.

.

lördag 25 februari 2012

När glädje byts mot sorg

På morgonen när jag vaknade så kom det ett litet stycke ord till mig som skulle in i ett av mina påbörjade manus. Jag skyndade mig upp för att skriva ner dem innan frukost. 79 ord blev det och jag hade tänkt fortsätta under dagen. Sedan gick jag ner i köket och tittade min vana trogen till kaninburen för att se om Ellie var ute. Hon låg i uteburen men jag blev orolig, som jag alltid blir när jag inte ser att hon rör sig, så jag gick ut för att kolla henne. Hon reagerade knappt, hon brukar snabbt och nyfiket vara framme när man kommer. Nu blev jag verkligen rädd och försökte att fånga hennes uppmärksamhet men jag kunde bara se små ynkliga rörelser. Dottern och jag försökte först få i henne lite vatten och sedan åkte vi så snabbt vi kunde till veterinären, som ligger nära oss. När vi kommer fram så vet jag nästan säkert att hon inte finns mer men fortsätter hoppas. Veterinären är så gullig och lyssnar på hennes hjärta som inte längre slår och jag börjar gråta. Dottern har gråtit hela tiden och jag vet att jag borde vara stark, men det höll bara inte. Söta, fina Ellie fanns inte mer. Hon blev nästan tre år och jag minns dotterns enorma lycka när vi överraskade henne med en kaninunge som var Ellie.


Så en dag som började så fantastisk är nu helt vänd i sorg. Dessutom kan jag inte låta bli att ha dåligt samvete, tänk om jag missat något som kunde ha räddat henne när jag varit så sjuk. Det gnager så i mitt inre och jag kan inte sluta gråta. Visst är det "bara" en kanin, men det var vår kanin, en härlig levande varelse som inte längre finns hos oss. Det finns liksom inget mer att säga idag! Vila i frid i din djurhimmel, söta fina Ellie!

17 kommentarer:

  1. Hon var inte bara en kanin, hon var ju er kanin. Tycker inte att du ska behöva spela stark inför din dotter, det är bara bra om hon får se att även du kan gråta.

    Många kramar till er alla! ♥♥♥♥

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt med "Vargen". Gråt tillsammans, det lättar. Att mista en familjemedlem är svårt och våra husdjur är så stor del av våra liv. kram

    SvaraRadera
  3. Åh, så sorgligt. Det är klart att ni alla är ledsna.

    SvaraRadera
  4. Jag blir så tung i hjärtat när jag läser detta, vet precis hur det känns. Hon var ju er älskade kanin, inte bara en kanin. Jag tycker inte om när folk säger så. De har nog aldrig älskat något djur...

    Tankar med värme till dig och de dina!

    ~Ingrid

    SvaraRadera
  5. Så sorgligt. Klart det inte "Bara" är en kanin, det var eran kanin, en del av er familj. Otroligt sorgligt och jag känner själv att jag blir blöt i ögat av att läsa dina ord. Sörj tillsammans, delad sorg är stöttande.

    Kram

    SvaraRadera
  6. Att förlora sina husdjur gör ont. De är ju inte "bara" kaniner, hundar, katter eller hamstrar utan faktiskt en del av familjen. Beklagar. :(

    SvaraRadera
  7. Så sorgligt! Ett husdjur är ju en familjemedlem. Det är klart att det smärtar.
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  8. En kanin är inte alls "bara". Ett djur är ett djur, oavsett storlek! Det är svårt att mista ett djur, gjorde det själv för något år sedan. Då tvingades jag ta bort min katt som jag haft i tolv år... det var svårt. Men livet går vidare och nu har jag en ny katt - för vad vore livet utan djur?
    kram!

    SvaraRadera
  9. Vad tråkigt att läsa :( Det är sorgligt att förlora ett husdjur. Kramar till dig!

    SvaraRadera
  10. Gråt tillsammans över er älskade kanin, er Ellie.
    Gråt och var ledsna alla de dagar som sorgen så kräver - det är olika för alla människor. Jag ser det som en styrka och ett mod att så att säga sörja och begråta ett älskat djur, dessutom är det en rikedom att ha älskat ett djur - litet eller stort spelar ingen som helst roll.
    Inget annat djur kan ersätta ett förlorat - men det kan bli en ny och annorlunda relation när den tiden kommer.

    Jag vet ju att du har haft djursorg tidigare men att det är skillnad nu när du känner att du borde vara behärskad för barnens skull - skit i det - sörj och begråt - jag tror att det är hälsosamt för barn att se att deras föräldrar har djupa känslor för allt levande som dör.

    Istället för att vara realist skulle jag önska att jag hade en magisk formel att ta till så att ni alla slapp undan - men nu är inte livet så ...

    Jag känner sååå för er och tänker på er förlust.

    Stora och många kramar

    SvaraRadera
  11. Så sorgligt!!! Klart att du sk känna både sorg och saknad! Ellie var inte vilken kanin som helst, hon var ER kanin! SÅ ledsamt när livet upphör vem det än gäller!

    Varm, varm kram!

    SvaraRadera
  12. Vad sorgligt! Jag är ledsen att höra detta! Det är ju livets gång, men det spelar ingen roll hur logisk man vill verka så blir man enormt påverkad när man ser döden på nära håll...

    SvaraRadera
  13. Så sorgligt.. Det är klart att du får vara ledsen, konstigt vore det annars. Du och din dotter får finnas för varandra. Tänker på er.

    SvaraRadera
  14. Sorgligt. Förstår precis hur det känns för så här var det när min sons hamster dog. Plötsligt var hamstern jättesjuk och på några timmar så fanns han inte mer. Inget kunde vi göra. Stor kram till er!

    SvaraRadera
  15. Så tråkigt, jag lider med er. Jag vågar inte tänka på hur det skulle kännas om någon av våra små hundar skulle försvinna. Fy och usch.
    De som säger att det "bara" är ett djur, skulle man vilja skaka om och säga hur lite de förstår. Ett husdjur är en familjemedlem och vän och tröst och sällskap och det är klart att det är sorgligt när den inte finns mer.
    Kram

    SvaraRadera
  16. Åh...jag vet precis hur ni känner! Stor styrkekram från mig!!!

    SvaraRadera