Bortkopplad, avkopplad och avslappnad

så ser mitt liv ut just nu. På västkusten är det soligt om än fortfarande lite kallt.

Här tänker jag mig alltid att få en massa tid för skrivande, redigering och läsande men istället blir det många barn att umgås med, nästan lika många vuxna att uppdatera sig med, många aktiviteter och mycket mat. Plus en hel massa frisk luft som gör en trött på kvällarna. Och det är riktigt, riktigt skönt!

Nu har jag i alla fall tagit mig lite tid precis innan jag somnar för att önska en Glad Påsk!

Vi får inte glömma att dansa idag. Här har det dansats både på tv och hemma hos oss i verkligheten. Nu kör vi igång en riktigt härlig fortsatt påskhelg.

YAY igen

hur coolt är det inte att det verkar hagla förlagskontrakt just nu! STORT GRATTIS till superduktiga Kati! Idag skålar jag med dig!

SKÅL!!!!

Själv har jag, tills jag läste den stora nyheten, levt ett väldigt vanligt vardagsliv och försökt komma ikapp efter den tunga förkylningen. Vi ska packa inför resan till Västkusten där vi ska umgås med delar av släkten. Och så har vi umgåtts en stund med mina föräldrar och en stor hög våfflor. Men jag fick låna en bild här, eftersom vi slukade dem alla innan kameran kom fram : )

All förlagsyra gör mig bara mer sugen på att jobba, jobba, jobba med mitt manus, så jag lyckades trycka in det i schemat också. Det blev 30 sidor idag också. Ett litet yay på det!

I dagens skrivtips från Lee Child känner jag igen mig väldigt mycket.

Önskningar

i livet ser olika ut beroende på var man befinner sig. När man är sjuk önskar man sig bara en sak, att bli frisk. Nu när jag äntligen är på bättringsvägen kan jag fortsätta önska mig allt det andra.

Jag fick just ett glas rosévin vid min sida så nu firar jag att våren med all säkerhet är på väg hit och att förkylningen med lika stor säkerhet är på väg bort!

Idag mår jag mycket bättre och har redigerat trettio sidor. Det måste bli ett stort YAY på det med tanke på hur sjuk jag har varit. Nu är jag på väg tillbaka igen.

Dagen till ära blir det redigeringsmusik som också är peppmusik. Beautiful life med James Morrison.

Långsamt flyter dagar fram

när man är sjuk.

Jag var tvungen att hoppa över att gå på en 50-årsuppvaktning och maken fick gå ensam. Sådant är trist! Jag såg en film med dottern istället, Letters to Juliet, en helt underbar, sagolikt vacker och romantisk film. Nu vill jag gärna läsa boken för att se hur man beskriver något så överjordiskt vackert i text.

Efter det sov jag en stund, för förkylningen har inte alls gett med sig. Nu har jag dessutom jobbat med redigeringen en stund, jag har bestämt mig för att försöka göra lite varje dag, för att det gör gott i själen. Tio sidor blev det idag. Det känns så bra och är något att glädjas lite extra åt, trots sjukdomseländet.

Dagens redigeringsmusik som också finns med i mitt manus är Stevie Wonder med I Wish.

Förlagsyra

får man väl ändå säga det råder just nu! Underbart! Vilken lycka det är när drömmar slår in! Ett stort grattis finaste Ebba, nu händer det äntligen grejer! Och ännu ett stort grattis till urduktiga Malin som kämpar som få med sina manus. Jag skålar med er denna dag!

Jag fortsätter dock att snörvla och hosta mig fram, även om jag gör det med större glädje just nu. Jag har vilat mycket men också redigerat två kapitel i mitt andra manus. Det gör mig alltid lycklig och lycka tror jag påskyndar tillfrisknandet.

