Om att gå vidare

och att jobba med nya saker. Allt jag jobbar med nu innehåller ord på ett eller annat sätt.

Jag har ju ett annat litet projekt på gång som också innehåller ord i olika former. Det är en helt ny värld och det är mycket spännande.

Jag har dessutom skickat iväg de manus som skulle skickas i pappersform. Under mitt träningspass utkristalliserade sig dessutom två av mina karaktärer i manus nummer tre. De fanns redan men nu har de mer form och bakgrund. Och så dök en helt ny karaktär upp som behöver vara med. Spännande!

Dagens grateful.
Dag 30:
Tacksamhet över att äldsta sonen kommit välbevarad hem från dagens skidutflykt med skolan.
Den känslan får representeras av lillkillens teckning av mig och honom. Massor av kärlek!

Idag blir det mer skrivinspiration. Här pratar John Dufresne om skrivprocessen. Och precis som vi numera alla vet så finns det ingen inspiration att vänta på, det är bara att sätta sig ner och skriva. Inspirationen finns vid ditt skrivbord. Och så det där han säger om anledningen till att skriva, de gånger då karaktärerna säger något eller gör något man inte hade förväntat sig. Då har karaktären blivit en levande människa och man har skapat en berättelse full av liv. Man har lämnat sin inre kritiker för ett tag. Mycket spännande!

Tidssökare

det är vad jag är just nu.

Fast det är jag ju i princip alltid.

Dagens grateful.

Dag 8:
Böcker. Behöver ingen vidare förklaring. Jag älskar böcker. Att känna doften av dem, att känna på framsidorna,  att väga dem i min hand och inte minst att få djupdyka in i berättelserna och läsa dem.

Jag har börjat träna igen efter långdragen sjukdom och ett långt lov. Det var både roligt och skönt. Två nya saker poppade upp under tiden som fick ta sig vidare in i manus nummer två. Dessutom har jag jobbat vidare med manuset och fört över redigeringen av femtio sidor. Nu är det inte mycket kvar.

Lite skrivinspiration hinner vi  med i alla fall. Det handlar om redigeringen. Det finns många sätt att göra det på, det gäller bara att hitta det som fungerar för en själv. Huvudsaken är att man är noga med detaljerna. Att det inte finns irriterande fel som man har missat. Att lämna texten en tid innan man redigerar tror jag är väldigt viktigt. Hemingways teori om isberget är också väldigt intressant, tar man bort något i texten kan läsaren märka det och hela den delen av berättelsen kan förändras. Det är något att fundera över när man redigerar så att berättelsen verkligen hänger ihop.

Musik, träning och ord

vilken kombination.

Varje vardag tränar jag en timme, samtidigt som jag lyssnar på musik och jag kan inte ens räkna alla de gånger som jag kommit på saker till mina manus under den timmen. Det är som om hjärnan jobbar i overdrive tillsammans med rörelse och musik. Idag kom jag på två nya saker som fick hamna i manus nummer ett. Gestaltning när den är som bäst. Ord som finns i tonerna. Känslor som gömmer sig bland noterna.

Den nya berättelsen

har fått ta form i en kort synopsis idag. Det var vad jag lyckades åstadkomma vad  gäller skrivande denna dag. Men det är jag mer än nöjd med. Under mitt träningspass blev berättelsen klarare och nu kan jag knappt vänta tills jag får skriva den.

Annars har snurrandet i huvud  nästan stannat upp helt, då jag bestämt mig för i vilken ordning alla bitarna ska komma. Det gör det lättare att leva med. Att inse sina begränsningar är inte lätt men nödvändigt.

Idag har nästyngstingen haft en kompis här så tiden för genomläsning av manus nummer två fick vänta ännu lite till. Däremot kunde jag alltså få ihop ett mycket intressant synopsis för manus nummer tre och det är inte illa det heller. Jag är nöjd med det lilla av manustid jag kan få just nu eftersom min saknad av det började göra mig smått galen.

Skrivtips behövs för att göra själen lite lycklig i väntan på mer skrivtid för mig själv. Idag handlar det om just det, att hitta den dyrbara tiden för att skriva. Jag gillar verkligen det där med att bara gå förbi allt som inte ska göras på arbetstid, tvätt, städning och undanplockning, men där har jag lite att jobba med. För det är trots allt så att även om man jobbar hemma så måste man ta sig den arbetstid man annars skulle använda om man jobbade någon annanstans. Så lätt och ändå så svårt.

Ännu en sådan dag

då livet tar andra vägar än ordens.

