Jag har läst Little Bee av Chris Cleave.
Den här boken har en liten speciell historia för mig. Jag läste den första gången under det året som vi bodde på Mallorca. Jag hade en hel del svenska böcker med mig dit, men jag läste mycket mer än jag hade trott när jag var där, så jag köpte därför ett antal böcker på engelska där också. Bland annat The other hand som Little Bee heter på originalspråket, och den berörde mig djupt. När jag åkte hem lämnade jag kvar de flesta av böckerna hos en annan bokälskare och i lägenheten vi hyrde. Bokens innehåll följde dock med mig hem och jag kunde inte släppa tanken på den. Men jag kunde inte komma ihåg vad den hette eller vem den var skriven av. Flera gånger ville jag rekommendera boken men kunde inte göra det. Så nu fyra år senare dök den upp framför mig på svenska och jag förstod att jag hittat tillbaka till den. Vilken lycka! Nu har jag läst den igen och tycker ännu mer om berättelsen, som för mig är en påminnelse om att varje människa bär på sin egen historia och en del har fruktansvärda berättelser att bära omkring på.
Beskrivningen av boken ser ut så här:
"I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp.
Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu.
I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O'Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee..."
»En enastående berättelse om vår tid. Den är sorglig, rolig, utmanande och upplyftande. Alla människor som älskar att läsa böcker ska unna sig den här läsupplevelsen.«
Ingalill Mosander, Go'Kväll
»Detta är en roman som inte bara sätter spår i tankarna - den ristar historien in på bara hjärtat.«
Femina
Boken börjar börjar så här:
"Jag önskar ofta att jag var ett engelskt enpundsmynt och inte en afrikansk flicka. Då skulle alla bli glada när de såg mig komma."
Visst är det en underbar rörande och omskakande berättelse!
SvaraRaderaPrecis så skulle jag också beskriva den!
RaderaJag måste läsa den!
SvaraRaderaDen står i min bokhylla, ser fram emot att läsa den!
SvaraRadera