänta på, det är bara att sätta sig ner och skriva. Inspirationen finns vid ditt skrivbord. Och så det där han säger om anledningen till att skriva, de gånger då karaktärerna säger något eller gör något man inte hade förväntat sig. Då har karaktären blivit en levande människa och man har skapat en berättelse full av liv. Man har lämnat sin inre kritiker för ett tag. Mycket spännande!

I efterdyningen

av det första utskicket skickade jag några till. Sedan måste man ju unna sig lite eftertanke på det. En liten kort vila. Det känns fortfarande lite turbulent i huvudet. Jag menar, känslan pendlar mellan att nålsögat är alldeles för litet och att nu kan allt hända.

Jag hänger kvar vid det senare, för trots allt, förr eller senare gör det ju det! På ett eller annat sätt! Så jag vilar i alla de positiva sakerna jag hört om mitt skrivande. Nu kan allt hända!

Dagen grateful.
Dag 29:
Writer´s Digest. Denna helt underbara tidning. Oj vad många härliga stunder och inspirerande tankar dess innehåll gett mig. Den är en stor del av min utbildning i skrivkonsten. Nu ska här njutas i fulla drag!

Dagens skrivinspiration handlar om fortsättningen. Hur gör man så att varje nytt manus blir annorlunda mot de man skrivit innan. Det pratar Nicholas Sparks om i det här klippet. Väldigt många tänk om, kan leda in på rätt väg. Intressant!

Skickat

och väntan kan ta sin början. Tjoho!

När ångesten lagt sig vill säga, för det gäller att släppa tanken på om det fanns mer man kunde gjort. Nu gör jag det och går vidare till manus nummer tre som tålmodigt väntar på sin tur. Och jag längtar efter att fortsätta skriva den. Sedan har jag en novell som pockar på.

Dagens grateful:
Dag 28:
Skickaknappen. Och framför allt möjligheten att skicka sina manus på mail istället för per post. Så mycket smidigare och så mycket bättre för miljön. Gillar mycket!

Dagens låt ur mitt soundtrack för manus nummer två. Passar utmärkt som avslutning för nu. Easier to be med Lifehouse. Så perfekt!

Efter en hel del prokrastinering

har jag äntligen pillat färdigt, både i manus och följebrev. Tror jag! Hoppas jag, eftersom jag nu gjort den första utskriften.

Fast jag vet av erfarenhet att det gäller att inte titta på manuset mer just nu. Det är alltid en dålig idé att läsa det efter att man skickat. Då kan man vara absolut säker på att något fel lyser som ett stoppljus i ögonen. Så nu lägger jag undan det för en tid. I morgon är det dags för avfärd. Och resan har börjat.

Dagens grateful:
Dag 27:
Varma nyutskrivna manushögar. Innehåller en härlig känsla av tillfredsställelse. Och så oändligt mycket hopp!

Dagens skrivmusik finns också i mitt soundtrack till manus nummer två. In your arms med Kina Grannis.

Funderingar runt följebrevet

och funderingar överlag. Vad gäller manuset alltså.

Maken har läst igenom de 30 första och hittar inga små fel alls. Och han är petig. Sedan är han ingen bokläsare, men läser och skriver manualer, så han funderar över en del saker som inte stämmer i hans värld, men som gör texten till min. Jag vill inte börja tvivla på mitt språk och han förstår som tur är att det är den poetiska delen. Ordens dansande runt berättelsen.

Ett av mina favoritcitat. You want someting go get it. Period!
Bild hittad här.

I morgon tror jag att jag måste jag våga släppa iväg det. Det är så läskigt för man har bara en gång på sig att skicka iväg det för allra första gången. Så, ja, där någonstans lever jag.

I dag hände det som så ofta händer nuförtiden, att jag blandar ihop mitt eget liv med mina karaktärers. Jag har en helt underbar version av When I fall in love på en av mina Spotifylistor och tänkte på att det var en av sångerna som sjöngs på vårt bröllop. Det är en av mina favoriter och jag skulle gärna haft den på mitt bröllop. Men ack, nej, hur vacker den än är, så var det på min min huvudkaraktärs bröllop i manus nummer ett den sjöngs. Visst är det märkligt. Och lite magiskt. Det visar på vilken otrolig närhet man har till sina karaktärer.

Dagens grateful.
Dag 25:
Magiskt kvällsljus. Finns det något mer häftigt. Och läskigt.

