Min tid

just nu känns så värdefull. Så full av liv.

Det värsta med våren är att den är så intensiv. Allt händer på samma gång och det är så mycket man vill uppleva. Precis när man borde ta det lugnt och bara njuta av allt det härliga, så är det istället som om allt går ännu fortare. Skolorna har utflykter hit och dit. Uppvisningar och avslutningar. Alla vill ha fest och helgerna fylls snabbt med olika aktiviteter. Det är underbart på alla sätt, men ibland blir det lite mycket, lite komprimerat i en allt för kort tid. En tid som är till för att njutas långsamt av.

Vi har precis kommit tillbaka ifrån den årliga vårlöpningen för barn här i stan. Två av mina barn deltog och båda kämpade tappert, trots värmen. Jag var i full gång med läsningen av manus när det var dags att gå, jag erkänner att det tog emot lite, men när vi väl kom iväg så laddade jag om. Jag har bestämt att barnens aktiviteter inte får komma i kläm på grund av mitt skrivande. Det kanske gör mig till en mindre engagerad författare, men so be it. Barnen är bara små nu, skriva kan jag göra hela livet. Dessutom så skriver jag väldigt engagerat och passionerat den tiden jag har och det finns ingen tid för writers block för mig. Det måste väl vara bra!