.

.

måndag 27 februari 2012

Och en refusering

uppe på allt. Från ett av favoritförlagen den här gången. Nej, en olycka kommer sannerligen inte ensam. Just nu har jag inte kraft eller tro på någonting. Jag skriver inte bättre i det dystra, jag skriver inte alls. Har inget styrka som håller mig kvar i hoppet. Inte nu. Och ändå gnistrar det en liten diamant i tanken. Jag ska skriva en sagobok om Ellie! Kanske finns det lite hopp kvar inuti mig ändå. Jag hoppas det. Jag måste ju skriva, det är det jag gör!

24 kommentarer:

  1. Vad tråkigt med förlaget, verkligen. Men om man tänker på att JK Rowling blev refuserad sisådär åtta gånger innan hennes manus om Harry Poter blev antagen...
    Kanske du har tid att gå in på min blogg och hjälpa mig med ett par ord som jag inte vet vilka de är?
    Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är supertråkigt, men den här gången försvann känslorna helt i något annat.

      Vad gäller skrivandet så är jag fortsatt positiv. Alltid!

      Jag kom in sent så du har säkert redan bestämt dig, det har varit så turbulent hemma hos oss, men har skrivit mina alternativ hos dig nu.

      Radera
  2. Åh... Om jag hade känt dig IRL och funnits där du är hade du fått en stor kram! Nu skickar jag dig istället en cyber-variant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack underbara du, den värmer lika mycket!
      Kram! ♥

      Radera
  3. Oh, trist! Vet hur det känns. Alltid lika ruttet...

    SvaraRadera
  4. Usch jag lider med dig och din familj, ett husdjur är inte bara ett djur det är ju en familjemedlem!
    Tycker det låter som en jättefin idé att skriva om Ellie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Det är definitivt en familjemedlem och det blir oändligt tomt utan dem. Boken om Ellie kommer jag att skriva så fort det känns lite lättare i hjärtat.

      Radera
  5. Ja, Ellie ska vi skriva om. Jag hade också tänkt skriva om henne. Hoppas det hjälper oss att lyfta den tyngd vi bär på just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bättre även om man inte tror det nu, och skriva ska vi.
      Kram! ♥

      Radera
  6. Jag tror på dig, du har mycket att ge och någon kommer att se det. Kanske blir boken om Ellie början på något stort?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Outgrundliga är livets vägar, vem vet?

      Radera
  7. Ge det tid Anneli! Det kommer tillbaka, kram!!

    SvaraRadera
  8. Skit oxå - inte vad du behövde nu - men bättre att få veta än att dra ut på ovissheten ... jag vet att du håller med.

    En bok om Ellie - JA!!!

    Kommer att tänka på "Adjö Herr Muffin" - den är så underbar, du vet om marsvinet som dog ...

    Inte för att man behöver använda det temat förstår ... bara kom att tänka på.

    Gnid nu fram den där lilla diamanten - kärleken till ett älskat djur kan åstadkomma mer än vad man tror.

    All värme och stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte vad jag behövde, men inget jag orkar gräma mig över alls just nu. Det finns viktigare saker i livet än skrivandet.

      Vad gäller skrivandet är jag fortsatt positiv. Alltid!

      Boken om Ellie kommer, om jag så ska ge ut den själv.

      Många kramar! ♥

      Radera
  9. neej, fasen också. Sänder en varm cyber-kram jag med och hoppas det känns bättre imorgon. En annan får inga svar alls, det har varit tyst länge nu och de jag har hört av mig till har inte ens läst mitt manus ännu trots att det har gått fyra månader. I det här läget känns det nästan som en refusering det med. skriva en bok om Ellie, det låter ju helt perfekt. Minns en bok jag läste som barn som hette 'spring Fanny, spring'. Den var verkligen gripande och jag minns att jag grät. Barnböcker som handlar om djur kan vara helt underbara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Katarina! Jag blir så glad över att höra av dig, jag saknar dig här i bloggvärlden.

      Det är trist och att vänta är inte roligt alls. Att vänta är ingen refusering, kanske betyder det att många läser ditt manus istället. Fortsätt att hoppas och att vara positiv.

      Boken om Ellie ska jag skriva så fort allt det tunga har lagt sig något. Barnböcker om djur kan verkligen vara fantastiska och även barn behöver böcker om det som är sorgligt.

      Radera
  10. Beklagar er sorg över Ellie. vet så väl hur tragiskt det är att förlora ett älskat djur. Därför tror jag det är en jättebra idé att skriva en bok om Ellie. Det får er att minnas henne för alltid.