Dag 26:
Katter. Och då särskilt prinsessan Stella så klart. Hon gör vår familj komplett. ♥

When I fall in love finns självklart med  i mitt soundtrack till manus nummer ett. Och trots att det är manus nummer två jag jobbar med just nu, så kommer den här. When I fall in love med Renee Olstead ft Chris Botti. Enjoy!

Nyckeln till det förflutna

Jag har läst Nyckeln till det förflutna av Anna Keiler.

Boken beskrivs så här:
"Den framgångsrika hoppryttaren Jakob äger en idyllisk hästgård i Dalarna. På ytan verkar hans liv perfekt, men hans före detta flickvän Filippa gör sig påmind hela tiden, och han har svårt att komma över hennes svek.

Jessica har ledsnat på sitt inrutade liv i Stockholm, och när hon av en slump blir erbjuden jobb som hästskötare på Jakobs gård, tackar hon ja utan att blinka, trots att hon egentligen inte är kvalificerad för jobbet.

Jobbet är hårdare än Jessica kunnat föreställa sig. Dessutom tycks det gamla huset ruva på en välbevarad hemlighet. Tillsammans med Jakob börjar Jessica gräva i det förflutna och snart förstår de att anden till en mördad kvinna försöker kontakta Jessica.

När Jessica och Jakob närmar sig både sanningen och varandra, hittas liket av en man i myren bredvid gården, och det idylliska lantlivet tar en oväntad vändning. Vem är den döde mannen? Och varför har han en nyckel som hör till gården?"

Jag gillar berättelser med gamla hus och människor som ruvar på hemligheter. Gillar hur det förflutna vävs ihop med nutid. Älskar när övernaturliga inslag och andeväsen finns med i berättelser och ger en extra dimension till upplevelsen. Här finns alla de rätta ingredienserna. Kärlek, hämnd, hemligheter, svek och hat. Men det är ändå en mysig bok. En mysrysare. En mycket spännande mysrysare.

Boken börjar så här:
"Hon hade en enkel biljett till Göteborg med avresa påföljande dag, och om det hade hjälpt att riva sönder den i småbitar för att slippa resa, så hade hon gjort det."

Men är det sant

är det verkligen fredag redan!

Det är konstigt hur tiden mellan sovande och vaket tillstånd fungerar. Precis när jag höll på att vakna tänkte jag på det där med fri vilja. Eller det var ju inte så logiskt tänkt, jag var ju inte riktigt vaken, men jag tänkte på varför vi ska ha svart mascara egentligen. Tänk om det hade varit rätt att ha röd mascara. Då skulle tårarna inte vara svarta när vi grät utan röda. När jag vaknade tyckte jag att det var en mycket märklig tanke, tills jag funderade på dess ursprung. Jag funderar väldigt mycket på vår fria vilja och att tänka själv. Allting runtomkring oss har startat i att någon vill bestämma vad vi ska tycka. Därför ska man vara väldigt försiktig med att följa den tanken utan eftertanke. Man måste alltid fråga sig, vad tycker jag? Det finns inget som är sant eftersom det så kallade sanna förändras efterhand. För mig är det självklart och jag ifrågasätter alla tankar om att så har det alltid varit och så är det bara. Om man inte tar sin fria vilja på allvar är det verkligen bara en illusion. En inprogrammerad känsla av att man väljer själv. Det finns ingen sanning. Men allt går att förändra. Bara man tar ansvar för vad man tycker och tror på. Vi är fria att tycka något annat än vad andra gör. Att tro på något annat än andra gör. Det är livsviktigt för mig numera. När jag knäckte den koden blev mitt liv så mycket lättare att leva och numera tror jag mest på mig själv.

Bild lånad här.

Pillandet fortsätter, både i manus nummer två och dess följebrev. Fast nu är det verkligen bara pillande och snart måste jag släppa det ifrån mig.

Dagens grateful.
Dag 24:
Min skrivare. Den som får mina alster på pränt. Den jag hoppas få använda flitigt under helgen. Ständigt övervakad av Stella. Hon älskar när man skriver ut. Manus är en dröm för henne.

Då så, dags att köra igång helgen. Och det gör vi självklart med dans. Everybody dance NOW!!

Fortsättningen och följebrevet

jag tror banne mig jag har fått ihop ett. Yay för det!

Så nöjd! Jag hoppas jag har lyckats fånga intresset både i följebrevet och i manuset. Idag hittade jag ännu en poetisk mening, under tiden som jag danstränade. Jag är löjligt nöjd med den och har lagt in den i manuset. Och så har jag läst de första 30 sidorna baklänges. Mening för mening. Det var en ny erfarenhet som jag tror var väldigt bra. Man ser texten på ett helt nytt sätt.

