Om att tvivla

på det man skriver och ens egen talang för att skriva, och om hur stor del tvivel har i den skrivande världen får vi veta mer om här:

Konkreta funderingar och tips om just tvivel och att gå vilse i skrivandet. Sök djupare, gå bakåt för att hitta var du tappade bort dig. Överge inte din bok utan kämpa vidare, för om alla författare som tvivlar skulle göra det så skulle inte några böcker bli skrivna. Vi är aldrig ensamma om upplevelsen, vi delar den med alla andra som skriver. Det känns tryggt.

Fast själv tvivlar jag inte alls just nu, jag saknar bara en hel massa tid för att kunna skriva. Vardagen är en riktigt jobbig tidsslukare.

Little Bee

Jag har läst Little Bee av Chris Cleave.

Den här boken har en liten speciell historia för mig. Jag läste den första gången under det året som vi bodde på Mallorca. Jag hade en hel del svenska böcker med mig dit, men jag läste mycket mer än jag hade trott när jag var där, så jag köpte därför ett antal böcker på engelska där också. Bland annat The other hand som Little Bee heter på originalspråket, och den berörde mig djupt. När jag åkte hem lämnade jag kvar de flesta av böckerna hos en annan bokälskare och i lägenheten vi hyrde. Bokens innehåll följde dock med mig hem och jag kunde inte släppa tanken på den. Men jag kunde inte komma ihåg vad den hette eller vem den var skriven av. Flera gånger ville jag rekommendera boken men kunde inte göra det. Så nu fyra år senare dök den upp framför mig på svenska och jag förstod att jag hittat tillbaka till den. Vilken lycka! Nu har jag läst den igen och tycker ännu mer om berättelsen, som för mig är en påminnelse om att varje människa bär på sin egen historia och en del har fruktansvärda berättelser att bära omkring på.

Beskrivningen av boken ser ut så här:
"I två år har den nigerianska flickan Little Bee suttit inlåst på en flyktingförläggning utanför London. Tiden har hon ägnat åt att studera engelska och fundera ut olika sätt att ta livet av sig - ifall männen som tvingade henne på flykt plötsligt skulle dyka upp. 
Hon är arton år när hon släpps ut från förläggningen. Vart ska hon ta vägen, utan pengar eller kontakter? Det enda hon har är ett visitkort till en person vid namn Andrew O'Rourke. Sist hon såg honom var på en strand i Nigeria. Kanske kan han hjälpa henne nu. 

I en annan del av England försöker den nyblivna änkan Sarah O'Rourke hitta en ny tillvaro med sin son. Hon tänker mycket på semesterresan till Nigeria för två år sedan som blev början på slutet för hennes familj. Allt förändrades den kvällen på stranden, då de mötte en flicka vid namn Little Bee..."

»En enastående berättelse om vår tid. Den är sorglig, rolig, utmanande och upplyftande. Alla människor som älskar att läsa böcker ska unna sig den här läsupplevelsen.«
Ingalill Mosander, Go'Kväll 

»Detta är en roman som inte bara sätter spår i tankarna - den ristar historien in på bara hjärtat.« 
Femina

Boken börjar börjar så här:
"Jag önskar ofta att jag var ett engelskt enpundsmynt och inte en afrikansk flicka. Då skulle alla bli glada när de såg mig komma."

Den kreativiteten

som jag hade under mitt träningspass i dag är inte att leka med. Jag vet inte vad som hände.

Jag har nu rätt bra koll på tre nya manus, titel på dem och i princip vad de ska handla om. När man har flera manus som man vill skriva är det svårt att välja vilken man ska börja med. Man vill liksom skriva ner dem allihop eftersom man är så nyfiken på hur de ska bli. Men jag tror att jag vet vilket jag kommer att välja och det gör jag för att det är det manus som är mest lättsamt. Det tror jag är vad jag behöver skriva just nu. När jag har redigerat färdigt manus nummer två vill säga.

