.

.

torsdag 16 februari 2012

Jag älskar dig inte


Jag har läst Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Helt fel bok för mig att läsa just den här vecka som har varit fylld av kärlek hemma hos oss. Det är en bok som är så fylld av jobbiga känslor att det gör fysiskt ont att läsa den. För mig blev den extra svår eftersom den fick mig att tänka på en händelse i mitt liv för, länge, länge sedan, som var den mest fruktansvärda upplevelsen i mitt liv, hittills. När jag läst de första kapitlen så var jag tvungen att krama maken och försäkra mig om att han älskar mig. Jag tror att de flesta som läser den har liknande upplevelser bakom sig. Kärleken och slutet på den kan vara mycket smärtsam. Ibland mer än nödvändigt.


Baksidestexten ser ut såhär:
"Lotten har en familj, en man hon älskar högt och två barn hon sätter före allt annat. Definitivt före sig själv. Hon vet ju att äktenskap innebär kompromisser och vem skulle hon vara om hon inte såg till att familjen mådde bra? Men när Per en dag lämnar henne räcker inga kompromisser längre. Hela Lottens värld rasar samman: utan kärnfamiljen är hon ingen.
Vägen tillbaka är lång och smärtsam - men så småningom vaknar tanken på hämnd."

I den här boken kommer Lottens man Per hem en dag och helt krasst konstaterar han att han inte älskar henne längre. Så kan det självklart vara, men Per beter sig så känslokallt och elakt under hela deras separationsprocess att man helst skulle vilja slå honom hårt i huvudet. Lotten  förlåter och slätar över samtidigt  som hon hjälper sina barn att hålla huvudet ovanför vattnet i allt det nya, medan hon själv håller på att gå under. Långsam tar hon sig vidare i den nya värld som blir kvar när fyra blir tre + en. Hon faller ständigt i nya gropar som dyker upp på vägen, men hittar till slut den ilska som får henne att ta tag i livet igen. På ett nytt sätt, hennes eget sätt.

9 kommentarer:

  1. Låter som en bok för mig. Jag gillar känslosamma böcker där huvudpersonen utvecklas och växer. Kanske ska köpa den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är väldigt känslosam och huvudpersonen utvecklas, till slut : )

      Radera
    2. Jag är redan på jakt efter den!

      Radera
  2. Så synd att du upplevt något som var så svårt för dig för länge sedan - önskar att alla kunde få ha det bra.

    Men så ser oftast inte verkligheten ut - inte min och inte i bokens huvudkäraktärs liv heller.

    Jag tyckte den var väldigt läsvärd - jag tyckte att jag själv lärde mig en del av den. Inte hur jag ska eller borde leva - utan hur jag kan och inte kan skriva i mina egna manus.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svåra upplevelser har ju de flesta bakom sig. Ibland blir man påmind om dem på olika sätt och får hantera de känslorna som dyker upp.

      Hur jobbiga de upplevelserna än har varit, så har de hjälpt till att skapa den som man har blivit.

      Man kan nog lära sig något om att skriva i alla böcker man läser.

      Kramar!

      Radera
  3. Den verkar väldigt bra! Måste läsa den. Tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varsågod!
      Jag tycker att den är väldigt bra, men ganska jobbig och känslosam att läsa.

      Radera
  4. Jag läser den just nu, har kommit ungefär 100 sidor och är så förbannad på Per! Jag var tvungen, precis som du, att försäkra mig om att det finns kärlek i mitt eget liv och tack och lov så är det det.
    Hitills tycker jag att den är väldigt läsvärd men jag längtar tills Lotten tar sig upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog blir man förbannad på Per alltid. Hua, vilken hemsk människa. Det är lite lättare att läsa den om man har sin kärlek bredvid sig.
      Lotten kommer att rycka upp sig, men vilken tid det tar : )

      Radera