Jag vet inte

riktigt hur jag tänkte när jag köpte de här fantastiska Karen Millen skorna på Tradera.

Nu när de kommit hem till mig så vet jag inte hur jag ska kunna gå i dem. De får nog bli mina sittskor. Men wow, vad snygga de är. De gör mig lite lycklig faktiskt, de kanske kan stå som prydnad i mitt arbetsrum helt enkelt.

Det blev lite redigeringsarbete gjort idag i alla fall, även om dagarna tycks rusa förbi mig. Det gör mig lycklig att läsa ur mitt första manus och det måste vara ett gott tecken. Jag har inte fått något svar ifrån de tre förlag som jag mailade om att skicka den nya versionen av mitt manus till. Det är de förlag som jag ännu inte har fått svar ifrån efter förra utskicket. Men jag ger inte upp. Inte än och inte på långa vägar.
 

Silvermedaljen

i Beachhandboll 2012 årskurs 1 gick till nästyngstingens klass. De var så duktiga och jag vet inte hur många lag som medverkade, men det var väldigt många. Ändå var de inte riktigt nöjda, eftersom ett mål de gjorde inte räknades av någon anledning som ingen kunde förklara. Dessutom var det min nästyngstings mål som kom bort. Lite tråkigt för honom. Men efter lite peptalk från deras lärare fick de veta att det inte lönar sig att fundera på det, utan att de istället skulle vara mycket nöjda med sin silverplats. Tänk att barn är så tävlingsinriktade redan i så tidig ålder. Vilket ös de har fixat på stranden för detta evenemang, hög musik och massor av energi fyller upp hela strandremsan.

Det innebär att jag får räkna min skrivtid idag som uträknad. Jag har hejat på ett underbart litet handbollslag istället. Nu hoppas jag på morgondagen istället, för redigeringsarbete av mitt manus. Och så hoppas jag att solen kommer tillbaka.

Mind travel

är det inte fantastiskt. I huvudet kan jag resa i tid och rum och där kan jag skapa berättelser.
 

Lite härlig soul-hip hop att föda sinnet med. Sådan musik lyssnade jag mycket på när jag var mycket ung och en riktig nattuggla. Soul Corner med Mats Nileskär. Ljuva, ljuva tider. Fast det är minst lika fantastiskt nu förstås. Fast annorlunda.

I övrigt har jag fortsatt lägga in ändringarna i mitt första manus. Det regnade och var riktigt kyligt idag, vilket gjorde dagen till en perfekt skrivardag. Fast med fyra barn och sommarlovet i antågande så händer det saker hela tiden, så det blev väl inte riktigt så mycket som jag önskat. Däremot har vi fått lära oss allt om kroppen idag genom en teaterpjäs med sång av nästyngstingen och hans kompisar i första klass. Oj, vad de var duktiga! Efter det bjöds det på egenhändigt bakade muffins. En riktigt härlig dag allt som allt.

Bild härifrån.

Förutom

Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg har jag köpt:

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg.

och Alltid du av Pernilla Alm.

Så mycket härligt att läsa och så lite tid! Jag måste ju hinna skriva och redigera mina egna alster också.

Att redigera när det är sommar

är inte lätt. Det är ju så härligt att bara sitta ute och njuta. Det ska man ta sig tid till det också, tids nog är det mörkt, kallt och trist igen här i Sverige.

Så nu tänker jag ta mig tid att njuta av allt det härliga. Men jag har suttit ute och tittat på mitt manus och lektörens utlåtande. Så jag har verkligen blandat nytta med nöje. Jag har också hunnit börja lägga in ändringarna som jag gjort på papper i dokumentet.

Bloggandet blir det däremot inte mycket med. Men det är så det får vara för det är utomhus som livet vibrerar så härligt just nu. Det är där jag vill leva mitt liv precis nu.

Mamma

är det vackraste ord jag vet och jag älskar att höra det.

Bild lånad här.

Igår fick vi uppleva en galet spännande kväll som slutade med att Loreen vann lika överlägset som hennes låt var överlägset bäst. Wow, vilken känsla. Poäng från alla länder utom ett. Jag undrar hur Italien tänkte där?!?