Lillkillen har i sin klass uppträde på fredagar och idag har han uppträtt som en av hans stora idoler Ulrik Munther. En av hans lärare kom fram till maken när han hämtade lilkillen och berättade hur otroligt duktigt han hade porträtterat Ulrik, med gubbkeps och allt, hon sa att alla hade klappat händerna och själv rös hon till och med när hon berättade om det. Yay, jag har en liten musikkille i honom. Han har räknat ut att han kan vara med i melodifestivalen 2019, fast han har räknat lite fel för det är 2023, för då är han 16 år. Och han ska inte bara vara med, han ska vinna också. Precis så självklart som bara en 6-åring kan resonera. Han jobbar på frisyren och önskar sig en gitarr. Tell the world he´s here! Det är driv i den killen! : )



Men nu är det dags att dansa. Nu kör vi igång en fantastisk helg och dessutom ett härligt påsklov!

Så trist

det är att vara sjuk! Men jag försöker vara positiv.

Jag har fått sova ut ordentligt (typ 11 timmar) det är bra, jag har läst ut Hundraåringen som klev ut genom fönstret, jag har sett ikapp inspelade program på tv:n. Efter att ha sett Underbara älskade inser jag såklart dessutom att det finns massor med saker som är mycket, mycket värre än en liten förkylning och så fick jag gråta en liten skvätt.

Till slut kunde jag inte hålla mig ifrån mitt manus utan släpade mig upp för att bara jobba med ett kapitel, bara för känslan av att ha jobbat med det även idag. Det blev nog tre kapitel och det gör mig både nöjd och lycklig. Nu ska jag vila igen för jag tror att vilan gör att man blir frisk snabbare och tron kan försätta berg har jag hört. : )

Men först dagens redigeringsmusik som är gudomligt vacker. Whispers in the dark med Yanni. Enjoy!

Inte det också

förkylning, eländiga förkylning. Redan i morse kände jag att det gjorde ont i halsen under mitt träningspass och jag visste att det var dags igen.

Lillkillens förskoleklass hade vernissage idag och han har varit eld och lågor inför det. Maken och jag gick ditt mitt på dagen och han stod i fönstret och vinkade så glatt. De har gjort så mycket fint som de visade upp och så fick man mot självkostnadspris ett glas dricka och en näve salta pinnar. De visade också en massa fina bilder på allt de gör under dagarna. Jättemysigt!

Så kom jag hem och kände mig inte alls frisk. Jag frös och var tvungen att gå och lägga mig vilket jag gjorde mycket motvilligt då jag sett enormt mycket fram emot att komma hem och jobba med mitt manus. Sedan sov jag i nästan tre timmar med märkliga drömmar. Hemma hos oss hade vi en massa övernattande gäster och jag var just på väg att lägga mig när det ringer på dörren, mitt i natten och jag öppnar. Där står grannen som är upprörd och gärna vill prata, han kommer in och då ringer det på dörren igen, därute står det då en okänd man med en yxa i handen. Han berättar att grannen och han blivit ovänner och att det gått överstyr, nu vill han be om ursäkt. Jag tycker att det är lite skumt men låter honom komma in om han lämnar yxan utanför. Utanför den andra ytterdörren sitter ett gäng av våra övernattande gäster utspridda och snackar och jag undrar varför de gör det mitt i natten, sedan vaknar jag. Outgrundliga äro hjärnans vägar.

Nåja, när jag vaknade så kände jag hur otroligt mycket jag längtade efter att få fortsätta jobba med mitt manus så jag bestämde mig för att bara jobba med ett kapitel. Det har jag gjort nu och det känns så härligt att i alla fall få nosa lite på det i dag. Nu ska jag parkera mig i fåtöljen. I morgon är en annan dag, jag hoppas den är utan förkylning.

Jag kör Jessicas dagliga affirmation som hjälp på vägen. En energi som jag kan behöva just nu.

Redigeringssaknad

fick jag uppleva idag då jag istället ägnat mig åt familjeangelägenheter. Träning, hämtning i skola, läxor och så  var det en teateruppvisning i skolan i kväll. Nästyngstingens klass hade gjort en teater/musikpjäs om rymden. Väldigt trevligt!

