på det man skriver och ens egen talang för att skriva, och om hur stor del tvivel har i den skrivande världen får vi veta mer om här:
Konkreta funderingar och tips om just tvivel och att gå vilse i skrivandet. Sök djupare, gå bakåt för att hitta var du tappade bort dig. Överge inte din bok utan kämpa vidare, för om alla författare som tvivlar skulle göra det så skulle inte några böcker bli skrivna. Vi är aldrig ensamma om upplevelsen, vi delar den med alla andra som skriver. Det känns tryggt.
Fast själv tvivlar jag inte alls just nu, jag saknar bara en hel massa tid för att kunna skriva. Vardagen är en riktigt jobbig tidsslukare.
.jpg)
Jag tror det är viktigt att inte bli rädd när tvivlen dyker upp. Jag blir arg och frustrerad men jag är samtidigt övertygad om att det går över. Drabbades ju häromdagen av totalt stopp i skrivandet och tyckte att allt var skit men jag visste att det var tillfälligt. Och jag fick rätt. Redan dagen efter hade det vänt när jag riktade fokus åt ett annat håll och fick tillbaka inspirationen från oväntat håll :). Tvivlen kan man nog inte undvika helt men ha tillit till att det inte är för alltid är bra att ha med sig.
SvaraRaderaKlart man blir arg, frustrerad och ledsen när man tappar tron på sin berättelse, det vore ju konstigt annars. Men det är tillfälligt och man är snart igång med skrivandet igen. Jag tror man blir bättre och bättre på att hantera den situationen med tiden. Tillit och en grundtro på vad man kan hjälper verkligen till.
RaderaHåller men ovanstående. Inspirationen kommer nog alltid tillbaka om man vilar de tunga dagarna och skriver när man har tid och lust (vilket man oftast har trots allt;-)
SvaraRaderaInspirationen kommer ju alltid tillbaka, förr eller senare. Och lusten är viktig, utan den blir det inga bra berättelser.
RaderaVardagen är verkligen i vägen för kreativiteten. Gäller att hitta luckor. :)
SvaraRaderaJa, så är det verkligen, även om vardagen bär med sig andra underbara saker. Men skrivandet är något jag alltid längtar efter.
SvaraRaderaNog är det så. Jag minns hur jag gick fel när jag skrev första utkastet på Alvhilda, de var bara att ta bort stickspåret och köra på utan och då blev det jättebra. Sedan att jag körde fast när jag skulle redigera råmanuset hade ju också att göra med att jag var helt fel ute. Det är en helt annan bok idag. Tycker det är spännande hur storyn liksom redan vet hur den ska vara så man helt tappar bort sig om man råkat skriva fel :)
SvaraRaderaDet är spännande att vara med när berättelsen utvecklas och när den gör uppror i lägen där den inte är överens med dig som författare : ) Magiskt!
RaderaFör mig som inte skriver som ni som är författare och duktiga kreativa som jobbar på böcker som ska bli utgivna så småningom (för det ska dom ju!:)), så tycker jag att hela livet är som du skriver om här Anneli!
SvaraRaderaInspirationen kommer och går men man hittar alltid tillbaka och man tvivlar men sen hittar man hoppet igen:)
Toppar och dalar...Sånt som gör oss till de unika personer vi är;)
Kram i natten;)
Adela
Tack för välbehövligt pepp! Så är det verkligen. Man behöver nedgångarna för att uppskatta uppgångarna fullt ut.
RaderaKram!
Jag tvivlar konstant. Först tvivlar jag på idén. Sen tvivlar jag på genomförandet. Efter det tvivlar jag på fixandet. Och för tillfället tvivlar jag på varenda bokstav. Men det får vagga på där nånstans. Jag är ganska van vid tvivlet. Då och då förvånar jag mej själv genom att tro på att nåt funkar. Värre är när det klättrar fram och jag börjar tvivla på mej själv. Texten är lättare.
SvaraRaderaJa, tvivlet är verkligen något man får lära sig att leva med. Inte så lätt alla gånger eftersom man någonstans måste tro på sina manus. Att tvivla på sig själv är definitivt värst och jag tror man måste skilja på sig själv och sina manus för att orka, särskilt när man får refuseringarna.
RaderaJag tror benhårt på att skriva även utan lust - och trots tvivel.
SvaraRaderaDet hade inte blivit en enda Sonjabok om jag hade låtit tvivel och lust styra.
Resultatet blir detsamma, enda skillnaden för mig har varit hur många ord jag har producerat i slutet av skrivdagen.
Så är det säkert, jag älskar att skriva så det brukar inte bli något problem för mig som tur är. Peppar, peppar. . . Tvivlet kommer istället när jag är färdig och refuseringarna kommer, inte kul!
RaderaJag tvivlar också hela tiden. Tänker att varför tror just jag att jag kan skriva?!! Men så ibland får jag till något jag tycker låter jäkligt snyggt eller en ide som verkar kul. Då glömmer jag bort tvivlet en stund och kör på.
SvaraRaderaAtt tvivla hör nog till den skrivande världen, jag tror till och med att den gör oss till bättre författare. Men man vill ju inte tvivla hela tiden, det blir ju väldigt jobbigt : )
Radera