Och idag är det mors dag. Flaggan är hissad och jag fick frukost på sängen i morse. Du är den bästa mamman som finns, fick jag höra och en bättre present går inte att få. Mina barn är det bästa som har hänt mig och utan dem är jag ingenting. Jag är så lycklig över att få leva mitt liv tillsammans med dem.

Nu ska vi fira min mamma hemma hos oss. Det är en viktig dag i våra stressade liv, att stanna upp en stund och tänka lite extra på dem som står oss så nära.

Så kan det också gå

om man gärna vill se när Loreen sjunger och uppträder så att jag ryser och förhoppningsvis resten av Europa också.

Vi hade tagit med oss alla möjligheter vi kunde komma på för att kunna se eurovisionsshlagerfestivalen i husbilen i kväll. Maken pysslade och testade hela morgonen men kunde inte få fram något pålitligt sätt. Så vad göra, normalt är det väl inte hela världen att missa, men just i år har vi en sådan otroligt bra låt att tävla med så det går ju inte att missa. Till och med äldste sonen tycker att det är ett speciellt år i år. Efter mycket funderande hit och dit så bestämde vi oss i alla fall för att åka hem.

Vi stannade på stranden i några timmar innan vi åkte och hade en fantastiskt skön dag där. Vi har haft det underbart den tiden vi stannade, det är det viktiga.

Jag missade ju tyvärr något mycket trevlig som utspelade sig i Farsta idag. Det var mycket trist, men jag hade i alla fall fått huvudattraktionen hem till mig innan vi åkte. Så jag fick läsa den på stranden samtidigt som den firades i en bokhandel i Stockholm, boken som heter Sonjas sista vilja. Jag tänkte på dig i alla fall Åsa. Jag finns ju med i boken på ett litet hörn och jag känner mig hedrad, det har varit en fantastisk resa att få följa dig hela vägen hit. Grattis Åsa, hoppas att du får sälja många, många böcker! Jag har bara börjat läsa den, men jag känner redan på mig att jag kommer att rekommendera den vidare till alla jag känner.

Plötsligt på Tylösand

igen och det är strålande väder.

Förra helgen var så härlig här trots ganska dåligt väder, så vi bestämde oss för att göra om det den här helgen i riktigt skönt väder. Man får passa på när man har en ledig helg och sommarvärmen är här.

Jag mailade tre förlag för att se om de vill läsa den redigerade versionen av mitt manus. Sedan stack vi iväg, så jag får se när och om jag får svar. Det blir spännande! Under tiden ska jag försöka hinna få in alla ändringar som finns på papper i dokumentet. Kanske kan jag sitta ute och skriva i morgon.

Nu ska vi äta middag på spanska, sent alltså! Det bli kycklingburgare av egen grillad kyckling.

Och det är fredag, dags att dansa. Här dansar vi utomhus ikväll. Vi ligger ganska ensamt, vilket innebär oändlig plats för lek och att man kan dansa utan att någon ser. Ja, nästan i alla fall!

Donna Summer min ungdoms discodrottning med Last Dance. Så då kör vi, let´s dance!
 

Yay!!

Äntligen är jag igenom! Högläsningen på vår altan, som egentligen mest var viskläsning, är färdig. Nu ska bara alla ändringar och förbättringar in i dokumentet också. Vilken tur jag har som kan sitta på altanen i solen och redigera. Underbart! Fast nu vill jag vidare. Jobba med mitt andra manus som också det ska redigeras.

Jag känner mig så upplyft av våren och värmen och måste därför dela med mig av min egen framtidstro, för vi är många som kämpar. Skriver och tror och hoppas. Blir nedslagna och slutar ibland att tro på oss själva. Men det får vi inte göra, för vi vill skriva och vi vill att någon ska läsa och tycka om det vi skriver. Och plötsligt händer det... Jag känner det på mig, Change is gona come med Olly Murs.

Tistelblomman

Jag har läst Tistelblomman av Amanda Hellberg. Jag tycker väldigt mycket om Amandas berättelser och hennes sätt att berätta en historia på.  De innehåller krypande spänning med inslag av det övernaturliga. Så ljuvligt otäckt. Precis lagom mycket spänning för mig. Hennes skrivspråk är tilltalande både när hon beskriver det vardagliga och det otäcka. Amanda Hellberg har blivit en av mina favoritförfattare och Tistelblomman ger mig precis det jag vill ha.

