När pick-me-up-djävlar-anamma-musiken har gjort det den ska

så är jag på banan igen.

Ja, för jag har fullkomlig koll på vad som är viktigast i livet eftersom jag redan har fått det som är absolut viktigast för mig. Det finns inget som skulle kunna få ner mig på knä förutom om det skulle hända min familj något, för de är allt för mig. De är mitt liv. Utan dem finns det inget som betyder något. Att ha dem nära och att de får vara friska, det är vad som är viktigt på riktigt . En älskad make och fyra överälskade underbara barn. Hur skulle jag kunna förvänta mig mer än det? Resten är bara bonus.

Men att fortsätta drömma och försöka göra dem alla till verklighet kommer jag att göra lika länge som jag andas. Att följa det som är min passion. Att göra det verkligt. Självklart blir jag arg, ledsen och uppgiven då och då. Men det varar aldrig länge, för jag tänker inte låta det. Dessutom finns det ingen annan väg än framåt och uppåt.

Därför håller jag nu på att lägga in det som jag redigerat på papper i manus nummer två, i dokumentet.

Så länge jag andas, this is what I´m made of.