är något som upptagit mina tankar de senaste dagarna.
Tänk att vi är mer rädda för att prata inför publik än att dö. Ibland så tror jag att vi inte alls vill lyckas med saker som vi håller på med. Jag älskar att skriva, berätta berättelser och befinna mig i en ocean av ord. Men jag tvekar ibland inför allt det andra. Att skicka till förlag och sedan bli refuserad är så fruktansvärt tråkigt, samtidigt är det väldigt säkert. Man slipper utmana sina rädslor, man slipper fundera över vad som ska hända sedan. De som blir antagna av förlag verkar uppleva precis det och frågar sig, vad händer nu, är jag redo och har jag verkligen vad som behövs?
I videon ovanför får vi fundera på det vi inte lägger märke till, det vi inte frågar och det vi inte ser. Vad är vi rädda för egentligen? Är det att misslyckas, vad folk ska tycka eller är det helt enkelt att lyckas. Vad händer om vi misslyckas och hur går vi vidare då? Om vi funderar på det ordentligt och föreställer oss ett misslyckande, så hittar vi förmodligen ett svar och förhoppningsvis vet vi också hur vi ska hantera det. Det blir kanske jobbigt, men det blir hanterbart. Om vi däremot inte gör någonting och förväntar oss att det inte ska hända någonting alls, så har vi förmodligen fel, livet går antingen uppåt eller neråt. Fundera på vad som händer om du inte gör något alls åt dina drömmar mot att göra något, misslyckas och sedan återhämta dig. Tänk sedan på om du skulle lyckas, fundera på hur livet skulle se ut om du hade tagit dig dit. Glöm alla rädslor och misslyckanden, du är där! Hur ser livet ut, hur känns det, hur smakar det? Hur känns luften mot ditt ansikte på den platsen? Det går ju inte att leva sitt liv utan att ta risker, utan att våga göra det man verkligen vill göra och låta det bli verklighet, av rädsla. För tänk om du verkligen lyckas!
(En av mig, mycket förkortad och fritt översatt version.)
Livet är verkligen ett underbart äventyr, det gäller bara att våga hänga med på det!
Och äventyret börjar nu. Häng på, det är dags att dansa. Nu kör vi igång en härlig äventyrlig helg! Idag med underbar sommarkänsla.
Tänk att vi är mer rädda för att prata inför publik än att dö. Ibland så tror jag att vi inte alls vill lyckas med saker som vi håller på med. Jag älskar att skriva, berätta berättelser och befinna mig i en ocean av ord. Men jag tvekar ibland inför allt det andra. Att skicka till förlag och sedan bli refuserad är så fruktansvärt tråkigt, samtidigt är det väldigt säkert. Man slipper utmana sina rädslor, man slipper fundera över vad som ska hända sedan. De som blir antagna av förlag verkar uppleva precis det och frågar sig, vad händer nu, är jag redo och har jag verkligen vad som behövs?
I videon ovanför får vi fundera på det vi inte lägger märke till, det vi inte frågar och det vi inte ser. Vad är vi rädda för egentligen? Är det att misslyckas, vad folk ska tycka eller är det helt enkelt att lyckas. Vad händer om vi misslyckas och hur går vi vidare då? Om vi funderar på det ordentligt och föreställer oss ett misslyckande, så hittar vi förmodligen ett svar och förhoppningsvis vet vi också hur vi ska hantera det. Det blir kanske jobbigt, men det blir hanterbart. Om vi däremot inte gör någonting och förväntar oss att det inte ska hända någonting alls, så har vi förmodligen fel, livet går antingen uppåt eller neråt. Fundera på vad som händer om du inte gör något alls åt dina drömmar mot att göra något, misslyckas och sedan återhämta dig. Tänk sedan på om du skulle lyckas, fundera på hur livet skulle se ut om du hade tagit dig dit. Glöm alla rädslor och misslyckanden, du är där! Hur ser livet ut, hur känns det, hur smakar det? Hur känns luften mot ditt ansikte på den platsen? Det går ju inte att leva sitt liv utan att ta risker, utan att våga göra det man verkligen vill göra och låta det bli verklighet, av rädsla. För tänk om du verkligen lyckas!
(En av mig, mycket förkortad och fritt översatt version.)
Livet är verkligen ett underbart äventyr, det gäller bara att våga hänga med på det!
Och äventyret börjar nu. Häng på, det är dags att dansa. Nu kör vi igång en härlig äventyrlig helg! Idag med underbar sommarkänsla.
