Konsten att tala med en änkling

Jag har läst Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper. Det är en underbar bok som jag blev helt tagen av. Det är något med berättelsen och språket som tilltalar mig väldigt mycket och det här är en författare som jag tänker läsa mer av. Det är svårt att inte tycka om huvudkaraktären Doug, trots att han är en ganska så sorglig figur. Eller så är det just därför. Den här boken innehåller allt, den ibland så komplicerade kärleken, varm vänskap, enorm sorg, mycket humor och våldsam längtan. Det är en gripande, mycket rörande bok och också en av mina nya favoriter.

Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor.

Boken börjar såhär, med vad som för övrigt är en imponerande lång mening:

"Russ har rökt på. Man ser det på ögonvitorna, som i det flimrande ljuset på verandan nästan är glasartat skära, på de svarta pupillerna, stora som tefat, på ögonlocken som slokar trött och på hans ogenerade sätt att hänga på den irriterade polismannen utanför min dörr så att de ser ut som två suparpolare som raglat ut från krogen tillsammans efter sista beställningen."