.

.

onsdag 30 maj 2012

Silvermedaljen

i Beachhandboll 2012 årskurs 1 gick till nästyngstingens klass. De var så duktiga och jag vet inte hur många lag som medverkade, men det var väldigt många. Ändå var de inte riktigt nöjda, eftersom ett mål de gjorde inte räknades av någon anledning som ingen kunde förklara. Dessutom var det min nästyngstings mål som kom bort. Lite tråkigt för honom. Men efter lite peptalk från deras lärare fick de veta att det inte lönar sig att fundera på det, utan att de istället skulle vara mycket nöjda med sin silverplats. Tänk att barn är så tävlingsinriktade redan i så tidig ålder. Vilket ös de har fixat på stranden för detta evenemang, hög musik och massor av energi fyller upp hela strandremsan.


Det innebär att jag får räkna min skrivtid idag som uträknad. Jag har hejat på ett underbart litet handbollslag istället. Nu hoppas jag på morgondagen istället, för redigeringsarbete av mitt manus. Och så hoppas jag att solen kommer tillbaka.

14 kommentarer:

  1. Vilken mysig dag, hoppas solen tittade fram genom de där molnen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det verkligen och solen tittade fram i ett par timmar till slut.

      Radera
  2. Jag tror ju att det bara är bra att tänka på någonting annat för att sedan få inspiration och lust igen.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt som händer i livet är det som ger inspiration. Så idag har jag samlat på ny härlig inspiration : ) Kram!

      Radera
  3. Så sött, beachhandboll med ettagluttare! GRATTIS till silvret! Kanoners ju!!

    Solen den måste komma igen snart!

    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, säger nästyngstingen! Det är väldigt trevligt. Alla åldrar spelar och de håller på i ett par veckor.

      Jag tror på att solen är på väg tillbaka alldeles snart!

      Kramar!

      Radera
  4. Härligt och spännande tycker jag! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var riktigt spännande och trevligt!: )

      Radera
  5. Härligt med beach-handboll med småttingarna...livsglädje
    kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen livsgädje på hög nivå! Helt underbart! Kram!

      Radera
  6. Ha, ha...då har vi varit på samma plats igen! Jag var där och frös om fötterna och kollade på yngsta sonen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart! Är det meningen att vi ska följas åt utan att mötas? : ) Hoppas att din yngsta hade lika trevligt som min näst yngsta. Visst är det ett härligt evenemang för barnen?

      Radera