måndag 6 februari 2012
Drömmar och tidsresor, igen
Det dröms något otroligt just nu. Det är lite spännande! I natt har jag vandrat omkring i många trappor. Det ska ju antingen betyda att man är på väg mot något väldigt bra eller något jobbig, enligt drömtydningsspråket. Själv var jag glad och förväntansfull när jag gick i mina, så det måste vara positivt. Jag hamnade på ett dagis där trappan blev smalare och smalare som om den skulle passa barn bättre. Till slut fick jag inte rum längre utan fick gå tillbaka. Mest gick jag dock neråt och i slutet av trappan kom jag in i ett jättestort rum där det var väldigt högt i tak. Där sålde de saker mest möbler. Det första jag såg var en sagolikt fin bokhylla fylld av underbart vackra bokryggar och jag kände hur mycket jag ville ha den. Samtidigt förstod jag att den var jättedyr. Jag gick vidare in i rummet och såg maken titta på fåtöljer. Lillkillen satt i fåtöljen och provade den. Jag såg att det var nästan likadana som dem vi redan har. När jag kom närmare dem förstod jag att det inte alls var lillkillen, utan vår äldsta son. De båda är exakt lika i den åldern, 5 år, och då förstod jag att jag hade hamnat i en tid som redan varit. Jag blir upprymd av tanken. Jag ler och kramar min lillkille, som egentligen är min äldsta son som liten. Det är en sådan härlig känsla att få hålla honom så nära igen. Jag berättar att vi snart kommer att ha sådana fåtöljer, samtidigt som maken tittar undrande på mig. Jag vill så gärna berätta om hur vi har det i nutid, men förstår att de inte skulle tro mig, så jag hintar bara småsaker då och då. Sedan går vi ut i bilen och då finns också dottern där och hon är i fyraårsåldern. Nu måste min stora lillkille blivit lite äldre, jag vet inte för nu är det mest dottern som framträder, hon sitter framåtböjd mellan sätena fram där maken och jag sitter. Vi sitter i bilen och pratar om allt möjligt och jag bara måste berätta att de aldrig ska oroa sig utan att allt kommer att bli fantastiskt. Jag vill berätta att de kommer att få två bröder till men bestämmer mig för att låta det bli en överraskning. Det är en så härlig känsla att få se mina stora barn som små igen. Jag vill bara pussa på dem. Sedan vaknar jag.
Jag har aldrig, som jag kommer ihåg, drömt att jag åkt tillbaka i tiden förut. Det var väldigt intressant och gav en väldigt speciell känsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vilken lycka att få träffa sina små barn igen:)
SvaraRaderaIbland drömmer man ju om de som är döda - att de lever igen - sådana drömmar gör mig lycklig varje gång:)
Ibland "ser" jag oxå någon sådan person IRL - men jag vet att det bara är någon som liknar - men jag njuter av varje sekund det varar, jag ler och känner mig tillfreds.
Kramar
Ja, visst är det lite häftigt!
RaderaJag håller med om att man ibland "ser" människor som är döda, särskilt precis när de dött. Precis som om de vill visa att de finns nära.
Kram!
låter som en ljuvlig dröm..jag är glad jag hittade hit ..plötslig
SvaraRadera.. undrar var alla drömbloggare finns??
att dela drömmar skulle vara underbart..även de svåra har ju ett ärende
jag jobbade med drömgrupper under flere år det blev en härlig gemenskap
..alvfe
http://alwfewor.wordpress.com
Drömmare kan det inte finnas för många av. Det är det viktigaste som finns att följa sina drömmar. Och att fundera lite på dem man har under natten. Vad häftigt att jobba med drömmar.
Radera