Dagens grateful.
Dag 23:
Moln. Jag älskar moln. Det finns inte mycket som kan förändras så mycket som de kan. I dem finns en oändlig mängd fantastiska konstverk.

Det bli mer musik från mitt soundtrack för manus nummer två idag. Lifehouse med You and me.

Början

ja, för slutet på något betyder alltid början på något annat. Något nytt!

Så idag börjar jag genomläsningen av de 30 första sidorna. När jag danstränade kom det till mig tre nya meningar som jag ville få in i berättelsen. Eller kanske mer känslor. En av dem började med en felläsning av namnet på en låt. Det jag läste kändes så poetiskt att jag fick ihop en känsla runt det. När jag sedan tittade närmare hette den något annat. Men jag är nöjd med min känsla, nu är den ju dessutom helt och hållet min egen.

Dessutom har jag börjat pilla i följebrevet. Vi får se var det slutar. Jag hoppas det blir riktigt bra och lockande.

Dagens grateful.
Dag 22:
Mina Uggs. Åh, vad jag älskar dem. De tar mig smidigt genom vinterns kyla. Jag har i alla år letat efter ett par sköna och varma vinterstövlar, men inte förrän jag köpte mina Uggs blev jag fullkomligt nöjd.

Idag blir det mer musik. Den här gången ur mitt soundtrack till manus nummer två. Fink med "Yesterday was hard on all of us".

Slutet

jag har nått det nu. Yay!

Eller slutet och slutet, det vet jag inte om man någonsin kommer till, men jag har läst igenom hela manuset. Igen! I morgon blir det en rejäl genomgång av de 30 första sidorna. Igen! Och så behöver jag skriva ett följebrev.

Jag tänkte på det där om att man säger att man ska vilja kräkas på sitt manus, då är man färdig. Jag känner inte så. Har aldrig känt så för något av mina manus. Och så tänker jag på att våra manus är som våra barn. Jag har aldrig velat kräkas på mina barn heller, hur jobbiga de än skulle kunna vara. Hur mycket jag än är tillsammans med dem så njuter jag lika mycket hela tiden. Så känns det med mina manus. Så jag har bestämt mig för att jag är en sådan sort. Hoppas jag inte är ensam. Hoppas jag inte har fel.

Dagens grateful.

Dag 21:
Snölyktor. Jag tycker att de är helt underbara. Tänka att lite snö kan skapa en sådan mysighetskänsla.

Idag blir det musik. En låt som finns i mitt soundtrack för manus nummer två. "Utan dina andetag" med Kent.

En ogästvänlig värld

och en blåsig dag.

Men inomhus är det mysigt och jag kan ägna mig åt att läsa vidare ur manus  nummer två. Det är bara 34 sidor kvar nu. Sedan kommer den eviga frågan, vågar man skicka in då eller måste man läsa en gång till så att det inte tillkommit nya fel under förra genomläsningen. Jag såg en tråd som diskuterade det på "Författare på facebook" där någon rekommenderade att läsa igenom första 30 sidorna, så att de var så bra som möjligt. Har man fångat förlaget på de 30 första kanske det inte spelar all roll i världen om det finns små fel i resten. Kanske är det så. Dessutom har jag ju följebrevet kvar. Hua!

365 grateful.

Dag 20:
Mina hörlurar. Jag letar ständigt efter de perfekta. De här köpte jag av sonen då han köpte nya efter jul. I dem ska musiken som hjälper mig skriva mina berättelser ljuda. De är det viktigaste hjälpmedel jag har för att kunna skriva. För att hitta rätt stämning. För att kunna försvinna in i en annan värld.

Idag blir det ingen skrivinspiration härifrån. Däremot blir det ett underbart klipp från staden där manus nummer ett delvis utspelar sig. Dessutom fångar den känslan av manuset så perfekt.

SWEDEN Timelapse from Alexej Mecheriakov on Vimeo.

Lycka är

att få göra roliga saker tillsammans med sina barn. Så istället för att jobba med manus nummer två, som jag tänkt, gjorde jag och småkillarna en spontantripp till Malmö Arena för att se på Holiday on Ice. Så mysigt!

365 grateful.

Dag 18:
Sköna vinterpromenader. Kan vara något av det vackraste man kan uppleva.

Dag 19:
Spontana upplevelser med barnen. Finns det något bättre. (Den här gången Holiday on Ice med mina fina småkillar).

Men jag hann faktiskt jobba en liten stund med manuset också. 20 sidor hann jag läsa igenom. Det är jag nöjd med för idag.