Min tid har istället gått till de fem människorna som är de absolut viktigaste i mitt liv. Och så har jag så smått börjat träna igen efter en lång sjukdomstid, det kändes helt fantastiskt.  Orden finns inom mig hela tiden så det känns som en stor tröst. Under träningen kom det en tanke angående ett av de manus som jag har påbörjat, musiken och den bok jag läser just nu har skapat de funderingarna. Det är spännande hur hjärnan arbetar utan att jag egentligen försöker.

Det är rörigt hemma efter mitt kreativa arbete förra veckan och huvudet snurrar oavbrutet av tankar runt framtiden på så många plan. Jag önskar att det kunde stillas ner en efter en så att jag får lite ro igen. Ibland är det mycket som händer i livet och man måste liksom bryta ner det i små bitar för att det inte ska kännas oöverstigligt.

Idag lyssnar jag på skrivtips om att hitta sin kreativitet. Release your creativity - Find your Muse!

Regn och manusarbete

kan vara två saker som passar väldigt bra ihop.

Träningen är i full gång igen efter ett uppehåll då min träningsplats har förvandlats till byggarbetsplats under tiden som maken satte in nya garderober i vårt sovrum, som också är mitt träningsrum.

Jag har läst och läst ur mitt manus. Dagar och nätter och på alla platser man kan tänka sig i vårt hem. Det har varit något rörigt här och är ännu inte helt återställt. Men nu är jag igenom. Äntligen! Det känns helt underbart! I dag har det regnat hela dagen och det sista blev till slut genomläst på eftermiddagen. Nu ska ändringarna in i dokumentet och sedan kan allt hända!

Det firar jag med skrivtips om att redigera.

När jag tränar

och går en timme på gåbandet så hinner jag tänka många både oviktiga och och väldigt viktiga tankar, ända tills det har gått 48 minuter och jag har ökat tempot, då försöker jag bara överleva.



Efter det så kan jag skaka loss i drägligt lugn och ro till dansen. Ända tills kettlebellpasset, då är jag säker på att jag ska dö.
  
Annars går det som en dans faktiskt.

Om jag tränar på gym

nej det gör jag inte, där går gränsen för min prioritering av tid. Hur mycket jag än vill träna, så vill inte lägga tid på att ta mig till och från en träningslokal. Men det fungerar utmärkt ändå, för när jag vaknar på morgonen så ser jag det här:

Allt jag behöver finns i mitt sovrum, gåbandet, kettlebell (i fönstret) och en mobil med spotify. När man ser detta när man vaknar är det svårt att smita undan : ) Därför börjar jag träna direkt på morgonen. Först en timme powerwalk på bandet med passande peppande musik, sedan skakar jag loss i fri dans med två omgångar av den här låten:



Efter det är det dags för ett litet kettlebellpass, det gör jag till den här låten:



En låt räcker gott och väl än så länge till kettlebells, det är grymt jobbigt. Sedan kör jag lite skön linedance till den här låten, två gånger kör jag den också:



Så är det då dags att avsluta med lite skön stretching. Det gör jag till den här:



Efter det känner jag mig nöjd med ett härligt blandat träningspass.

Jaha

så kan det också gå. Jag skulle ju inte alls vara med i Icakurirens skrivtävling för jag tyckte inte att jag skulle hinna, men i går innan jag somnade så kom det en berättelse om väntan till mig. Så då måste jag ju skriva den, sedan får jag se om jag hinner och om jag skickar in den. Det kändes i alla fall helt underbart att få skriva igen.

Utöver de 1136 ord jag skrivit om väntan så har jag tagit tag i träningen igen. Ett pass på gångbandet och ett pass kettlebell. Att träna med kettlebells är väldigt bra och rolig träning som ursprungligen kommer ifrån Ryssland.

Jag var helt slut efter men det var så skönt att vara igång. Efter det har jag gjort tre tårtbottnar och lagt in lax för gravning. Det går framåt. När jag gick på gångbandet lyssnade jag på musik och hörde då tre nya låtar som hamnar på sountracket till mitt första manus. En av dem fick mig att gråta en skvätt och det känns helt otroligt att känna så mycket för sin huvudperson. Hur skumt var inte det att gå där och svettas samtidigt som tårarna kom. Nåja, den låten var Some die young med Laleh. En helt underbar låt alldeles oavsett min huvudkaraktär.

   

 Sedan hörde jag låten som samanfattar hela mitt manus och som nu ligger på Spotifylistan med mitt manus soundtrack. Stronger med Kelly Clarkson. Vilken powerlåt det är.