Baksidestexten ser ut så här:

"Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra. 
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag."

 Boken börjar såhär:

"Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom. Hunden heter Maggie och hon har mjuk rödbrun päls. Pojken och hunden är utlämnade till varandra, sammanfogade av omständigheterna."

Min tid

just nu känns så värdefull. Så full av liv.

Det värsta med våren är att den är så intensiv. Allt händer på samma gång och det är så mycket man vill uppleva. Precis när man borde ta det lugnt och bara njuta av allt det härliga, så är det istället som om allt går ännu fortare. Skolorna har utflykter hit och dit. Uppvisningar och avslutningar. Alla vill ha fest och helgerna fylls snabbt med olika aktiviteter. Det är underbart på alla sätt, men ibland blir det lite mycket, lite komprimerat i en allt för kort tid. En tid som är till för att njutas långsamt av.

Vi har precis kommit tillbaka ifrån den årliga vårlöpningen för barn här i stan. Två av mina barn deltog och båda kämpade tappert, trots värmen. Jag var i full gång med läsningen av manus när det var dags att gå, jag erkänner att det tog emot lite, men när vi väl kom iväg så laddade jag om. Jag har bestämt att barnens aktiviteter inte får komma i kläm på grund av mitt skrivande. Det kanske gör mig till en mindre engagerad författare, men so be it. Barnen är bara små nu, skriva kan jag göra hela livet. Dessutom så skriver jag väldigt engagerat och passionerat den tiden jag har och det finns ingen tid för writers block för mig. Det måste väl vara bra!

Hot hot hot

är det hos oss just nu!

Jag satt ute och läste mitt manus när det började bli sådär riktigt fuktigt varmt. Långt bort hörde jag åskan, men än så länge har den inte kommit till oss. Jag hoppas att den inte gör det heller för jag gillar inte åska.

Dottern är i bakar tagen och bakade två sorters kakor som vi skulle fika i eftermiddag. Och jag som försöker tänka på badsäsongen. Bakverk är inte något problem för mig, jag är inte särskilt förtjust i dem, men att tacka nej till dem dottern har kämpat med, är mycket svårare. Hon hade gjort en grymt god sirapskaka som alla gillade väldigt mycket. Den får finnas med på konfirmationskaffet i juli.

Jag fick ett mail idag som gjorde mig så glad. Så lite det behövs för att bli lycklig och förväntansfull.

Den fuktiga värmen kommer att göra det svårt att sova i natt. Kanske får jag sitta uppe och fortsätta läsa högt ur mitt manus istället. Det blir bra för jag vill verkligen komma igenom det nu. Måste vidare.

Idag tycker jag att vi behöver ha lite skrivarmusik. Den här passar bra tycker jag. BarlowGirl med Beautiful Ending.
 

Vilken ljuvlig

dopdag hon fick, lilla prinsessan Estelle.

Hur cool var hon inte under hela ceremonin. Vilket exemplariskt barn. Fast snäll, som sas på tv, nej det tycker jag är fel ordval, snälla är alla barn. Harmonisk och trygg däremot stämmer väl bättre. Det är svårt att vara något annat med så fina föräldrar. Det värmer hjärtat att se deras närhet och kärlek i den lilla familjen.

Själv njuter jag lika mycket av mitt eget liv. Våren, värmen, alla färger och dofter gör verkligen gott i själen. Att sniffa på syren gör mig lyrisk. Syrenen är en av mina absoluta favoritblommor. Synd att den blommar under en så kort tid.

Nu ska jag ut i solen och fortsätta läsa högt ur mitt första manus.

Bilden från dopet är lånad från Aftonbladets hemsida.

Läser och njuter

av livet i allmänhet och sommarvärmen i synnerhet.

Att bara öppna dörren och känna doften av sommar gör sinnet lätt som dunfjädrar. De virvlar omkring och gör hela kroppen pirrig och förväntansfull. På min promenad så gick jag förbi Esprit affären som hade flyttrea, 50% på allt. Jag var tvungen att gå in så klart, och kom ut med en fin sommarklänning och två linnen. Härligt!