Dagens skrivinspiration handlar om att det finns saker som kan hindra en från att skriva. Tips som förlamar. För mig är det precis så här, jag behöver inte veta hur min berättelse ska sluta, jag behöver bara skriva och hitta fram till slutet på vägen. I can´t go on I must go on, säger väldigt mycket om skrivprocessen. I alla fall som den ser ut för mig.

Livsandarna vänder åter

tillsammans med singlande snö.

Livet blir ljusare, luften är krispig och frisk. Härligt! Jag saknar snön vi hade om vintrarna i Uppsala. Det trodde jag aldrig jag skulle göra. Men det gråa gör mig nedstämd och jagar iväg energin. Nu har vi fått snö och jag känner hur jag vaknar till liv igen.

Dagens grateful.

Dag 17:
Är därför nysnö. Den som ger livsandarna luft under vingarna. Förvånad över mig själv inser jag hur mycket jag älskar att uppleva vackert, stilla snöfall.

Läsandet fortsätter, nu med ny energi. Det går framåt och ord försvinner upp i det blå, samtidigt som helt nya får ta plats i berättelsen.

Och så är det fredag. Igen! Men var det inte det alldeles nyss? Nåja, nu är det det i alla fall. Dags att köra igång helgen med härlig dans. I snö. I love it.

Tacksam

så otroligt tacksam.

Dagens grateful.

Dag 16:
Att få vara med i en novellsamling. #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige. Lyckan. Så stor att det känns overkligt. I maj kommer den. Och jag ska få läsa mina ord i tyckt format, i en bok, för allra första gången. Det är svindlande. Så tacksam!

Det ger extra glöd åt skrivandet. Åh, vad jag längtar efter att få ett helt helt manus utgivet. Min egen bok. Så jag jobbar vidare med manus nummer två. Idag försvann det fler ord än det tillkom. Det tror jag är bra.

Dagens skrivinspiration handlar om att skriva med en penna. Ett mycket kort klipp. Om att känna ordet när man skriver det. Det känns logiskt. Fast jag skulle aldrig orka skriva ett helt manus för hand, dessutom skulle jag inte kunna läsa det eftersom jag skriver väldigt slarvigt när jag skriver fort. Men att känna på enskilda ord med pennan, det tänker jag börja göra.

Dagarna som går

är de dagar vi får

Idag gick en dag väldigt fort. Kanske för att jag inte känner mig riktigt pigg och har en jobbig hosta som tar på krafterna.

Man måste jobba med tiden, inte emot den. Därför bestämde jag mig för att läsa ur manuset om än så lite. Drygt tio sidor blev det. Jag är nöjd med det lilla idag.

Dagens grateful.

Dag 15:
Minnen. Ljuva minnen som kan bära dig de dagar du inte kan göra det själv. Minnen som gör livet så mycket trevligare. Minnen av svunna upplevelser som var brytpunkter i livet. Bland många, många andra, härliga minnen från vårt år på Mallorca.

Precis nu fick jag också veta att novellsamlingen nu finns på Adlibris om än utan bild eller beskrivning. Nu är det verkligen på riktigt. Och min dag blev plötsligt så mycket trevligare. Mer bubbel!

Dagens skrivinspiration handlar om hur man undviker skrivkramp. Att börja dagen med redigera det man skrev sist gör att inspirationen tar fart och man kan fortsätta skriva utan problem. Det är ett mycket bra tips! Dessutom att enda anledningen till att författare blir publicerade är för att kunna sluta redigera. Så sant, så sant!

Kämpar envist på

trots att det stora vemodet dragit in idag. En grå, grå dag. En våldsam längtan efter sol och värme. Efter att få tillbaka färgerna i världen igen. Efter den sagolika tiden vi hade på på Mallorca.

Dagens grateful.

Dag 14:

Föräldrar och svärföräldrar. Lyckan att få ha dem kvar. Det är lätt att ta för givet tills det är för sent.

Idag fyller min mamma år och jag passar på att tillägna henne dagens 365 grateful lite extra mycket.
Grattis mamma! ♥

Läsandet fortsätter även om det går trögt just nu. Jag känner mig inte alls så energisk och full av kraft som jag skulle önska. Men framåt måste det gå. Och det gör det. Ord som får lämna plats för andra och det slutade med cirka 100 nya, förhoppningsvis magiska ord.

Idag behöver jag verkligen lite skrivinspiration. Det handlar om hur mycket av oss själva vi har med i våra berättelser. Det här är hur spännande som helst. Tanken på att det vi ljuger ihop säger otroligt mycket om vilka vi är. Jag måste nog hålla med. Som tur väl är, eller kanske förhoppningsvis, kan läsaren oftast inte förstå vad det är man berättar om sig själv. Om man har dolt det tillräckligt väl. : D För trots allt vet man det knappt själv ibland.

