.

.

tisdag 15 maj 2012

Hjälp

mig gärna med era egna tankar här. När jag nu redigerat mitt manus och fortfarande väntar på svar från några förlag angående den förra versionen av manuset, ska jag då skicka in de nya versionen till de förlagen? Jag vill ju självklart att de har den nya och förhoppningsvis förbättrade versionen. Ett par av dem har jag snart väntat i sju månader på svar ifrån och de kanske bara inte har skickat refuseringen ännu. Men å andra sidan så kan de ju fundera på att ge ut!? Tankar om det emottages tacksamt!

18 kommentarer:

  1. Man hör ju om folk som gör just det, och sedan får ett Ja. JAG ser inget hinder för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det borde ju vara en god idé, för man vill ju att de ska ha den nya förbättrade versionen.

      Radera
  2. Jag skulle maila och säga att jag har en ny version, och fråga om du kan få skicka den istället.

    SvaraRadera
  3. Jag skulle absolut ge dem den nya, förbättrade versionen. För det kanske är just det som gör att de antar din bok! Håller tummarna!
    Kram Kim

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Jag tror att det får bli så jag gör. Man får aldrig tappa hoppet.
      Kram!

      Radera
  4. Se Åsa!

    Tyvärr skulle jag inte ge det så stora förhoppningar efter 7mån. Ofta är de måna om att kontakta en snabbare än så om de vill ge ut, eftersom de är rädda att någon annan nappar annars. Vill inte döda förhoppningar, men...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror säkert att du har rätt, men jag försöker att hålla hoppet levande så länge som det går : ) Sju månader är löjligt lång tid.

      Radera
  5. Skulle maila, jag också.
    Men jag har aldrig skickat en ny version till någon som refuserat den gamla.

    Sju månader låter dock väldigt länge. Den kritiska gränsen brukar ligga runt 3-4 mån tror jag, då har manuset gått igenom första gallringen och skickats vidare till lektör, eller lästs av fler än en person på redaktionen.
    I andra fall är de snabba med refuseringar, inom 2 mån, eller svarar inte alls. Sedan kan de ha "problem i manushanteringen", som jag nyss har erfarit, pga sjukdom eller personalbyte. Då kan man få en standardrefusering efter sju månader och det är väldigt irriterande.
    Eller de har helt enkelt glömt bort att skicka svar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer att maila. De har inte refuserat den ännu, men sju månaders väntan känns som väldigt lång tid. Det är svårt att spekulera i varför det tar sådan tid, orsakerna kan ju vara många. Jag försöker ändå hålla modet uppe så länge det går : )

      Radera
  6. Jag skulle maila och sedan skicka in det. Om de har hunnit läsa kan de fortfarande vara intresserade av att se att du jobbat på manuset och har de inte hunnit läsa är det bara tur, nu har de ju en ännu bättre version! Du har inget att förlora!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det får bli så. Precis som du säger, så har jag inget att förlora.

      Radera
  7. Jag mailade ett par förlag med en kort presentation av mitt manus, och frågade om de ville att jag skickade in det. De svarade ganska snabbt och sa att jag gärna fick skicka in det.

    Summa summarum: Min erfarenhet är att de svarar på mail.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det får nog bli en mailkontakt. Trots att det tar lång tid så måste man ju göra så mycket man kan för att ha möjligheten att få ett positivt svar.

      Radera
  8. Jag har också väntat länge (7mån på ett o 6 mån på tre andra.) Jag har t.o.m mailat dem utan svar. Så Jag hoppas inte så mycket längre för egen del. Jag vill bara ha det där svaret så jag kan go on with my life.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju så till slut, man slutar vänta. Dåligt att de inte svarar på mail. Ibland tycker jag att förlagen är lite respektlösa mot oss författaraspiranter.

      Radera
  9. Jag skulle faktiskt säga att det inte är någon idé att skicka in en gång till, om de inte svarar på mejl att de verkligen vill det. Det är ett oskick att vänta så länge med refuseringar och det är dessutom gräsligt ur miljösynpunkt att man måste skicka in på papper, när det finns internet.

    Så fruktansvärt gammalmodigt och otidsenligt!

    Morr på dom!!!

    Men KRAM på dig! :)

    SvaraRadera
  10. Kanske är det så, men man måste ändå göra allt som kan hjälpa en på vägen. Det är verkligen respektlöst att behandla dem som skickar in sina manus som de jobbat med väldigt hårt, på det sättet. Och ja, det är verkligen gammeldags med papper i dagens läge.

    Definitivt morr på dem!

    Många kramar tillbaka till dig!

    SvaraRadera