Det är verkligen en perfekt måndag. Jag har suttit ute i solen och läst högt, eller ja, i alla fall halvhögt, ur mitt första manus. Kan livet vara så mycket bättre. Ja, det ska väl vara om jag fick ett förlagskontrakt då. Men, men, man kan inte få allt. I alla fall inte på en gång.

Vilken helg

Vädret växlade ju så mycket som det är möjligt. Från ösregn, stormbyar, strålande solsken och hagel. En upplevelserik helg vädermässigt alltså. 

Tylösand är alltid härligt och vi hade det fantastiskt bra och mysigt där. Efter det åkte vi vidare till våra vänner i deras stuga i Vittsjö, där vår äldsta son firade helgen tillsammans med sin bästa kompis. Där stannade vi en natt.

Vi tog en promenad i bokskogen som var sagolik just nu. Vi såg små söta vesslor eller hermeliner. De var så snabba så det är svårt att säga vad det var, men det var små ungar som lekte bland trädstammarna.

Sonen hade väl inte saknat oss nämnvärt, men klagade inte när vi skulle åka hem. Han tyckte ändå att det var lite skönt att komma hem igen, trots att han hade haft det underbart härligt.

Det blev till och med tid för det första doppet i sjön. 14-15 grader "varmt". Ja, barnen badade alltså, vi vuxna hejade på.

Kvällen bjöd på en ljuvlig solnedgång och precis här satt vi under fördrinken. Absolut sagolikt!

Efter en ljuvlig helg är det måndag i morgon. Härliga måndag som för med sig verkligheten igen. Det är väl blandningen av allt som gör livet så fantastiskt att leva. Då fortsätter läsandet av manus nummer ett igen

Blåsigt

så blåsigt!

Natten var både blåsig och regnig och det var svårt att somna och när jag väl somnat så drömde jag en massa konstiga drömmar. Trots det så är det mysigt att vakna i en husbil.

Dagen har bjudit på många olika väder, så som bara Sverige kan. Regn, hagel och hård vind och mellan allt detta härliga har vi också fått en del sol.  Nåja, vi har det mysigt och alla i husbilen är nöjda med sina aktiviteter. Barnen har hoppat sig svettiga på hoppkudden, vi har varit uppe i utsiktstornet, gått promenad i området, sett hur alla långliggare gör sig redo för sommaren och vi har ätit god middag. Nu spelar vi tiotusen samtidigt som en efter en börjar däcka ur. Det tar på krafterna att vara utomhus så mycket. 

Själv har jag hunnit läsa ur Tistelblomman av Amanda Hellberg och så har jag läst ur mitt eget manus. Jag hade hoppats komma igenom det under den här vistelsen, men imorgon ska vi vidare till Vittsjö där äldste sonen är. Vi ska ha en mysig kväll med familjen som han är hos. Så läsandet av eget manus går åt rätt håll och tankarna runt det går framåt. Den berättelsen kunde ha skrivits på väldigt många olika sätt, men jag har skrivit den på det sätt som jag vill berätta den och jag tror inte att jag kan göra det på något annat sätt än mitt eget.

Nu är det dag att sova. I morgon hoppas jag att vinden har avtagit och att den varma solen har kommit tillbaka.

Hoppsan

Så plötsligt är vi på Tylösand och vi är ute på årets första campingtripp. Vädret har varit mycket växlande. Sol, regn, sol och så lite regn. Fast maken tycker att det är SÅ mysigt att sitta inne i husbilen och höra regnet smattra på taket. Ja, oavsett så har vi det riktigt bra just nu. Vi har precis ätit middag.

Men det blev inte ekorre. Det blev kött och ris istället.

Det jobbiga är att äldsta sonen inte är med oss. Det känns mycket, mycket konstigt. Allt som normalt innebär sex personer är nu "bara" fem. Han har övergett oss den här helgen för att tillbringa den tillsammans med sin bästa kompis på deras sommarställe. Det passar inte mig som vill ha hela flocken samlad. Jag insåg dock att det är något jag måste börja vänja mig vid. Vilken märklig känsla det kommer att vara när mina små telingar lämnar boet för att följa sin egen väg i livet. Precis som det ska vara och ändå så jobbigt.

