Söndagstankar

Den här helgen har vi haft underbart väder. Solen skiner och värmen kryper sakta uppåt. Vårkänslorna kommer och man kan ana att varmare tider är på väg. På vår promenad såg jag små gula blomknoppar komma upp ur den kalla marken . Blommor och grönska. Jag längtar tills den dagen när man kan öppna dörren och inga varma kläder och skor behövs. Livet är lättare utan alla tjocka tunga kläder. När allt spirar i naturen så väcks också allt det som slumrat i mig under en lång kall vinter.

Mina två äldsta barn har varit på kulturhuset i dag och haft konsert. En spelar saxofon och en klarinett. De är så duktiga och jag älskar att höra på dem. Jag blir så stolt. Det är så härligt att höra på alla barn som var där och spelade. Härliga duktiga barn. Jag blir lite avundsjuk, jag har alltid velat spela något instrument. Det blev aldrig av men är ju inte försent heller. Jag försökte hänga med sonen när han började spela saxofon för snart fyra år sedan. Man kan säga att jag hängde med i tre veckor sedan var jag totalt avhängd. De lär sig ju så snabbt de små liven. Men man ska aldrig säga aldrig jag kanske kommer igen. Det skulle vara jättekul att kunna spela tillsammans med sina barn.