Man utan minne

Jag har läst Man utan minne av Nicole Krauss. Mina tankar om den här boken är kluvna, den har ett mycket intressant tema men är samtidigt väldigt lång och utdragen på vägen mot sitt budskap.

Samson Greene, 38, hittas en dag irrande långt ute i Mojaveöknen i Nevada. Han vet inte hur han hamnat där och han vet inte vem han är, alla minnen efter tolv års ålder är borta. Han känner inte igen den kvinna han har varit gift med i tio år, inte heller sina vänner. Han är berövad tjugosex år av sitt liv. 
I hopp om att få minnet tillbaka går han med på att delta i ett medicinskt experiment som tänjer på vetenskapens gränser. Men inget går som Samson tänkt sig.
(Texten är från bokens baksida.)

Jag tycker att boken tar upp många intressanta tankar om minnet och vem vi är eller kan bli när vårt minne helt eller delvis suddas ut. Vad händer om man förlorar minnet vid vuxen ålder och därmed förlorar hela ens identitet. Alla människor som förut var vänner och nära och kära blir fullkomliga främlingar. Hur otroligt ensam man blir. I sitt sökande efter sitt minne hamnar dessutom huvudpersonen i ett experiment med minnet som är närmast diaboliskt. Ämnet i boken är otroligt intressant samtidigt som boken inte riktigt griper tag i mig. Den vandrar ut för långt i periferin, där det intressanta försvinner in i onödiga ord. För mig blev det en läsvärd bok men inte någon som fastnar i mitt minne. (Vilket blev en oavsiktligt passande ordanvändning.)   : )