Ingen redigering idag. Det är mycket man måste göra när man ska iväg på camping. Och skicka iväg älskad son på eget äventyr. Imorgon ska vi ha en helt underbar lugn och stillsam dag, då läsande av manus i solen skulle passa mig alldeles utmärkt. Maken har fixat cool mobil uppkoppling till dator via min mobiltelefon. Det är lycka det! Han är så duktig min make. Och älskad!

Nu blir det Yatsy och sedan lukta kudde!

Idag har jag

läst ur Tistelblomman av Amanda Hellberg.
Tagit en skön promenad i solen.
Funderat på följebrevet.
Funderat över förlag.
Tänkt lite på egenutgivning.
Läst högt ur mitt manus utomhus i solen.

En bra dag allt som allt!

Här kommer några bra tips angående redigeringsarbetet.
 

Hjälp

mig gärna med era egna tankar här. När jag nu redigerat mitt manus och fortfarande väntar på svar från några förlag angående den förra versionen av manuset, ska jag då skicka in de nya versionen till de förlagen? Jag vill ju självklart att de har den nya och förhoppningsvis förbättrade versionen. Ett par av dem har jag snart väntat i sju månader på svar ifrån och de kanske bara inte har skickat refuseringen ännu. Men å andra sidan så kan de ju fundera på att ge ut!? Tankar om det emottages tacksamt!

Äntligen igenom

redigeringen av hela manuset. Vilken ljuvlig känsla. Nu skriver jag ut det för att läsa igenom det högt för mig själv ännu en gång.

Det känns oändligt bra. Det är verkligen helt otroligt vad mycket tid man lägger på skrivandet. Nu skulle det vara kul att få hålla sin bok i sin hand alldeles snart. Jag fortsätter att hålla blicken fixerad vid målet.

Svärföräldrarna har åkt tillbaka hem till Uppsala och jag har tagit mig tid för att redigera färdigt. Det är så mycket som behöver göras här hemma men jag har längtat så mycket efter att jobba med mitt manus, så resten får faktiskt vänta en stund till.

Det kliar

i mina fingrar och sjuder i min kropp av längtan att redigera färdigt mitt första manus. Jag kan riktigt föreställa mig hur det kommer att kännas när jag lägger fingrarna på tangentbordet för att skriva.

Och i morgon är det måndag. Härliga måndag! Då ska jag skriva igen och sedan har jag äntligen kommit igenom min redigering för den här gången.

Så här känner jag mig just nu och inför morgondagen. Han har så rätt Cee Lo Green. It´s Ok!
 

Tålamod

är något som är väldigt viktigt att ha här i livet.

Först har vi varit och hjälpt till på barnens skola där de haft skolbarnens dag idag. I ösregn fick vi alla försöka att upprätthålla lite glädje och vårkänsla. Vi stod på stationen där ettorna, dvs nästyngstingen hade tre-kamp. Vi skötte bollkastning och basket i tjugo minuter. Det räckte för sedan kändes det riktigt kallt och ruggigt. Då gick vi vidare till dotterns klass som sålde fika och det var inomhus. Lyxigt! Där fikade under tiden som hon sålde fika. Det var riktigt skönt och gott. Själv hade jag bakat bokstavsmuffins.

Sedan åkte vi hem för att ge småkillarna en snabblunch innan basketen, som söta dottern var snäll och följde med på den här gången. Precis nu kom svärföräldrarna tillbaka efter sin Lund utflykt och när småkillarna och dottern kommer tillbaka från basketen blir det tre-kaffe med bokstavsmuffins.

Igår fortsatte jag redigera i mitt första manus och har nu bara cirka 30 sidor kvar. Jag hade hoppats hinna komma igenom dem under tiden som småkillarna var på basket men så kom svärföräldrarna lite tidigare än beräknat, så nu får jag se när det kan bli gjort. Jag längtar så mycket efter att vara igenom. När jag vaknade så fanns manuset i tankarna direkt. Snart så!