På tal om att skriva och redigera så såg jag ett mycket intressant klipp om bra och dålig konst. Jag översätter det till alla konstformer och håller med om att man inte alltid vill läsa det som är bäst, eller som de säger i klippet: A diet of masterpieces makes you fat. The virtues of bad art, går ut på att vi precis som i alla andra sammanhang behöver variationen. Ibland vill vi ha ett mästerverk, ibland vill vi ha något som bara underhåller och ibland något däremellan. Precis så som det ser ut när vi väljer vilken film vi vill se på. Om man tänker på det på det sättet, så är det ännu viktigare att det finns alla typer av läsning och det är inte bara bästsäljare och prisvinnare som har en viktig plats bland böckerna. Känns inte det ganska logiskt? Det tycker jag.

Ett miniyay på det

är på sin plats, då jag är igenom korrläsningen och kan börja med ännu en redigeringsrunda. Jag gillar verkligen berättelsen så jag tror faktiskt inte att den behöver bli så tung. Lite mer gestaltning här och där "bara".

Ungefär så känner jag att skrivandet ser ut för mig också. Manuset finns alltid med mig oavsett om jag skriver eller inte. Jag har inte ett visst antal ord jag skriver varje dag, det skulle vara för stressande eftersom jag har fyra barn som behöver mig. Däremot skriver jag massor när jag väl skriver, hetsskriver är ett jättebra ord tycker jag. Sedan vill jag självklart gilla det jag skriver, jag vill gilla det väldigt mycket. Och att få se min egen bok stå mellan mina favoritböcker i bokhyllan är en vacker inre syn som jag tar med mig under resten av kvällen.

Visst borde man lära sig

någon gång att första dagen efter ett lov aldrig bär med sig så mycket skrivtid som man önskar.

Så är det ju, allt har sin tid! Idag bestod min tid av träning, bokföring och häng med barnen. Träningen medförde dock tankar angående manus nummer två. Och nu har jag lyckats läsa några sidor till i manuset under tiden som maken gav barnen mat och fick dem i säng. Tack, älskade maken! ♥ Nu är jag mycket snart igenom, kanske redan senare ikväll. Yay på det, även om det återstår ännu en redigeringsomgång då.

Så var den sista

dagen på det här sportlovet nästan slut.

Vi har haft det fantastiskt skönt och avkopplande och jag tror att barnen känner sig både lite glada och samtidigt inte alls inför morgondagen. Det är skönt att inte ha några måsten eller tider att passa. Vi åt familjens favoritfisksoppa med vitlöksbröd idag för att avsluta veckan med lite fest.

Idag har vi badat prinsessan Stella också. Det är inte hennes favoritsysselsättning, så nu är hon lite sur på mig. Men det brukar gå över fort.

Vi har tagit en promenad hela familjen också, precis som vi har gjort nästan varje dag under lovet. Det var riktigt skönt när vi började, men i slutet började det snöa och blåsa så vi var glada över att komma in i värmen igen.

Det har inte blivit någon tid för mitt manus idag, men i morgon är det måndag igen och vardagen tar vid. Då ska jag fortsätta, om jag inte tar och läser några sidor innan jag somnar som jag brukar. Fast idag är jag trött, så vi får se om jag orkar. Tiden tillsammans med barnen och maken är det värdefullaste jag har och den tiden har jag haft massor av under den här veckan. Det är jag mycket tacksam över!

Men i morgon är en annan dag! : )

Så många dagarna som möjligt

bör vara dagarna vi minns.

Det har varit ett skönt och avkopplande lov tillsammans med barnen och ikväll firar vi den sista lovkvällen för den här gången. Det gör vi med Tacos och Melodifestivalen. Mysigt!

Jag har dessutom jobbat en liten stund med mitt manus och det går framåt. Snart är vardagen tillbaka igen och det arbetet kan bli mer intensivt igen. Jag inser att det är en bra berättelse, men är lite osäker på hur den bör berättas. Hur jag vill berätta den. Ibland tror jag att jag har missat något och att temat kräver mer än vad jag har gjort. Då blir jag osäker och behöver fundera lite till på hur jag vill berätta den. Egentligen! Och det var ju faktiskt också det min lektör påpekade. Nu har det även nått fram till mig, jag måste verkligen veta vad jag vill säga och hur jag vill säga det.

Äventyrsdag

på äventyrsbad tillsammans med familjen, syster och kusin. Härligt tyckte vi alla.



Skönast för mig var den varma bubbelpoolen och ångbastun. Värme med andra ord. Mysigt!

