.

.

tisdag 21 februari 2012

Det går långsamt

men det går. Lite bättre idag och lite mindre ont, både i huvud och hals. Det finns definitivt hopp om livet. Jag kan definitivt se ljuset i tunneln.


Tack för alla tips och tankar om följebrevet. Det verkar som om de flesta tycker att det ska vara kort och koncist. Inte så mycker pimpning med andra ord : ) Men några gillar också idén med färg och musik. Det är kul! Kanske är det samma med förlagen, kanske beror det på vem som läser det?

Jag har tittat lite närmare på texten i följebrevet och tittat ännu en gång på manuset. Jag hittar alltid något att ändra där och så kommer det nog alltid att vara. Det finns alltid något litet som man kan ändra på. Felstavade ord. En liten ändring bland orden i en mening. Det är nog så det får vara och så får man hoppas på att det blir lite bättre för varje liten rättelse eller ändring som görs.

4 kommentarer:

  1. Härlit att det finns hopp! Och jodå, det går att peta i manuset preciiiis hur mycket som helst! ;)

    SvaraRadera
  2. Så länge det finns liv finns det hopp : ) Det går långsamt framåt. Ja, petandet verkar kunna fortgå i evigheter.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker du ska göra följebrevet som du vill ha det, så du känner dig nöjd med det. Så du känner att du kan stå för det. Lita på magkänslan, den brukar vara rätt.
    Skönt att höra att du mår bättre. :-)

    SvaraRadera
  4. Tack!
    Det borde man ju göra, men man vill ju göra så som det rekommenderas att göra också. Jag gör kanske en kompromiss : )

    SvaraRadera