Men tänk vad man kan sakna sitt manus när man inte får titta på det en dag. I alla fall när man är mitt uppe i redigeringen. Det är en skön känsla och jag hoppas få tid för det i morgon istället. Jag var uppe alldeles för sent i går så jag har dessutom varit trött, så jag hoppas komma i säng tidigare i kväll. Det är ju så mycket man ska hinna med när barnen har lagt sig. Kvällstiden är så härlig tycker jag, den är bara min. Men den straffar sig nästa morgon tyvärr.

Ikväll ska jag meditera för att förhoppningsvis få bättre resultat när jag redigerar i morgon. You are a writer, guided meditation by Mark David Gerson.

Manusarbete fyllt av lyckliga känslor

har pågått hemma hos mig idag! Det är en magisk känsla att läsa ur sitt manus och bli glad och stolt över det man skrivit.

Lika magisk som våren är när den kommer, vilket tyvärr inte är riktigt ännu. Istället väntar snöstorm och kyla. Jag försöker strunta i det och ägnar mig istället åt mitt manus. Det är som att ha våren inom sig.

Jag har kommit igenom mina föregående ändringar och håller nu på att läsa igenom det ännu en gång på skärmen. Fortfarande hittar jag fel och ändrar lite här och där. Tanken är att jag ska hitta ställen som behöver mer gestaltning och kanske lite dialog.

Nu lite tankar angående att skriva och sedan redigera.

Söndagssysslor

med tidig uppgång för att vara med på nästyngstingens basketturnering. Inte min grej med tidiga morgnar, men vad gör man inte för sina älskade telingar? Det är så roligt att se honom spela.

Efter det åt vi korv med bröd och tog en promenad hela familjen i solen, men också i grymt hård vind. Väl hemma tog tre av barnen ett varmt bad i bubbelbadkaret samtidigt som maken och jag tittade på film och myste i fåtöljerna. Nu har jag tagit mig lite tid för manuset och snart är jag igenom, viken känsla. Fast sedan ska jag igenom det ännu en gång för att se att allt finns med och att den är så bra som det är bara är möjligt. En riktigt skön söndag enligt mig!

Dagens redigeringsmusik är Hurts med Somebody to die for. Älskar den!

Redigeringskoma

idag! Jag var så helt inne i mitt manus och musiken i hörlurarna att jag ryckte till när nästyngstingen kom med ett glas rosévin från käre maken för att fira våren med. Ja, det gäller att passa på eftersom det är snöstorm på väg hit. Hua!

Var våren tog vägen verkar det inte vara någon som vet! Fast jag njuter fullt ut av min redigering så just nu gör det mig ingenting.

Dagens redigeringsmusik är Hurts Exile. Älskar den. Här med favoriten Help.

Om att vara en samlare

vad gäller ord, fraser, meningar och annat man kan vilja använda i sina manus. Man hör fantastiska sådana nästan varje dag och ibland flera. Jag samlar på dem och de finns utspridda lite överallt här hemma. I anteckningsblock, på lappar, på servetter, på kvitton eller vad som finns till hands när man hör eller ser dem.

I dag till exempel såg vi En oväntad vänskap. En fantastisk film som skapar varma lyckliga känslor i kroppen. Där hittade jag ett namn som jag ska använda någon gång i någon av mina berättelser.

Men nu får vi se om hjärnan får vila efter en stunds redigering av manus nummer två. För nu är det fredag och dags att dansa. Fast jag hittar ofta en hel massa fina ord i musik, så vi får väl se hur det går med det. Nu kör vi igång en helt fantastisk helg tillsammans med Danny Kaye!

Bloggkärlek och annan kärlek

gör mitt hjärta lycklig i dag! Det kom ett brev, ett vackert brev som man så sällan får nuförtiden i brevlådan.

Tack underbara Maria för att du sprider din värme tillsammans med skönhet i vida cirklar med din underbara kort som du gör själv med stor kärlek och omsorg.