Orden har också fått ta lite plats i dag, vilket är minst lika härligt. Jag är halvvägs igenom, men sedan väntar ännu en redigeringsomgång. Det ser jag fram emot nu. Jag vill ju se och känna det färdiga resultatet. Det är en alldeles speciell känsla när det är färdigt och ute på egna äventyr samtidigt som fjärilarna dansar sin vilda dans i magen ännu en gång.

I övrigt väntar jag fortfarande ivrigt och känner hur jag börjar bli otålig. Jag är en sådan sort. Och jag önskar och längtar och funderar på fortsättningen på ett kapitel i mitt liv. Det som kan bli en fantastisk berättelse i sig själv. En som kan bli lite läskig, spännande och fantastisk och alldeles underbar. Tålamod, tålamod!

Nåja, tålamod eller inte så är det fredag och dags att dansa. Nu kör vi igång ännu en härlig helg!

Ännu en redigeringsomgång

är definitivt nödvändig för mitt andra manus. Det är faktiskt en riktigt spännande del av manusarbetet då berättelsen får växa och långsamt bli bättre. Det finns faktiskt författare som tycker att redigeringsfasen är deras favoritdel av skrivandet.

Fast jag tycker nog allra mest om att flödesskriva när berättelsen är ny och alla ord vill komma ut på en gång. Det är min favoritdel i skrivandet.

Manusarbetet går men det går långsamt just nu. Sportlovet och tiden med barnen får ta den största platsen just nu. De två äldsta barnen och jag sitter uppe lite för sent på kvällarna och har det riktigt mysigt. Maken och småkillarna lägger sig tidigare. Vi sover länge och har sen frukost. Och så promenerar vi tillsammans varje dag. Hela vårt härliga gäng! Och ändå pågår det saker i huvudet hela tiden som har med skrivandet att göra. Det är simultankapacitet när den är som bäst. Man får det bästa av båda världar.

Gårdagens film Hotell Transylvanien måste verkligen rekommenderas. Alla i familjen gillade den väldigt mycket och den var riktigt kul. Vi fick många härliga skratt. Tänker man på manus, som man gärna gör, så var det verkligen en omvänd historia : )

Om att leka med orden

som ett sätt att träna på att skriva. Att leka med berättelser och sätt att skriva dem kan hjälpa till att hitta ett nytt sätt att berätta en historia på. Kanske på ett sätt som man inte alls tänkt sig. Använd tv:n till att göra research och testa att skriva omvänt, annorlunda eller bara lite mer galet. Se en massa spännande, roliga och romantiska filmer. Skriv något helt oväntat. Och tänk inte alls på att det ska bli ett manus som ska skickas till ett förlag, utan lek med berättelserna och hitta nya äventyr i skrivandet. Våga ta ut svängarna.

Det är en kul idé som tar bort pressen eftersom man skriver för sitt eget nöjes skull och inte för att skicka till förlag eller för att sälja. Vem vet vad man kan hitta för härliga berättelser i det tillståndet.

Idag har jag inte fått ett enda ord varken läst eller skrivet. Men jag har umgåtts med en god vän som jag inte har träffat på mycket länge. Det var verkligen värt att lämna orden för en stund för att få den tiden tillsammans med henne. Nu film i fåtöljen med familjen! Jag måste göra lite research : )

Vad gör en berättelse bra

det är den ständiga frågan?

Det är en mycket bra beskrivning på hur man skriver en bra berättelse, men jag hittade också de här svaren på Sourze.se skrivet av författaren Kjell Ekborg:
. Försök finna din inre röst
. Ha kul när du skriver
. Skriv och läs dagligen
. Tävla bara mot dig själv
. Skriv, stryk, skriv om.
. Ta del av din erfarenhet - ditt liv
. Kryp in i dina personer
. Tänk i bilder
. Gestalta
. Undvik för många adjektiv
. Skippa små ord - så, ju också, nu.
. Gestalta via dialog
. Se till att din miljöskildring ger en stämning
. Konflikt för berättelsen framåt
. Finn rytm, klang.
. Fantasi
. Inte för långa "transportsträckor".
. När berättelsen är klar låt den "vila". läs igen. 
tänk efter. ändra?
. 1/3 upplevt. 1/3 stulit. 1/3 fantasi
. Undvik klyschor
. Våga ta ut svängarna 
Bra svar tycker jag. Jag gillar särskilt: tänk i bilder, ge stämning till miljöskildringarna och 1/3 upplevt 1/3 stulet och 1/3 fantasi. En riktigt bra lista att titta på när man skriver och redigerar.

