Hallåvin

nu är det dags! Vad kan passa bättre en dag som denna.

När ödet ingriper

vet man inte alls hur det kan sluta.

Igår skrev jag ut ett antal manus, sedan började skrivaren bråka och jag fick ut följebrev med alla möjliga färger och kladd. Under tiden som maken tittar på vad som kan vara fel hinner jag titta på mitt följebrev, andras följebrev och fundera ännu lite till. Vilket slutade i ett nytt följebrev. Nu känner jag mig nöjdare än någonsin och jag är glad över att universum la in veto och fick mig att fundera en liten stund till. Nu verkar det som om en ny skrivare måste inhandlas, vilket blev en aning dyrköpt insikt angående mitt följebrev. Jag får bara hoppas att det är värt det i längden.

Annars går ALLT sönder hemma hos oss just nu. Igår fick vi hem en diskmaskin då den förra bokstavligen höll på att rasa ihop. Ugnen bråkar hela tiden och microvågsugnen gör lite som den vill. Strykjärnet gick också sönder igår, det bara slutade fungera mitt i strykningen som dottern var snäll att göra. Nu med universums gudomliga ingripande måste jag undra lite över vad mer det försöker säga mig. Med tanke på tankegångarna runt mitt manus så kan jag inte låta bli att undra.

Ibland gäller det att ha tur i oturen!!!



Annars är det dags för en riktigt mysig, läskig kväll med barnen!

Då kör vi

en gång till! Nytt papper till skrivaren är inköpt och utskriften är i full gång.

Det blir några få förlag till att börja med. Favoritförlagen och något till. Jag är fortfarande osäker på vägvalet, men de förlag som jag gärna vill hamna på kan ju ändå få chansen att ge ut mitt fantastiska manus.

Nu vill äldsta sonen ha dansfest, han vill träna på att vara DJ. Han fick ju grejerna till det när han konfirmerades. Just nu sitter han uppe halva nätterna och gör musik. Jag älskar att se barnens glädje när de hittar något de brinner för. Fast lite sömn då och då är heller inte fel. Maken vill ha filmkväll. Lillkillen behöver nog sova snart eftersom han går upp tidigt och dessutom är förkyld. Jag får nog försöka lämna mitt manus nu och se vad resten av familjen vill göra.

Nu lite funderingar runt utgivning på förlag vs egenutgivning. De olika valutorna man behöver samla på sig är en intressant tanke. Allt är inte pengar eller ens sålda böcker. Det kan också vara din tid, vilken publik du får och anseende. Kanske är det lättare att samla på sig de olika valutorna på ett känt förlag.

Dagens väder

tycks ha tagit sig in i min själ.

Det hjälper inte till att hitta några svar.
 

Å ena sidan

å andra sidan!

Jag sitter och tittar på mitt manus och funderar och funderar på mitt nästa steg. Om jag skickar till de olika förlagen så vet jag att väntan blir lång. Och så vet jag ändå inte hur det slutar. Eller så vet jag! Nålsögat är mycket litet och chansen att ta sig igenom försvinnande liten. Även om man är optimist och tror väldigt mycket på sitt manus. Det är hur man än vänder och vrider på det många, många parametrar som ska sammanfalla för att just mitt manus ska antas. Jag tror inte längre att det räcker med ett bra manus, jag tror att det behövs en hel del andra saker också. Rätt manus, rätt läsare, rätt genre, rätt tidpunkt, rätt dag, rätt årstid, rätt sinnesstämning. Ja, det säger ju sig självt att det inte alls är lätt!

Att ge ut själv innebär å andra sidan mer tid och intresse för allt det andra, det som inte hör själva skrivandet till. Det innebär en ekonomisk satsning och att sälja, sälja, sälja! Men det är definitivt något att fundera på, då alla de jobbiga parametrarna som det innebär att skicka till förlag försvinner.

Funderandet får nog fortsätta lite till!

Under tiden njuter jag av hösten när den är som allra vackrast. Nu innan kylan blir förlamande och längtan bort blir förkrossande!

Kylan

har kommit till Skåne.

Men jag vet inte jag, jag tycker att kyla är överskattat! Fast det är väldigt vackert med frost. Kan man inte få det ena utan det andra?

Nej men, så att....

mitt manus ser ut att få vänta ytterligare. Fast jag är oändligt glad över att det är höstlov nästa vecka. Inga tider att passa, bara mysiga barn att pussa! Då hinner jag säkert få lite tid för manuset igen! Det är mycket att fundera över nu när det är färdigt. Det är inte lätt att veta vilken väg som är bäst.

Ja, ja det ordnar sig säkert. När svaren väl kommer till mig, så vet jag hur jag vill göra.