På tal om kärlek så sa lillkillen förra veckan när han skulle gå iväg till skolan att han inte ville vara taskig eller så men att vår katt Stella är lite sötare än vad jag är. Tja, jag kan väl bara hålla med. Älsklingsungen!

Nu i veckan gick han igenom de tjejer han tycker är söta, bland annat söta dottern och tyckte att Stella var lite sötare än dem alla. Till och med den sötaste tjejen i klassen. Fast inte sötare än mig, ingen kunde vara sötare än mig, gullungen hade ändrat uppfattning. Åh, ljuva tid då man är den bästa och finaste mamman i hela världen. Han är 6 år, det är en ljuvlig ålder och man får passa på att njuta så länge det varar!

Det börjar klarna

i horisonten. I alla fall vad gäller mina funderingar kring mina manus.

Och ja, vägen mot mina drömmar går alltid framåt och uppåt! Jag känner mig riktigt lättad idag nu när jag har bestämt vilken väg jag ska fortsätta på. Klarheter kan göra ont men de kan också göra livet mycket lättare. Ibland är den svåra vägen nödvändig att gå och ibland är det faktiskt den som är lättare som är den bästa att välja. Jag väljer den lättare just nu. Det har pågått en konversation angående manusarbete och manus som hjälpt mig ta ett beslut och när man tagit ett beslut är det mycket lättare att fortsätta jobba och fokusera, eftersom man slipper jagas av alternativ och funderingar.

Dagens inspiration. Jag skriver för att. . .

Jag skriver för att jag inte kan låta bli, för att det får mitt hjärta att slå snabbare, för att det gör mig till en gladare mer harmonisk människa och för att det är min passion.

Mer shopping och mer redigering

men för mycket snö. Igen! Var tog våren vägen?

Så blev det vinter igen, det var inte vad jag önskade mig! Fast barnen har roligt i snön ännu en gång. Själv kurar jag in mig inomhus och redigerar. Inte illa det heller, inte illa alls. Jag läser lektörsutlåtanden ännu en gång och försöker lösa gåtorna som är mina manus. Jag blir lite förvirrad ibland men mest blir jag så lycklig och glad.

Shoppingen bestod i en blus från Odd Molly som jag tycker är så söt.

Nu får shoppandet vila en stund. Jag behöver pengarna till annat. Redigerandet går bra och det är så roligt att gå igenom texten ännu en gång.

Dagens författarinspiration, det finns hur många sätt som helst att skriva på och alla är rätt!

Redigering och shopping

är två favoritsysselsättningar hos mig!

Jag skulle köpa ett vackert anteckningsblock som jag sett att flera här bland bloggarna har köpt. Men jag kommer ju aldrig iväg till affärerna så jag sökte efter det på nätet, såklart! Allt finns på nätet. Jag hittade då självklart en engelsk nätshop som heter TemptationGifts som hade just de här anteckningsblocken och en hel massa andra fantastiska prylar. Så inte blev det bara ett vackert block inhandlat utan en bedårande söt väska dessutom. Ja, ja, den blir superfin att ha till sommaren.

Jag gillar nätet! : )

Barnen har varit lediga idag så vi har rensat lite tillsammans bland deras leksaker. Sedan har vi tagit en promenad samtidigt som nästyngstingen spelade basket. Man känner att våren väntar otåligt på att få spricka ut trots kylan. Jag hann dessutom redigera en del i eftermiddag. Det gör mig lycklig även om tankarna runt hur jag ska göra med mina manus i fortsättningen ständigt upptar mina tankar. Det finns flera vägar att gå men vilken är bäst för mig. Vi får se när och om tankarna klarnar. Jag hoppas verkligen det.

Idag ska vi fundera lite över vår inre kritiker och tvivel en stund. Hur vi ska hantera den och hur och när vi ska lyssna på den.

Livet är gott

att leva! Just nu befinner jag mig i en positiv härlig bubbla som jag hoppas få stanna i en lång stund.

