Back to the future och shopping

Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av tidsresande. Om det är någon uppfinning som jag skulle vilja uppleva under min livstid så är det tidsmaskinen. Jag är en sådan som tror att allt är möjligt. Jag tror på spöken, andeväsen, utomjordingar och tidsresande. Jag tror inte att saker är omöjliga bara för att vi inte har kommit på hur vi ska lösa dem ännu. Allt som har uppfunnits har skrattats åt och gjorts till åtlöje av en gång i tiden. Vi lever i en värld fylld av omöjligheter. Den som tror är vis.

Det jag skulle komma till med det var nattens dröm. Jag drömde väldigt mycket, det ena konstigare än det andra. Jag tror att min hjärna gör uppror mot att den inte får skapa. Den vill få ur sig de bilder och ord som ständigt skapas inne i den. I en av dem befann jag mig i alla fall i en affär. Det var en gameldags affär och jag förstod att det inte var nutid. På ena sidan hade de skor och på den andra böcker. Jag var där tillsammans med en annan kvinna som jag inte känner och vi skulle av någon anledning köpa ett par skor till någon som var fattig. Där stod tråkiga gameldags svarta och bruna skor. Vi hittade inget till rätt pris, men så såg vi en hylla högst upp som var lite speciell. Vi frågade ägaren, som var en äldre svart man med kläder från förr, vad det var för skor? Det var uddaskor sa han, men han trodde inte att vi ville ha dem. Vi undrade varför och fick veta att det var skor som hade olika storlekar i samma par. Jag tyckte att det var så rörande att mannen hade sålt skor till folk med olika storlekar på sina fötter och nu stod kvar med skor som inte gick att sälja. Vår uppmärksamhet vändes sedan mot böckerna. Vi utforskade vilka böcker som fanns i hyllorna och jag fastnade för en mycket vacker bok som hade ett långt namn. Jag stod och bläddrade i den när vi plötsligen förstod att det började bli bråttom innan vi skulle åka vidare i tiden. Jag ville skriva upp namnet på boken för att kunna hitta den i min egen tid, så jag fick tag på någon svamp med skokräm på som jag skrev namnet på min arm med. Den andra kvinnan sa att det fanns en penna på affärsinnehavarens skrivbord bredvid oss, men jag förstod att vi inte skulle hinna hämta den, så jag skrev så fort jag kunde på min arm. När jag skrev det sista ordet upplöstes vi och jag vaknade. Lite skumt alltihop! Den tänker jag inte ens försöka tyda : )

Dagen blev lika splittrad som gårdagen och imorgon blir det väl samma sak eftersom jag ska till tandläkaren. Hua!! Jag har i alla fall hämtat paket på posten. Jag har köpt ett supesnyggt bälte från Bud to Rose by Diddi.

Och ett fantastiskt armband från ett företag som heter Alex and Ani som gör ekovänliga smycken. De har också uppfunnit en ny typ av lås som är mycket praktiskt. Och det är väldigt vackert.