Till den skrivande kvinnans försvar

Jag har läst Till den skrivande kvinnans försvar av Jenny Diski.

Boken beskrivs så här:

"Den unga Marie de Gournay läser år 1584 den franske filosofen Michel de Montaignes Essayer - och svimmar av hänförelse! När hon äntligen får träffa honom sticker hon sig själv blodig med en hårnål i ett försök att visa sin hängivenhet.

Montaignes gör denna besynnerliga beundrarinna till sin andliga adoptivdotter. När han dör fyra år senare blir hon hans redaktör och främsta marknadsförare, om än hånad av samtidens manliga intellektuella. Mot allt förnuft bestämmer hon sig för att leva som författare, en skrivande kvinna. Snart har hon gjort sig omöjlig i Paris litterära kretsar. Endast hennes tjänarinna, Jamyn, tycks förstå sig på henne.

Till den skrivande kvinnans försvar handlar om ohjälpligt ojämlika relationer. I mötet mellan mästaren och eleven, matmodern och tjänarinnan, mannen och kvinnan stiger och sjunker längtan efter tillhörighet och bekräftelse, efter kärlek." 

Denna bok sprang jag förbi på biblioteket och jag fastnade såklart för titeln. Här finns verkliga livsöden i en påhittad historia. Marie de Gournay har ett passionerat förhållande till böcker och framför allt Michel de Montaignes Essayer. Passionen blir efter hand allt med uppslukande och gränsar till slut till vansinne. Det är en ganska sorglig historia och den passade inte mig alls. Den känns lång och ganska tråkig under långa delar. Kanske skulle jag uppskattat den mer om jag känt till huvudkaraktärerna och skrifterna som beskrivs i boken.

Jag har trots allt en favoritdel i boken då Marie äntligen ska få träffa Montaigne som hon beundrar över allt annat.

"Man skulle kunna tro att det krävs stort mod att övervinna den rädsla man drabbas av när något man hett har åstundat blir verklighet, när någon vars verk man älskat länge äntligen står utanför så att man bara behöver öppna dörren för att träffa honom. Men när drömmar blir verklighet visar det sig att de aldrig varit drömmar, villfarelser eller rent önsketänkande. Det man har sett är bara sanningar som väntat på den rätta stunden. När en dröm besannas visar det sig ha varit nödvändigt hela tiden. Det är lätt att öppna dörren till salongen."

Väldigt vacker och tänkvärt om drömmar som slår in.

Boken börjar såhär:
"Där ligger hennes matmor i sängen och kippar efter luft som en fisk på torra land. Försöker suga i sig syret i världen med uttorkade läppar, drar in det i ett försök att fylla sina rosslande lungor."