Tistelblomman

Jag har läst Tistelblomman av Amanda Hellberg. Jag tycker väldigt mycket om Amandas berättelser och hennes sätt att berätta en historia på.  De innehåller krypande spänning med inslag av det övernaturliga. Så ljuvligt otäckt. Precis lagom mycket spänning för mig. Hennes skrivspråk är tilltalande både när hon beskriver det vardagliga och det otäcka. Amanda Hellberg har blivit en av mina favoritförfattare och Tistelblomman ger mig precis det jag vill ha.

Baksidestexten ser ut så här:

"Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra. 
Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med en sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om hemsökelser så fasansfulla att ingen vågar sätta sin fot på ägorna. Och snart förnimmer Maja en osalig närvaro i husets dunkla vrår. Allting kompliceras då Maja får ett sekretessbelagt erbjudande om ett jobb där hennes förmågor kan komma till användning vid brottsutredningar. Det känns som om hon ställs inför ett omöjligt vägval. När sedan Jack måste resa bort en tid blir Maja ensam med sina tvivel och hon tappar fokus på den gåta som det ödsliga huset ruvar på - något som visar sig vara ett dödligt misstag."

 Boken börjar såhär:

"Pojken heter Kaleb och idag är den sista dagen av hans barndom. Hunden heter Maggie och hon har mjuk rödbrun päls. Pojken och hunden är utlämnade till varandra, sammanfogade av omständigheterna."