    Men så trist med en refusering också. Verkligen inte vad du behövde nu. :(

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du!
      Det går självklart inte att jämföras med sorgen efter älskade männsikor men tung är den likaväl. Det blir så tomt efter dem. Boken om Ellie ska jag skriva så fort det tunga har lagt sig en aning.

      Refuseringar har jag börjat vänja mig vid nu. Ändå är det lika trist varje gång. Den här gången fanns det annat att tänka på för mig, så det blev inte lika jobbigt.

      Kram! ♥

      Radera
  11. Usch, typiskt ruttet. Ketchup-effekten i dess negativa bemärkelse. Men, de goda nyheterna är att saker och ting kan bara bli bättre efter en period av tunga händelser. Tänker på dig och skickar stora kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du!
      Jag hoppas verkligen att det vänder och blir bra snart igen för nu räcker det för ett tag, gärna för alltid. Det är tungt när det jobbiga bygger berg i ens liv.
      Kramar! ♥

      Radera
  12. Men vännen, här har jag varit inlidad i först en sportlovsbubbla och nu en skrivbubbla och när jag nu tar ett steg utanför min bubbla för att se hur det står till med vännerna i bloggvärlden ser jag att livet har varit tungt för er på sistone.

    Jag blir så ledsen då jag läser om förlusten av er lilla Ellie och som djurvän och mamma till döttrar som genom åren har förlorat marsvin, kaniner och katter vet jag vilken oerhörd sorg som drabbar familjen. För de där små fina djuren är familjemedlemmar som är så otroligt älskade. Det är en sorg och smärta som är lika stor som någon annan och det tar tid att ta sig genom den. Och det får lov att ta tid.

    Du får inte klandra dig själv Anneli. Det förändrar ingenting och mest troligt hade du inte kunnat göra något alls. Ibland dör djur bara. Ofta av någon medfödd sjukdom som inte hade kunnat förutses. Så klandra inte dig själv mer för en mer omtänksam person än du kan jag inte tänka mig.

    Trist med refuseringar. De gör ingen glad men lova mig vännen att inte låta dem beröva dig din gnista, din inspiration och din tilltro till dig själv och den du är. Du vet vem du är och vad du är kapabel till. Vi delar passionen för det skrivna ordet och har historier inom oss som måste komma ut och de där refuseringarna förändrar ingenting. Du är samma Anneli före som efter en refusering och det gör inte din bok mindre bra. Det innebär bara att förlaget inte vill satsa på din bok just nu. Men inte låter du det stoppa dig Anneli? Nej, fortsätt skriv av hjärtans lust för att skriva är ju det du är menad att göra och vill inte någon av de stora förlagen ge ut din bok så gör som Joanna och ge ut den själv. Vi är många som kommer stå i kö för att köpa dina böcker vännen. Vi tror på dig.

    Förutom en stor kram skickar jag med dig ett underbart citat av Andy Warhol:

    "Don't think about making art, just get it done. Let everyone else decide if it's good or bad, whether they love or hate it. While they're deciding, make even more art."

    Så skriv av hjätans lust vännen, bara för att du måste.

    Stor Kram
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gulliga du!
      Dina fina och värmande ord fick mig att börja gråta. Av tacksamhet över att ha fått lära känna en sådan underbar människa som dig. Det är värt mer än alla rikedomar i världen.

      Jag är glad över att veta att du har levt i en härlig sportlovs- skrivbubbla, det är den mest fantastiska platsen.

      Det är tungt att förlora ett djur, det blir så tomt. Jag vet inte vad som hände med mig, jag föll ner i ett djupt svart hål. Det skapade så mycket tankar om förlust och hur fruktansvärt det skulle vara om det hände barnen något. Det gick nästan inte att tänka på.

      Jag försöker att inte klandra mig själv men det är svårt eftersom man har ett ansvar över det liv man tar hand om.

      Vad gäller refuseringen så betyder den faktiskt ingenting för mig just nu. Jag kommer aldrig att ge upp skrivandet, aldrig någonsin ge upp! Snart är jag igång och skriver igen men just nu behövs jag på annat sätt. Jag är ju så lyckligt lottad att jag har så många här i cyberspace som tror på mig, den lyckan är inte alla förunnade. Den är jag evigt tacksam för!

      Tack för ett underbart citat som jag gärna följer. Jag skriver för att det är det jag gör, det jag älskar att göra!

      Massor av kramar! ♥

      Radera