Istället för manusarbete har jag bakat muffins. 50 stycken! Äldsta sonens klass ska sälja dem i sin skola under morgondagen, då det pågår högskoleprov där. De samlar in pengar till skolresan. Själv är han och maken på skolan och har disco för mellanstadiet. I samma syfte, skolresa. Fast nu kommer de nog snart hem så att vi kan ha fredagsmys. Och dans, glöm inte det!

För nu är det fredag och dags att dansa! I dag går dansen i religionens tecken. Religionen skapar så mycket elände i världen så jag tror att vi skulle klara oss mycket bättre utan den. Även om den också har många goda och fina sidor. Jag tycker att religionerna borde göra upp om sina olikheter i dans istället för krig. Det vore mycket mer humant och religiöst.  It´s much better than fighting! Nu kör vi igång helgen!

Star for Life

är en av de mest fantastiska showen jag har varit på! Man lämnar den full av energi och glädje.

Jag inspireras oändligt av livsglädjen och den enorma energi de här afrikanska ungdomarna utstrålar. De är så stolta över sitt land över deras liv och att få vara med i den här showen. Det är helt underbart att se dem. Just den här showen var deras sista för i år, så den var nog lite speciell för dem alla. De skulle skiljas åt efter flera månader tillsammans.

I år var The Moniker och Shirley Clamp med och de var också strålande. Precis som Tripple and Touch som alltid är med. Och så är alltid en enorm kör av ungdomar med som plockas ut i varje stad de besöker. Men stjärnorna var de afrikanska ungdomarna.

Star for Life jobbar för att hjälpa afrikanska ungdomar så att de får en bra utbildning och kan följa sina drömmar, ta ansvar för sina liv och leva ett aidsfritt liv. För bara 200:- hjälper man en elev med skogången ett helt år. Men man kan hjälpa på flera andra sätt också.
http://www.starforlife.se/stoed-oss

Och får ni chansen nästa år så gå och se dem!

Nu

Star for Life med hela fina familjen!

Det ser vi mycket fram emot. Förra året var det helt makalöst bra.

En annan typ av dag

blev det idag.

Min arbetsplats har varit upptagen hela dagen då maken har haft ett jobbmöte i vårt arbetsrum. Så jag har fått göra annat. Strukit en hel massa kläder och trots det är det enorma strykberget bara skapat av på toppen. Men vi har i alla fall fått lite kläder att lägga i garderoberna. Dessutom har jag sett på inspelade program, bland annat Babel. Ett inslag gav mig lite att tänka på. Ett inlägg på en blogg gav mig ännu mer att fundera över. Så trots att jag inte tillbringat dagen vid datorn så är det full aktivitet i huvudet. Det är bra. Det är lite som en tvättmaskin som jobbar och jobbar, tills den är helt färdig och allt är rent och användbart.

Äntligen igenom

nu ska det stavningskontrolleras, kollas favoritord och sedan är det helt och håller färdigt! Yay!!!

Nu måste jag bestämma mig för nästa steg. Jag var så säker på vilket det var, men det kan nog hända att jag har ändrat mig. Funderandet har tid att fortsätta lite till. Följebrevet är ju dessutom skrivet så . . . 

Nu ska jag fira lite stillsamt med ett glas rött vin.

Because I´m worth it!

Tre kapitel

och sju sidor kvar. Sedan är jag igenom att lägga in ändringarna i mitt manus. Det känns så nära och så härligt!

Nu känns det som om jag har gjort allt det som är möjligt med det här manuset. Man vet aldrig vad som händer och vad jag tycker om det i framtiden, men just nu känns det så. Detta är den berättelse jag vill berätta.

Nu ska jag vara en stund till med barnen, sedan ska jag njuta av lättsam underhållning i soffan. I morgon fortsätter det och då kommer jag att bli färdig. Sedan väntar nästa fas. Den funderar jag på precis hela tiden. Inte lätt, men svaren brukar komma till dem som söker.

Och redigeringsarbetet fick vänta

för den här söndagen har tillbringats med basketturnering för småkillarna. Under sista matchen kom de äldre killarna och spelade med småkillarna i deras lag. Det är en sådan glädje att se stor och liten kämpa tillsammans. Min lillkille är ju dessutom både yngst och minst. Men han har bollkänsla, driv och så är han orädd. Viktiga egenskaper på alla områden i livet. Nästyngstingen är alltid duktig och en sann basketspelare som gjorde många mål idag. Jag är ingen basketspelare alls, men en mycket stolt basketmamma.

Basket är något som en del av er redan vet att jag tycker, en stor inspirationskälla för alla oss som kämpar.  Inget är gratis, alla som kommit någonstans här i livet och uppnått sina drömmar och mål har kämpat. Så inspirationen idag kommer därför från basketens värld.

En härlig höst-vårdag

idag.

Det har varit en hel underbar dag, då maken och dottern har varit på maratongympa på Friskis. Vi andra hade en skön och avkopplande morgon istället. Sedan blev det tid för manusarbete då killarna hade en hel det att pyssla med på deras lediga dag. Och så en fantastisk promenad i dagens väder som påminde om en vårdag fast med höstens intryck.

