Inte den bästa dagen ever

tyvärr, på grund av saker som jag inte kan göra något åt just nu, men gärna skulle vilja.

Nåja, det man inte kan göra något åt får man väl lägga åt sidan tills vidare, hur jobbigt det än känns.

Så nu kör vi vidare, full fart framåt. Jag har kommit igenom fyrtio sidor av att lägga in redigeringen av manus nummer två i dokumentet. Det finns lite ny dialog, som jag hoppas fungerar trots att mina tankar har vandrat en del. Och så fortsätter jag att njuta av det strålande vädret, det är något att glädjas mycket åt.

Skrivinspiration behövs alltid. I dag handlar det om att levandegöra sina karaktär. Intressant och väldigt viktigt. Jag måste nog säga att det som sägs fungerar väldigt bra i båda mina manus. De förändras en hel del under berättelsens gång.

Mental brain freeze

har hemsökt mig sedan sist jag skrev. Ni vet hjärtat som slår i farligt hög takt och hamnar i halsgropen känslan.

Det innebar en orolig natt, då jag enligt maken hade väldigt mycket att säga i sömnen. Jag somnade med den känslan och vaknade med den, så man kan säga att den upptar en väldigt stor del av mitt liv nu. Men just nu håller jag fortfarande på att smälta den, så jag återkommer med mer om det.

Så till skrivandet och vad som gör en utgiven  författare. Så mycket kan jag väl säga att min känsla nu bottnar i just det och jag hittade ett intressant klipp om det. John Hodgeman är en kul kille:

Man ska ju som bekant skriva om det man känner till, men man måste också veta något om sådant som är intressant och man måste veta vad man vet. Logiskt men inte alltid lätt att reda ut. Enligt John Hodgeman så är det visserligen väldigt många som vill skriva och oddsen är emot en, men som tur är så är många av dem sinnessjuka och de flesta av dem är galna. : ) Sedan finns det ett segmentet där de som har en medelhög eller till och med liten talang men är väldigt envisa. Det är det de som statistiskt sett har högst chans att lyckas. Det låter lovande tycker jag eftersom jag är envis som synden! Sedan finns det självklart en liten grupp som har en supertalang och de är inte så lätta att hitta.

Nu vidare, vi ska iväg till goda vänner på fest. Det gillar vi!

Releasefest

fast inte min egen. Jag är bubblande lycklig över den fantastiska inbjudan som jag har fått. Det är Simona Ahrnstedt som har releasefest för sin nya bok Betvingade. Inbjudan låg i min brevlåda när jag kom hem ifrån min ljuvliga semester. Klart man måste gå! Tack finaste Simona!

Det var inte helt lätt att få ihop den här resan dock. Jag måste åka över dagen för att vi ska bort över helgen direkt efter. Jag har haft en hel del ångest och undrat över om det är helt galet att åka tåg fram och tillbaka samma dag för en och en halv timmes releasefest. Samtidigt har jag bestämt mig för att göra allt roligt jag kan och att leva nu, så jag åker. Självklart! Jag har bestämt mig för att det inte är galet alls utan det roligaste, mest spännande och det absolut bästa jag kan göra.

Och jag är superduperjättenervös. Hur gör man, vad gör man och vad ger man författaren i present? Och så ska man träffa en massa härliga människor som man vet vilka de är, men de vet lite eller inget om mig. Spännande och helt galet läskigt!  Jag känner mig som om jag var tolv år igen och undrar vad alla de andra ska tycka, tänk om de inte gillar mig alls (superdumt jag vet, jag trodde att jag kommit lite längre vid det här laget : ) ). Så ni som ska dit och kan det här redan, be kind! : )