Grand final i skojarbranchen

Jag har läst Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman.

Baksidestexten ser ut så här:
"Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt

När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra. När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj. 

Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap." 

Det är en mycket intressant och tänkvärd berättelse om livet som författare. En historia med många bottnar där vi hittar relationer, vänskap och funderingar kring hur sanningen ser ut egentligen. Vad driver en författare, vad är en författare och inte minst hur blir man en författare? Här finns så många av de funderingar som vi som kämpar med att försöka bli utgivna ständigt ställer oss. Kluvenheten inför det skrivande livet mot säljandet och livet i rampljuset. I den här boken ställs de frågorna på sin spets och delas upp i två fristående delar med två personer inblandade. En som kan skriva och en som har utseendet och den sociala kompetensen. Var och en får de ta sig an den roll som passar dem bäst. I det vanliga livet får man ju försöka axla de båda rollerna alldeles själv.

Det är en spännande idé för en berättelse och språket är mycket imponerande, men jag tycker att den är för lång och kvinnornas liv blir ganska ointressanta i perioder, kanske för att det kan bli för mycket av det goda. Men Grand final i skojarbranschen är ändå allt som allt en mycket underhållande och spännande läsupplevelse.

Boken börjar så här:
"Förläggare har kavaj och t-shirt. Själv har hon satt på sig en jacka i rosa. Den är av tunt imiterat skinn och till den bär hon grå byxor och vit sidenblus. Hon tyckte att det såg bra ut i hallspegeln hemma, men så fort hon kommer in i rummet och ser hur han är klädd känner hon sig gammal och löjlig."