Och läser vidare

och ändrar fortfarande lite här och lite där. Några ord tas bort och drygt 100 nya ord har kommit till, so far. Kommer man någonsin att bli helt och hållet nöjd?

Under tiden pågår arbetet med novellsamlingen och det går snabbt framåt. Nu finns det ett namn på den och ett förslag till framsida. Det är så spännande.

Dagens grateful.

Dag 13:
Den första snön. Ja, nu är det ju inte riktigt sant eftersom vi haft snö en gång redan. Men det var ett tag sedan nu, så det känns som den första. Den krispiga känslan i luften och de långsamt singlande snöflingorna känns livgivande.

Och nu då

jo, genomläsning av manuset för att kolla att inga konstigheter finns kvar eller har dykt upp.

Så sant, så sant!

Två dagars grateful.

Dag 11:
Rena lakan i sängen. Den rena doften. En av de ljuvligaste känslor jag vet.

Dag 12:
Tv.n. Jag tycker att den har ett oförtjänt dåligt rykte. Tänk vad mycket magi man får uppleva genom den.

I morgon är det måndag. Igen. Helgerna går i ett rasande tempo, precis som veckorna. Och snart är det vår. Yay!

En euforisk känsla

är vad jag känner just nu! Jag är helt färdig med manus nummer två. Tror jag. Hoppas jag. Allt jag har tänkt få med finns nu på pränt. Wow!

Jag tror minsann det är dags för lite bubbel.

Och så dagens grateful.

Dag 10:
Musik. Utan musik vet jag inte hur mitt liv skulle se ut. Det skulle vara så grått och trist. Utan musik vet jag inte hur mitt skrivande skulle se ut. Grått och trist förmodligen.

Det tar oss vidare till att det är fredag. Då musiken är i centrum och det är dags att dansa. Idag en happy dance. Because I´m happy! Musik och dans i ett. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg.

Regn, tandläkare och manus

vilken blandning. Ibland ser dagarna ut så.

Det gick i alla fall bra hos tandläkaren. Det är något att vara tacksam över. Med mig hem fick jag dock ett och annat att tänka över. Sådant som kostar mycket pengar. Tandvården gör ju det.

Det har regnat precis hela dagen idag. De kalla dropparna rinner längs fönsterrutorna som ser ledsna ut. Det leder oss snyggt vidare till dagens grateful.

Dag 9:
Regn. Jag tycker mycket om regn. Har alltid gjort. Kanske är jag mer förtjust i varmt sommarregn är kallt vinterregn. Men regn gillar jag. Det är en härlig känsla att få gå omkring i alla typer av regn.

Jag fick också tid för manusarbete, den bästa tiden på dagen. På delad förstaplats med att vara med barnen. Nu är det verkligen inte många sidor kvar och det börjar bli pirrigt. Snart ska det få göra sin jungfrutur ut i världen.

Dagens skrivinspiration handlar om berättelsens tempo. Faktiskt något att fundera över. Vilket tempo har din berättelse? Vilket tempo ska en bra berättelse ha? Vad är bäst, korta eller långa kapitel?

Tidssökare

det är vad jag är just nu.

Fast det är jag ju i princip alltid.

Dagens grateful.

Dag 8:
Böcker. Behöver ingen vidare förklaring. Jag älskar böcker. Att känna doften av dem, att känna på framsidorna,  att väga dem i min hand och inte minst att få djupdyka in i berättelserna och läsa dem.

Jag har börjat träna igen efter långdragen sjukdom och ett långt lov. Det var både roligt och skönt. Två nya saker poppade upp under tiden som fick ta sig vidare in i manus nummer två. Dessutom har jag jobbat vidare med manuset och fört över redigeringen av femtio sidor. Nu är det inte mycket kvar.

Lite skrivinspiration hinner vi  med i alla fall. Det handlar om redigeringen. Det finns många sätt att göra det på, det gäller bara att hitta det som fungerar för en själv. Huvudsaken är att man är noga med detaljerna. Att det inte finns irriterande fel som man har missat. Att lämna texten en tid innan man redigerar tror jag är väldigt viktigt. Hemingways teori om isberget är också väldigt intressant, tar man bort något i texten kan läsaren märka det och hela den delen av berättelsen kan förändras. Det är något att fundera över när man redigerar så att berättelsen verkligen hänger ihop.