Här finns fler härliga tips för att lyckas skriva en bra berättelse. Andrew Stanton delar med sig av sina funderingar eller the clues to a great story. Make them care, få läsaren att vilja läsa vidare hela tiden. Det är nyckeln till framgång och den enda riktiga anledningen till att skriva och varför man måste göra det bra.

“Drama is anticipation mingled with uncertainty.” - William Archer

Ja, nejmensåatt och mycket passion

det kunde inte vara tristare väder än det är idag. Grått, regnigt, slaskigt och ruggigt. Är det konstigt att man längtar bort nån gång.

Bilder lånade från den mycket inspirerande sidan Hoom.se.

Nåja, vad är väl ett liv i paradiset, det kan ju vara dötråkig och trist och tråkigt och... och... och alldeles underbart! Suck!

Jag får istället glädja mig åt att jag får arbeta med mitt andra manus. Även om jag känner att det kräver lite mer jobb än jag hade tänkt mig i den här fasen. Fast när jag väl har korrläst så kanske det förhoppningsvis kommer till mig på ett smidigt sätt. Jag vet ju vad som behövs och var. Jag hoppas på det.

Dagens inspiration kommer från den fantastiskt inspirerande sidan Advanced Life Skills och det handlar om att identifiera sin passion. Så hur vet man att det är passion man känner för det man gör. Man ställer sig några enkla frågor helt enkelt.

1)  Does it make you feel good about yourself? 
På alla sätt och vis!
2)  Would you do it for free? 
Absolut!
3)  Do you lose all track of time when you do it?
Fullkomligt!
4)  Do you talk about it to anyone who will listen? 
Så länge de orkar lyssna!
5)  Are you delighted to teach it to others?
Definitivt!
6)  Would you like to spend more of your time doing it?
Mycket mer!
7) Does it make you want to get out of bed in the morning?
Så mycket att det känns läskigt och fullkomligt underbart!

Jag behöver egentligen inte ställa mig de här frågorna för jag vet redan att jag har hittat min passion i livet i skrivandet. På sätt och vis är det mitt inre paradis. Dit kan jag fly för att leva alla de liv som jag önskar, vill utforska eller bara vill uppleva.

En perfekt dag för prokrastinering

får jag nog säga att just denna dag varit. Vi har inte gjort mycket alls, mest lufsat omkring för att sedan se på film tillsammans. Det blev Tintins äventyr.

Jag är ingen Tintin fan och hade inga förväntningar alls på filmen, men jag blev positivt överraskad. Den var riktigt spännande! Fast lillkillen tyckte den var för läskig så nu ska vi se en film som han väljer, det lutar åt Marmaduke.

Det är härligt med slödagar!

Men vi har också hunnit med en skön promenad. Den var väldigt uppfriskande och vi kom hem med rosiga kinder och frisk luft i lungorna..

Korrläsandet sker just nu mest på nätterna, men det börjar kännas tungt på dagarna. Jag hoppas att jag kan få en del tid för manusarbete nästa vecka trots att det är sportlov. Dessutom känns inte manuset så färdigt som jag trodde, vilket innebär ännu en redigeringsomgång. Jag saknar en del gestaltning på några ställen där texten är lite platt. Och platt är inte vad jag siktar på alls.

Några skrivtips kan vi väl lyssna på för att förbereda oss inför en ny skrivvecka.

Kärlek och dansglädje

denna mentalt vackra dag. Ute är det grått blåsigt och kallt men inne finns värmen, kärleken och glädjen över att sportlovet har börjat.