Ute ser det ut som vår men det är isande kallt fortfarande. Som tur är vet man att andra tider är på väg. Värmen måste ju komma till slut. Annars är det mesta solsken och värme i sinnet. Jag har fått den stora äran att få vara med på releasefest för Annika Estassy Lovéns bok Solviken som jag ser väldigt mycket fram emot att få läsa. Nu är resan till Stockholm bokad och jag har lyxat till det med sovvagn i första klass hem, jag fick ett superbra pris på det. Förra gången jag åkte till Stockholm på releasefest för Simona Ahrnstedts bok Betvingade åkte jag nattåg sittandes och var rätt sliten när jag kom hem. Oj vad jag låter väl bevandrad i releasfesternas värld. Jag är så stolt och glad över att känna och få vara med de här otroligt begåvade författande kvinnorna på ett litet hörn.

Visst är den fantastiskt fin!

Jag har gjort mig av med en tyngd som legat över mig i några dagar vilket gör att jag känner mig lätt som en fjäder, i alla fall i själen : ) I morgon är större delen av barnen lediga från skolan, det är skönt. Vi har hittat en eventuell öppning i ett ärende som jag längtat efter i flera år nu så jag håller tummarna hårt för att det ska lyckas. Lite härliga nyheter skulle inte skada alls just nu. Och så redigerar jag för fullt. Maken lagar mat efter att ha varit och tränat och jag sitter vid datorn. Det gäller att välja rätt make. Tack finaste maken. ♥ Redigerandet går både bra och framåt.

När luften går ur en liten stund

tar man till familjen som stöd. Och så känns allt mycket bättre!

Det blev så många tankar runt både skrivandet och annat att hjärnan gick i spinn ett tag. Redigerandet fick därför vänta och vi tog oss istället en riktigt skön avkopplande helg. Och så har jag rensat, inte ett av mina önskejobb men just nu var det en väldigt skön avkopplande sysselsättning och så fick vi fint i garderoben med lakan som inte har varit en vacker syn tidigare. Det känns riktigt härligt nu när det är gjort. Äntligen! Lite strykning hann jag också med. Jag är så nöjd just nu.

Så avslutar jag dagen med lite inspiration inför morgondagens redigering. The writing spirit.

En råkall men solig lördag

fick vi erfara när vi tog en promenad idag.

Annars händer det inte mycket alls. Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen och den ser vi tillsammans med min mamma och pappa efter att vi ätit tacos. En skön lördag helt enkelt!

You know the drill

dags att dansa!
Nu kör vi igång en riktigt härlig helg!

Och livet fortsätter

precis som vanligt egentligen!

Det är det som är det bästa med livet, det kommer alltid en ny och härlig dag. Just nu är våren här och alla färgerna utomhus kommer snart tillbaka. Det är den bästa tiden just nu när allt börjar om och man har allt det härliga framför sig. Man får en hoppfull känsla inombords. Och så har jag världens bästa bloggvänner som peppar, tror på och drar upp igen! Helt underbart!

Ett stort TACK för det! ♥ Det betyder så mycket!

Redigeringen av manus nummer två går utmärkt och jag vill helst inte släppa det alls. Det är en härlig känsla. Men tiden måste delas rättvist och min familj och framför allt mina barn förtjänar inget mindre än en stor del av min tid. Manuset finns kvar och jag hoppas på mycket tid för det i morgon.

Dagens klipp är en samling helt underbara meditativa skrivtips från Jack Kerouac. Jag tycker att vi tar till oss nummer 29 extra mycket, You´re a Genius all the time:

När pick-me-up-djävlar-anamma-musiken har gjort det den ska

så är jag på banan igen.

Ja, för jag har fullkomlig koll på vad som är viktigast i livet eftersom jag redan har fått det som är absolut viktigast för mig. Det finns inget som skulle kunna få ner mig på knä förutom om det skulle hända min familj något, för de är allt för mig. De är mitt liv. Utan dem finns det inget som betyder något. Att ha dem nära och att de får vara friska, det är vad som är viktigt på riktigt . En älskad make och fyra överälskade underbara barn. Hur skulle jag kunna förvänta mig mer än det? Resten är bara bonus.

