Så plötsligt är vi på Tylösand och vi är ute på årets första campingtripp. Vädret har varit mycket växlande. Sol, regn, sol och så lite regn. Fast maken tycker att det är SÅ mysigt att sitta inne i husbilen och höra regnet smattra på taket. Ja, oavsett så har vi det riktigt bra just nu. Vi har precis ätit middag.
Men det blev inte ekorre. Det blev kött och ris istället.
Det jobbiga är att äldsta sonen inte är med oss. Det känns mycket, mycket konstigt. Allt som normalt innebär sex personer är nu "bara" fem. Han har övergett oss den här helgen för att tillbringa den tillsammans med sin bästa kompis på deras sommarställe. Det passar inte mig som vill ha hela flocken samlad. Jag insåg dock att det är något jag måste börja vänja mig vid. Vilken märklig känsla det kommer att vara när mina små telingar lämnar boet för att följa sin egen väg i livet. Precis som det ska vara och ändå så jobbigt.
Ingen redigering idag. Det är mycket man måste göra när man ska iväg på camping. Och skicka iväg älskad son på eget äventyr. Imorgon ska vi ha en helt underbar lugn och stillsam dag, då läsande av manus i solen skulle passa mig alldeles utmärkt. Maken har fixat cool mobil uppkoppling till dator via min mobiltelefon. Det är lycka det! Han är så duktig min make. Och älskad!
Nu blir det Yatsy och sedan lukta kudde!
.jpg)
Ha det riktigt härligt och hoppas solen kommer att skina på er - även om regnsmatter mot husbilstak kan vara nog så avkopplande! :)
SvaraRaderaHelgen är på alla sätt man kan tänka sig skön och avkopplande. Fast solen har väl inte tagit makten över Tylösand kan man väl säga. Kanske kommer den igen i morgon igen : ) Kram!
RaderaDet låter härligt. Jag ska på ett bokevent på hotellet i Tylösand på lördag. Är du kvar då?
SvaraRaderaDet är härligt! Däremot inte lika trevligt att jag inte är kvar här på lördag. Vi åker vidare till Vittsjö på fredag för att träffa vänner där. Det är såklart min otur att du är här just nu och jag ändå ska missa att få träffa dig. Nåja hoppas att det kommer fler tillfällen. Det är klart det gör! Lycka till på ditt bokevent. Själv väntar jag på att få hem din bok som jag beställt. Åh vad spännande det är och vad jag längtar efter att få läsa den.
RaderaLåter riktigt mysigt med regnsmatter mot taket, yatzy och redigerande i solen (vi håller tummarna för solsken imorgon).
SvaraRaderaÅh, vad jag känner igen det där med att trivas allra bäst när hela flocken är samlad. Jag är likadan och sover inte alls lika bra då inte alla är samlade. Men vi får träna på det där Anneli. Träna på att hitta lugnet när våra barn testar sina vingar och flyger mot nya mål och utmaningar. Det blir en annan form av utmaning och flygtur för oss föräldrar. ;)
Ta nu hand om dig och ha en fin helg på resande fot.
Kram Lotta
Regnsmatter är mysigt! Fast solen lyste verkligen mest med sin frånvaro. Och ändå gick det så bra och blev så mysigt.
RaderaDen samlade flocken är så viktig och just nu så har jag så svårt att tänka mig livet utan mina barn. Trots det så har vi ju inget att välja på, det är livets gång att de ska hitta sin egen väg att gå. Och jag vill ju att de ska göra det och hitta ett fantastiskt liv att leva. Och ändå svider det lite i mammahjärtat vid tanken. Kanske är det nu jag ska vänja mig. Långsamt få känna på livet utan alla mina barn. Och kanske är det som du säger att vi, precis som våra barn har några svindlande första flygturer framför oss.
Hoppa att du har en riktigt härlig helg!
Kramar!
Vad mysigt det låter - både med sol och regnsmatter.
SvaraRaderaDu ska se att den dagen när ungarna flyger ur boet så har du redan hunnit vänja dig ... som den här helgen när storkillen tränar att flyga lite med sina små vingar. Övning ger som bekant färdighet och när den dagen kommer är ni alla vana.
Men glädjen blir förstås stor, större, störst sedan när ni samlas igen allihop!
Kramar
Det är mysigt och det viner rejält just nu runt hysbilsknutarna : )
RaderaJag hoppas att du har rätt, att jag har tid att vänja mig vid utflugna barn. Det har ju så smått börjat nu, även om tanken svindlar lite av ett liv utan alla mina barn nära mig. Det är ju trots allt den mest fantastiska stund man kan tänka sig, den då alla barn ligger och sover lugnt i sina sängar och jag kan höra deras andetag. Fast den glädjen du beskriver när man sedan träffas igen, den är verkligen större, störst!
Hoppas att du har en riktigt härlig helg!
Kramar!
Tänk vad snabbt det gick ändå, från en säsong till en annan! Och vad mycket som hänt under året. Sonen är så stor att han följer med vänner nu :)
SvaraRaderaVisst gör det! Det trodde vi inte i vintras : ) Och med tiden så växer också barnen och vi blir tvungna att växa med dem, för att en dag klara oss utan dem. En svindlande och läskig tanke!
RaderaVa! Är du i Tylösand! Det är ju nästan min strand. Fortsättningen på den stranden heter Frösakull. Där tillbringade jag min barndoms somrar. I min andra bok Månguden finns Frösakull med, jag kunde inte låta bli, fastän där egentligen inte är några tecken från bronsålder. På Tylen (udden vid Tylösand) finns däremot stengravar från den tiden:)
SvaraRaderaJa, det är vi! Att det nästan är din strand också. Spännande! Frösakull ligger ju precis i närheten. Det är ju ställen som jag känner till en del, då min pappa kommer från Halmstad och jag har varit många gånger hos mina farföräldrar här. Nu lever de inte längre och vi är inte här lika ofta längre. Vad spännande att du har med den här platsen i din bok!
Radera