Idag firar maken och jag bröllopsdag också, så det blir mycket att fira och det ska vi göra tillsammans med barnen. Tänk vad tiden flyger iväg, det var 16 år sedan vi gick den långa vägen i Uppsala Domkyrka mot vårt liv som ett alldeles äkta par. Vi väntade länge, men när vi väl gifte oss så var det fullkomligt sagolikt. Och så har det fortsatt! ♥

Det är fredag och det är dags att dansa. Barnen ser fram emot dans, så dans ska det bli. Idag gör vi det med äkta kärlek till dansen, den stora passionerade som varar hela livet, med ett filmklipp med sådan härlig cuteness. Enjoy och ha en fantastisk fortsatt fredag!

En dag i kärlekens tecken

levs livet lite upp och ner. Jag har faktiskt ingen aning om var tiden tog vägen idag. Nåja, huvudsaken är att dagen har varit bra och det har den, utmärkt faktiskt!

Först fikade vi när barnen kommit hem från skolan.

Sedan jobbade vi en stund till, fast jag fick inte mycket gjort eftersom jag letade efter makens Alla hjärtans dags present, som jag inte hittade, den har helt gått upp i rök. Man ska akta sig för att gömma presenter i min ålder, nu ska det bli kul att se när och var jag hittar den. Tills vidare får maken vara utan present. Själv fick jag fina örhängen från Pearls for Girls av familjen. De är underbara tycker jag! Barnen fick en var sin film, så nu har vi många filmer att se under sportlovet nästa vecka.

Korrläsandet har lyst med sin frånvaro under dagen, men kanske blir det lite sådant senare under kvällen när det blir tyst och stilla här hemma igen.

Lite fler skrivtips måste vi i alla fall ha även idag. Idag handlar det om att gestalta för att få en mer levande berättelse .

Korrläsning och shopping

har förgyllt min dag.

Först shopping det är alltid lika spännande. En parfym som var på en sådan rea att jag inte kunde låta bli. John Galliano parfym som doftar ljuvligt (toppnoter av bergamott, kvanne och aldehyder. Därefter övergår den i ett hjärta av lavendel, iris, viol, pion och ros. Slutligen avrundas den i basnoter av cederträ, mysk, amber, patchouli och rökelse). En sminkask som är söt som socker från Too Faced med det passande namnet Spun Sugar Edition, väldigt fin både i innehåll och på utsidan. Och så Elisabeth Ardens Eight Hour Cream som jag älskar. Den kan användas till det mesta.

Så till korrläsningen, det går ganska bra trots att jag skrivit ut på båda sidor som blev helt kocko eftersom jag gjorde fel och sidorna hamnade helt fel i en enda oreda av sidor. Men jag har hittat ett system nu så det går riktigt bra. Jag känner att det inte alls hade fungerat lika bra under redigeringsläsning men under korrläsning går det faktiskt bra. Fast jag känner också att det inte är riktigt färdigt ännu. Jag behöver redigera ännu ett varv. Men det känns bra att upptäcka nu och inte försent.

Idag visar jag ett intressant, roligt och inspirerande animerat klipp om den skrivande processen. Det finns mycket användbart att ta till sig här.

Work hard and have fun!

Dödar skolan barnens kreativitet

det tycker Ken Robinson och jag måste nog tyvärr hålla med. I dag vill jag dela med mig av ett mycket roligt och inspirerande klipp som skapar en viktig eftertanke där Ken Robinson  pratar om skola och kreativitet.

Kreativitet är inte något vi växer i utan något vi växer ur eller kanske utbildas vi rent av ur den. Ken Robinson tycker att vi ska tänka om och tänka rätt när det gäller skolutbildning och anpassa den till hur livet ser ut i dag. Kreativitet är lika viktigt att uppmuntra som läs- och skrivkunnighet. Tanken på det faktum att vi inte uppmuntras att göra sådant som har med kreativitet att göra är sorglig. Ett barn har oändligt med kreativitet inom sig, men när försvinner den och varför? Hur många gånger hör man inte håll inte på med musik du kan ändå inte bli musiker, håll inte på med konst för du kan ändå inte bli konstnär eller håll inte på med teater för du kan ändå inte bli skådespelare. Eller för den delen skriv inte för du kan ändå inte bli författare. Kreativa, talangfulla, briljanta högt utbildade människor i dag tror inte att de är det eftersom det inte värderas tillräckligt högt i skolan, eftersom skolan är helt och hållet uppbygd på att vara en akademisk utbildning. Vi borde verkligen låta varje barn hitta sin talang, sin glädje och sin passion där den finns och inte utbilda bort den tills inget längre finns kvar.