Men att fortsätta drömma och försöka göra dem alla till verklighet kommer jag att göra lika länge som jag andas. Att följa det som är min passion. Att göra det verkligt. Självklart blir jag arg, ledsen och uppgiven då och då. Men det varar aldrig länge, för jag tänker inte låta det. Dessutom finns det ingen annan väg än framåt och uppåt.

Därför håller jag nu på att lägga in det som jag redigerat på papper i manus nummer två, i dokumentet.

Så länge jag andas, this is what I´m made of.

När drömmar grusas

ännu en gång och lämnar en förvånad och förvirrad vet man inte riktigt åt vilket håll man ska gå i fortsättningen.

Så tills vidare får det bli lite pick-me-up-djävlar-anamma-musik, inte förrän 4. 36 kommer mitt budskap till mig själv. Nu ska jag på utvecklingssamtal.

Och redigerandet fortsatte

efter besök av syster och utvecklingssamtal med nästyngstingen och en promenad med maken under tiden som basketträningen pågick kunde jag äntligen återgå till redigerandet av manus nummer ett. Man tager vad man haver som man säger.

Det går framåt och just nu läser jag igenom det ännu en gång. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag fortfarande tycker om texten. Jag har uppenbarligen inte kommit till den punkten då jag mår illa av den ännu. Det känns skönt eftersom jag måste igenom den ännu en gång. Omdömet som jag fått den här gången gör mig faktiskt lycklig. Det känns verkligen som om jag är på rätt väg. Som om jag verkligen kan hantera orden på rätt sätt. Vad mer kan man begära som bevis på att man gör rätt i att följa passionen?

Dagens lite roliga filmsnutt handlar om passionen för att skriva och hur vi lever med våra berättelser hela tiden:

Till den skrivande kvinnans försvar

Jag har läst Till den skrivande kvinnans försvar av Jenny Diski.

Boken beskrivs så här:

"Den unga Marie de Gournay läser år 1584 den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer - och svimmar av hänförelse! När hon äntligen får träffa honom sticker hon sig själv blodig med en hårnål i ett försök att visa sin hängivenhet.

Montaignes gör denna besynnerliga beundrarinna till sin andliga adoptivdotter. När han dör fyra år senare blir hon hans redaktör och främsta marknadsförare, om än hånad av samtidens manliga intellektuella. Mot allt förnuft bestämmer hon sig för att leva som författare, en skrivande kvinna. Snart har hon gjort sig omöjlig i Paris litterära kretsar. Endast hennes tjänarinna, Jamyn, tycks förstå sig på henne.

Till den skrivande kvinnans försvar handlar om ohjälpligt ojämlika relationer. I mötet mellan mästaren och eleven, matmodern och tjänarinnan, mannen och kvinnan stiger och sjunker längtan efter tillhörighet och bekräftelse, efter kärlek." 

Denna bok sprang jag förbi på biblioteket och jag fastnade såklart för titeln. Här finns verkliga livsöden i en påhittad historia. Marie de Gournay har ett passionerat förhållande till böcker och framför allt Michel de Montaignes Essayer. Passionen blir efter hand allt med uppslukande och gränsar till slut till vansinne. Det är en ganska sorglig historia och den passade inte mig alls. Den känns lång och ganska tråkig under långa delar. Kanske skulle jag uppskattat den mer om jag känt till huvudkaraktärerna och skrifterna som beskrivs i boken.

Jag har trots allt en favoritdel i boken då Marie äntligen ska få träffa Montaigne som hon beundrar över allt annat.

