När det skrivna ordet tas till nya höjder

då skapas magi.

Lemon Andersen kan verkligen hantera sina ord, ge dem liv och göra dem till magi.

Visst kan kan man ge upp och kanske borde man faktiskt göra det. Men om man kan hitta de rätta orden, hitta sin röst och kan gräva upp sina berättelser ur djupet av sitt innersta. Om man inte under några omständigheter kan tänka sig att sluta skriva, då finns det faktiskt inget annat att göra än att bara fortsätta göra just det. Fortsätta kämpa, falla, resa sig och kämpa igen. För det är ingen joyride, det kan istället vara en riktig hellride bitvis.

Men när man väl lyfter och orden flyter fram i ett euforiskt flow, då är man så nära himlen som det är möjligt att vara här nere på jorden. Och om jag kan göra mina ord till musik i någons öron, även de mycket små orden som och, det, med och om. Då finns det inte mycket mer att önska. Att karva fram sina karaktärer är att beskriva en mängd  olika personligheter som bor inom en själv. De kanske inte är mer än mycket små delar av mig, men de är delar. Att hitta dem och att få berätta deras historia, det är magi för mig. Det är det jag vill göra resten av mitt liv. Min hunger och min törst var och är fortfarande att skriva något som berör i djupet av hjärtan och som inte går att vända sig bort ifrån.