När det skrivna ordet tas till nya höjder

då skapas magi.

Lemon Andersen kan verkligen hantera sina ord, ge dem liv och göra dem till magi.

Visst kan kan man ge upp och kanske borde man faktiskt göra det. Men om man kan hitta de rätta orden, hitta sin röst och kan gräva upp sina berättelser ur djupet av sitt innersta. Om man inte under några omständigheter kan tänka sig att sluta skriva, då finns det faktiskt inget annat att göra än att bara fortsätta göra just det. Fortsätta kämpa, falla, resa sig och kämpa igen. För det är ingen joyride, det kan istället vara en riktig hellride bitvis.

Men när man väl lyfter och orden flyter fram i ett euforiskt flow, då är man så nära himlen som det är möjligt att vara här nere på jorden. Och om jag kan göra mina ord till musik i någons öron, även de mycket små orden som och, det, med och om. Då finns det inte mycket mer att önska. Att karva fram sina karaktärer är att beskriva en mängd  olika personligheter som bor inom en själv. De kanske inte är mer än mycket små delar av mig, men de är delar. Att hitta dem och att få berätta deras historia, det är magi för mig. Det är det jag vill göra resten av mitt liv. Min hunger och min törst var och är fortfarande att skriva något som berör i djupet av hjärtan och som inte går att vända sig bort ifrån. 

Så var det roliga över

ännu en helg har gjort sitt och det var en härlig helg.

Men det gör inget för jag gillar när veckan börjar och jag får jobba ordentligt med sina manus igen.

I dag blir det lite mer om att gestalta för det är något man alltid kan träna mer på.

Show don´t tell

mycket intressant om att gestalta.

Nog är det lätt, i alla fall i teorin. Oavsett så är det otroligt viktigt och när man väl får till det så är det ren magi.

I veckan har jag efter att ha varit utan i många år skaffat mig ett lånekort på biblioteket. Jag har varit mycket på biblioteket med mina barn på senaste tiden och jag måste erkänna att det är en härlig känsla att vara tillbaka. Jag hittade direkt en bok som jag lånade med mig. Titeln var så självklar att jag bara måste låna den.

Fredag, hur fort blev det inte det? Efter en ganska splittrad arbetsvecka så är det helg igen. Härligt som alltid! Så, you know the drill, dags att dansa. Nu kör vi igång en toppenhelg! Let´s do it in the library! : )

Kan man vara lite kär

i en klocka?

I så fall är jag det! Den kom i dag, hela vägen från Bloomingdales USA. Jag fick en klocka av maken i julklapp som var lite väl galen för mig, så jag lämnade tillbaka den och hittade istället den här juvelen. Den är från Michael Kors är oversized och har färgen Espresso Blair Glitz. Bilden gör den tyvärr inte alls rättvisa. Den är snyggt bronsfärgad med persikofärgade stenar. Älskar!

Den tunga väntan

känns oändlig, fast den precis har börjat.

Precis som det ska vara när man hoppas på något riktigt bra!

Under tiden lever vi i den här underliga vardagen som är fylld av förkylning. Jag och dottern håller fortfarande ställningarna (peppar, peppar. . .). Fast det går åt rätt håll och det är full fart här hemma mellan hostningar och nysningar. Jag har nätshoppat en del spännande saker i dag, det är alltid lika roligt! Lite för lätt men så otroligt tillfredsställande på något härligt märkligt sätt. Jag har jobbat en stund med mitt manus också. Det är alltid lika underbart!

I dag bjuder jag på tankar runt om det går att lära sig skriva. Intressant! Vad tror ni?

Ännu en dag

är till ända! De annorlunda dagarna fortsätter och idag är också maken sjuk. Nätterna är oroliga och små liv behöver tas om hand. Livet blir fyllt av annat än skrivande, även om jag faktiskt stulit lite tid för mitt andra manus en stund. Lite då och då blir till slut mycket redigeringstid det också.

Det är gott nog att verkligen ha hittat det som är min passion, att skriva. Och tiden för det griper jag i flykten i ett annat liv i kärlek. Mitt vardagsliv.