.jpg)
Så många kloka ord och mycket tänkvärt. Jag känner ibland precis så som du beskriver, undrar hur det skulle vara att se drömmen besannas, på gott och ont. För jag förstår ju att det inte alltid skulle vara rosenrött, kanske inte ens särskilt ofta. Detta är nog ett yrke man väljer för den inre tillfredsställelsen än för en som kommer utifrån, för som så många vet är det sällan författare bara får uppskattning eller kan göra bara precis det de vill göra. Många skulle nog nöja sig med att bara sitta inne och skriva och sedan hoppa alla de övriga stegen och se sin bok utgiven och prisad i alla recensioner.
SvaraRaderaDet är en konstig känsla av att både vilja och inte. Att skriva är det viktigaste, men självklart vill man ju att någon ska läsa det man skrivit och med det kommer en massa annat. Sådant som man kanske inte känner sig särskilt bekväm med. Fast å andra sidan så kanske man vänjer sig vid det också. Vem vet, till slut kanske man tycker att det är lika roligt som att skriva. : )
RaderaDet är oerhört läskigt att misslyckas, tänk om alla hatar första boken (om den antas) får jag då någonsin chans att skriva en ny? Sådana, onödiga, tankar kan jag få. Tycker dock att man alltid ska satsa på sina drömmer, det måste vara värt det.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Ibland vet jag inte vilket som är läskigast, att misslyckas eller att lyckas! Man är ju ovan vid båda : ) Men jag håller med dig, det är viktigast att följa sina drömmar. Det är ju så spännande!
RaderaJag håller med "Andra intryck", om man aldrig satsar på sina drömmar, vad ska man då göra? Hålla på och ångra sig hela livet? Nä nä, go for it! Om det nu är så att man blir refuserad och inte får sin bok utgiven, ja men då har man ialla fall försökt! Och man slipper ångra sig att man inte gjorde det där försöket. Jag brukar tänka som så att om jag misslyckas med det jag försöker göra, och jag känner att jag överlever och inte går under av det misslyckandet och effekten av det, då kör jag!
SvaraRaderaPrecis, att få följa sina drömmar är ju ett fantastiskt äventyr. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Det är bättre att ha försökt och misslyckats än att inte ha försökt alls. Fast jag har siktet inställt på att ta mig hela vägen fram : )
RaderaDet var väl valda och kloka ord om rädsla. Ändå tycks våra drömmar vara starkare ibland och driver på oss mot något nytt och spännande. Rädslan kan vara bra ibland och hejda oss när vi är på väg mot något som är mindre bra men det är det som är det svåra också att veta vad som faktiskt är bra eller inte. I vårt fall lär det inte finnas något som är farligt i det vi drömmer om men ändå är rädslan där ibland och hindrar oss i våra försiktiga steg framåt. Jag är också rädd för vad ett kontrakt kan medföra. Att prata inför andra skrämmer mig inte men att inte ha tid för min familj eller orka med mitt vanliga arbete som ger en trygg och säker inkomst. Då försöker jag tänka att "Det ordnar sig". En dag i taget så blir allt bra.
SvaraRaderadet handlar om att utmana sig själv och där kommer rädslan in, men jag tror precis som Carola att våra drömmar är starkare. Ingenting är omöjligt det tar bara lite längre tid. En av mina drivkrafter är att jag måste pröva för om jag inte gör det kommer jag ångra mig när jag ligger där gammal och bitter. Kram!
RaderaCarola:
RaderaDrivkraften att nå våra drömmar är enorm, samtidigt är den ofta fylld av rädsla för att misslyckas. Det är inte helt lätt att övervinna det vi är rädda för så att vi kan förverkliga våra drömmar. Precis som du så är jag mest rädd för förändringen i mitt vardagsliv och att inte ha lika mycket tid att få vara med barnen. Oavsett mina stora drömmar om att skriva så är barnen absolut viktigast för mig. Men det blir bra, man får se till att det blir det helt enkelt : )
Susanne:
Rädslor är till för att övervinnas! : ) Det finns nog ingen rädsla i världen som är starkare än de stora drömmarna. I alla fall inte för mig. Man ångrar hellre det man inte gör än det man faktiskt gör, oavsett resultatet, man har i alla fall försökt. Kram!
Det är spännande det där med att vi kan vara rädda för att lyckas, jag känner igen det hos mig själv.
SvaraRaderaVisst är det märkligt! Fast det är väl rädsla för förändring helt enkelt.
Radera