"Man skulle kunna tro att det krävs stort mod att övervinna den rädsla man drabbas av när något man hett har åstundat blir verklighet, när någon vars verk man älskat länge äntligen står utanför så att man bara behöver öppna dörren för att träffa honom. Men när drömmar blir verklighet visar det sig att de aldrig varit drömmar, villfarelser eller rent önsketänkande. Det man har sett är bara sanningar som väntat på den rätta stunden. När en dröm besannas visar det sig ha varit nödvändigt hela tiden. Det är lätt att öppna dörren till salongen."

Väldigt vacker och tänkvärt om drömmar som slår in.

Boken börjar såhär:
"Där ligger hennes matmor i sängen och kippar efter luft som en fisk på torra land. Försöker suga i sig syret i världen med uttorkade läppar, drar in det i ett försök att fylla sina rosslande lungor."

Klippa och klistra

har dagens manusarbete bestått i.

Nu är jag tillbaka i mitt första manus ännu en gång eftersom jag fått ny feedback på den texten. Nu har den legat till sig i tre veckor och är riktigt kul att gå tillbaka till och jobba med igen. Men som alltid kräver det extrem eftertanke när man ändrar i sin text efter feedback, det är ju så viktigt att det fortsätter vara ens egen berättelse och ändringarna måste följa ens egna tankar runt den. Risken är ju annars att man får feedback från flera håll och ändrar och ändrar tills man till slut inte känner igen sin egen berättelse.

Ämnet idag är därför redigering och i det här klippet kan vi säkert få med oss ett och annat användbart tips:

Skriv om det du vet och vårtecken

en helt fantastisk solig och härlig dag.

Krokusen och snödropparna kämpar sig upp i vårsolen. Så underbart!

Så var det då skriv om det du vet igen. Jag tror att det är ett otroligt misstolkat begrepp som kräver lite extra eftertanke och jag tror fortfarande att det är det bästa tipset för att skriva en bra bok. Varför jag tror det ska jag förklara med hjälp av Nathan Englander som beskriver begreppet "write what you know" precis på det sätt som jag tolkar det :
  

För mig handlar det alltid om att omvandla alla de starka känslor man någonsin känt någon gång i livet, för att sedan använda dem i alla typer av berättelser. Självklart ska man inte behöva ha upplevt allt man skriver om, för mig handlar det istället om att använda det jag har upplevt och känt i mitt liv i helt nya påhittade sammanhang i mina manus. Det vill säga alla de fantasivärldar som vi som skriver hittar på, men ändå måste ha en väldigt djup känsla för. Det är vad "write what you know" betyder för mig.

Mental brain freeze

har hemsökt mig sedan sist jag skrev. Ni vet hjärtat som slår i farligt hög takt och hamnar i halsgropen känslan.

Det innebar en orolig natt, då jag enligt maken hade väldigt mycket att säga i sömnen. Jag somnade med den känslan och vaknade med den, så man kan säga att den upptar en väldigt stor del av mitt liv nu. Men just nu håller jag fortfarande på att smälta den, så jag återkommer med mer om det.

Så till skrivandet och vad som gör en utgiven  författare. Så mycket kan jag väl säga att min känsla nu bottnar i just det och jag hittade ett intressant klipp om det. John Hodgeman är en kul kille:

Man ska ju som bekant skriva om det man känner till, men man måste också veta något om sådant som är intressant och man måste veta vad man vet. Logiskt men inte alltid lätt att reda ut. Enligt John Hodgeman så är det visserligen väldigt många som vill skriva och oddsen är emot en, men som tur är så är många av dem sinnessjuka och de flesta av dem är galna. : ) Sedan finns det ett segmentet där de som har en medelhög eller till och med liten talang men är väldigt envisa. Det är det de som statistiskt sett har högst chans att lyckas. Det låter lovande tycker jag eftersom jag är envis som synden! Sedan finns det självklart en liten grupp som har en supertalang och de är inte så lätta att hitta.

Nu vidare, vi ska iväg till goda vänner på fest. Det gillar vi!

Dags att dansa

helt enkelt!  Nu kör vi igång helgen med lite skön kontorsdans!

Men här börjar vi med att fira min pappas födelsedag idag!