Nu några inspirerande ord från författaren Yann Martel:

Att skriva något som blir en succé är absolut inte fel, om inget annat så hjälper det till ekonomiskt! Dessutom är det ett bevis på att man faktiskt kan. En inte alls oviktig del, då tvivel ständigt kantar den skrivande världen.

Ord och annat

i min vardag just nu. Tre sjuka barn som är hemma från skolan gör vardagen annorlunda. Inte sämre, bara annorlunda. Tiden för att redigera blir svårare att hitta, men jag har i alla fall hittat lite tid här och där idag.

Det känns som om jag har redigerat i en hel evighet eftersom jag har redigerat två manus efter varandra. Nu längtar jag oändligt mycket efter att få skriva igen. Att få försvinna in i ett härligt skrivflow i en ny berättelse.

Dags för lite skrivtips:

Nog är det lång, krokig och märklig värld, den skrivande världen. Att aldrig ge upp är en absolut nödvändighet under många tillfällen på den vägen. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes arbetsrum. Stillhet, ordning, en gammal skrivmaskin, vackra böcker, vita blommor och harmoni. Så vill jag också ha det, dags att städa!

Bollen är i rullning

och det känns så där som det gör när man knappt kan vänta på att få ett svar! Ett svar som kan förändra allt. Det är nu det gäller!

Under tiden som fjärilarna får dansa fritt fortsätter jag att redigera manus nummer två. Och så funderar jag på det som lektören tyckte och om det är möjligt för mig att göra. Just nu lutar det åt att jag gör på mitt sätt, magkänslan säger att det är rätt. Om nu magkänslan går att lita på när den är full av ett hoppfullt fladdrande.

Och så har jag fått hem nya böcker (som om jag saknade olästa härliga böcker här hemma innan). Men jag älskar ljuvliga nya bokhögar. Jag går igång på dem på ett speciellt sätt. Känslan i pappret, orden, doften och de lockande världarna. Underbart helt enkelt!

Nu ska här läsas! Först ut är Little Bee av en alldeles speciell anledning.

Grand final i skojarbranchen

Jag har läst Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman.

Baksidestexten ser ut så här:
"Lillemor sitter med manuskriptet tryckt mot kroppen och håller händerna över det som om hon skyddade ett foster. Men det är ett huggormsbo hon har vilande mot magen. Paniken stiger inom henne och en lång stund ägnar hon sig åt en plan att ge sig ut i världen och försvinna från landets litterära scen. Att leva långt borta och obemärkt borde vara möjligt med de tillgångar hon har. Hon vill ju kvadda mig tänker hon. Mitt anseende och min berömmelse. Mina läsare som älskar mig. Mig! Faktiskt

När den välkända författaren Lillemor Troj en dag finner sig läsa manuset till en roman om sitt eget liv börjar marken gunga under henne. Den är skriven av en kvinna hon känner väl och som vill bli erkänd som författare. De har aldrig blivit vänner men i årtionden varit djupt beroende av varandra. När man slår igenom litterärt är man en cirkushund som hoppar genom en ring med pappskiva. Hepp! Det vet Lillemor för det är hon som har hoppat. Men hon har hela tiden vetat att en författare är ett dubbelhövdat monster. Nu hotar den andra kvinnan att förgöra den intagande och kloka persona som läsarna tror är Lillemor Troj. 

Kerstin Ekmans nya roman är en uppsluppen lek med autofiktionens form och en vass skildring av det litterära livet. Men först och främst är den en berättelse om två mycket olika kvinnor, från femtiotalet och fram till idag, om lögn och sanning, ensamhet och gemenskap." 

Det är en mycket intressant och tänkvärd berättelse om livet som författare. En historia med många bottnar där vi hittar relationer, vänskap och funderingar kring hur sanningen ser ut egentligen. Vad driver en författare, vad är en författare och inte minst hur blir man en författare? Här finns så många av de funderingar som vi som kämpar med att försöka bli utgivna ständigt ställer oss. Kluvenheten inför det skrivande livet mot säljandet och livet i rampljuset. I den här boken ställs de frågorna på sin spets och delas upp i två fristående delar med två personer inblandade. En som kan skriva och en som har utseendet och den sociala kompetensen. Var och en får de ta sig an den roll som passar dem bäst. I det vanliga livet får man ju försöka axla de båda rollerna alldeles själv.

