Jag älskar dig inte

Jag har läst Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Helt fel bok för mig att läsa just den här vecka som har varit fylld av kärlek hemma hos oss. Det är en bok som är så fylld av jobbiga känslor att det gör fysiskt ont att läsa den. För mig blev den extra svår eftersom den fick mig att tänka på en händelse i mitt liv för, länge, länge sedan, som var den mest fruktansvärda upplevelsen i mitt liv, hittills. När jag läst de första kapitlen så var jag tvungen att krama maken och försäkra mig om att han älskar mig. Jag tror att de flesta som läser den har liknande upplevelser bakom sig. Kärleken och slutet på den kan vara mycket smärtsam. Ibland mer än nödvändigt.


Baksidestexten ser ut såhär:

"Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.

Vägen tillbaka är lång och smärtsam - men så småningom vaknar tanken på hämnd."

I den här boken kommer Lottens man Per hem en dag och helt krasst konstaterar han att han inte älskar henne längre. Så kan det självklart vara, men Per beter sig så känslokallt och elakt under hela deras separationsprocess att man helst skulle vilja slå honom hårt i huvudet. Lotten  förlåter och slätar över samtidigt  som hon hjälper sina barn att hålla huvudet ovanför vattnet i allt det nya, medan hon själv håller på att gå under. Långsam tar hon sig vidare i den nya värld som blir kvar när fyra blir tre + en. Hon faller ständigt i nya gropar som dyker upp på vägen, men hittar till slut den ilska som får henne att ta tag i livet igen. På ett nytt sätt, hennes eget sätt.