Det är en spännande idé för en berättelse och språket är mycket imponerande, men jag tycker att den är för lång och kvinnornas liv blir ganska ointressanta i perioder, kanske för att det kan bli för mycket av det goda. Men Grand final i skojarbranschen är ändå allt som allt en mycket underhållande och spännande läsupplevelse.

Boken börjar så här:
"Förläggare har kavaj och t-shirt. Själv har hon satt på sig en jacka i rosa. Den är av tunt imiterat skinn och till den bär hon grå byxor och vit sidenblus. Hon tyckte att det såg bra ut i hallspegeln hemma, men så fort hon kommer in i rummet och ser hur han är klädd känner hon sig gammal och löjlig."

Nu får det vara slut

på vila och helgmys!

Men i morgon är det måndag och jag klagar inte för jag gillar vardagar också. Hur nu morgondagen kommer att se ut, ett av barnen har varit sjuk sedan i torsdags, ett barn har varit lite förkyld ett tag nu och ett barn börjar känna sig lite risig. Vi får se vad morgondagen bär med sig. Jag hoppas i alla fall kunna fortsätta med att redigera manus nummer två.

Jag gjorde misstaget att öppna manus nummer ett nu efter att jag skickat iväg det. Man hittar aldrig så många små fel eller saker som borde ändras som då. Hur många gånger har man inte läst det och kämpat med att hitta dem innan och så när det är försent då kryper de fram som ettriga irriterande kackerlackor. Inte kul!

Men det ordnar sig alltid!

Redigeringen

en alldeles speciell plats att vara på. Nu redigerar jag manus nummer två!



I will revice! : )

Fast först är det dags för melodifestivalen. I kväll från den staden jag växte upp i, underbara Karlskrona. Dags för musik, snackisar och tävling.

Skrivande och rädslor

är något som upptagit mina tankar de senaste dagarna.



Tänk att vi är mer rädda för att prata inför publik än att dö. Ibland så tror jag att vi inte alls vill lyckas med saker som vi håller på med. Jag älskar att skriva, berätta berättelser och befinna mig i en ocean av ord. Men jag tvekar ibland inför allt det andra. Att skicka till förlag och sedan bli refuserad är så fruktansvärt tråkigt, samtidigt är det väldigt säkert. Man slipper utmana sina rädslor, man slipper fundera över vad som ska hända sedan. De som blir antagna av förlag verkar uppleva precis det och frågar sig, vad händer nu, är jag redo och har jag verkligen vad som behövs?

I videon ovanför får vi fundera på det vi inte lägger märke till, det vi inte frågar och det vi inte ser. Vad är vi rädda för egentligen? Är det att misslyckas, vad folk ska tycka eller är det helt enkelt att lyckas. Vad händer om vi misslyckas och hur går vi vidare då? Om vi funderar på det ordentligt och föreställer oss ett misslyckande, så hittar vi förmodligen ett svar och förhoppningsvis vet vi också hur vi ska hantera det. Det blir kanske jobbigt, men det blir hanterbart. Om vi däremot inte gör någonting och förväntar oss att det inte ska hända någonting alls, så har vi förmodligen fel, livet går antingen uppåt eller neråt. Fundera på vad som händer om du inte gör något alls åt dina drömmar mot att göra något, misslyckas och sedan återhämta dig. Tänk sedan på om du skulle lyckas, fundera på hur livet skulle se ut om du hade tagit dig dit. Glöm alla rädslor och misslyckanden, du är där! Hur ser livet ut, hur känns det, hur smakar det? Hur känns luften mot ditt ansikte på den platsen? Det går ju inte att leva sitt liv utan att ta risker, utan att våga göra det man verkligen vill göra och låta det bli verklighet, av rädsla. För tänk om du verkligen lyckas!
(En av mig, mycket förkortad och fritt översatt version.)

Livet är verkligen ett underbart äventyr, det gäller bara att våga hänga med på det!

Och äventyret börjar nu. Häng på, det är dags att dansa. Nu kör vi igång en härlig äventyrlig helg! Idag med underbar sommarkänsla.