Nu god middag med familjen och film. Idag ska vi se Harry Potter del 2. Det blir spännande, särskilt för småkillarna.

Lite skrivtips innan maten är dock inte fel, så det får det bli. Hur vi än gör och var vi än är så sitter vi ensamma i ett hörn och skriver. Eller pusslar. Pusslar i hop ord så att de ska skapa en berättelse som man vill, eller rent av måste läsa. Skapar nya världar.

Snart igenom

med att lägga in ändringarna i mitt första manus i dokumentet. Och det spirar en sådan där förväntansfull känsla i bröstet.

Fast nu är det fredag. Dottern och jag ska till en vän med dotter och köpa billiga Diddismycken. Det ska bli riktigt trevligt, men sedan vill jag hem och mysa med familjen. Och dansa. Japp, det är hög tid att dansa! Nu kör vi igång en grym helg helt enkelt! Dansa mera!

När det saknas något

då gäller det att hitta något. Det har jag gjort idag. Jag har hittat det kapitel som jag tyckt jag saknade i mitt första manus. Det är ofta en diffus känsla, en som säger en något men man vet inte riktigt vad. Jag tror att jag har förstått och hittat rätt. Det är som om något knyts ihop och bildar en perfekt helhet. Jag är så nöjd!

Det är skrivandet i ett nötskal. Först har man ingen aning och sedan uppenbarar sig allt plötsligen. Det är nästan en religiös känsla.

Hur får man då sina idéer till sina manus. Ja, det finns i alla fall inte någon fiffig affär där de kan hämtas. Men de finns och man måste lära sig var man själv hittar sina. Jag hittar de allra flesta när jag powerwalkar. Fast idéer finns precis överallt. Bara min tittar och lyssna. Och tränar sitt eget skrividésinne.

Det blev till slut

redigeringen som skulle in i dokumentet som vann. Än så länge. Manusidén finns kvar i huvudet och jag arbetar med den där tills vidare.

Det är ändå en stor del i skrivprocessen så det känns bra. Jag har en benägenhet att inte avsluta saker utan börja på nya spännande saker hela tiden. Jag vill inte att det ska vara så. Därför är det viktigt för mig att avsluta båda mina färdiga manus först.

Nu fler härliga skrivtips och tankar om att skriva. Unlock the story within. We are uniquely qualified to writing our story. Visst låter det poetiskt!

Manusidéer

är helt underbara när de plötsligt kommer till en. En del blir verklighet och en del hamnar bara på idé stadiet. Under mitt träningspass i dag fick jag tid att utveckla en mycket intressant och spännande idé som jag fick till ett manus för några dagar sedan. Idén kom till mig under en intervju på tv med en politiker. Och tanken kom i formen av, tänk om. . .

Jag behöver verkligen inte någon ny manusidé som jag inte kan låta bli att börja skriva just nu. Jag behöver få iväg mitt första manus på sitt äventyr, jag behöver börja redigera mitt andra manus och jag behöver ta hand om allt här hemma som förfallit under mitt intensiva manusläsande. Och ändå. . . det bokstavligen kliar i fingrarna att få börja skriva ner det som finns i mitt huvud. Det är en berättelse som kräver att jag tömmer hjärnan på en hel del fakta och börjar om från början. Det är en berättelse som om den skulle bli skriven, utgiven och såld innebär att jag nog skulle få försvara idén en hel del. Den innebär att alla måste tömma hjärnan och börja om för att förstå tanken. Ämnet ligger mig mycket varmt om hjärtat och det är en mycket bra början på en bra berättelse.

Nåja, jag hoppas att den blir skriven och det är ju faktiskt upp till mig. Tills dess, ännu några skrivtips. Den här gången från författaren Howard Jacobson. Han prata bland mycket annat om att skriva om det vi känner till, men att vi faktiskt vet väldigt mycket mer än vi tror. Det är också det man upplever så många gånger när man inte har en aning om varifrån allt kommer som man skriver om. Allt det som till synes kommer ifrån ingenstans. Förmodligen är det något av allt det som vi vet, drömmer om, önskar, är rädda för eller har sett som åskådare. Det är en oändligt spännande och fullkomligt magisk värld, den som man får uppleva som författare.

Halva min Måne

Jag har läst Halva min Måne av Anna Granström.

Baksidestexten ser ut så här:
"Ida faller handlöst för Karibien. Och för Luis såklart, puertoricanen med de glittrande ögonen, en fjäder i hatten och alldeles för stor kostym. Hon flyttar till den lilla ön Puerto Rico och gifter sig, egentligen alldeles för ung, men där i gettot med ett hänglås på dörren och kackerlackor som närmaste grannar känner hon varken soplukten eller ser de förfallna husen. Hon ser bara kärlek.

Att Luis dricker för mycket och använder lättare droger blundar hon för. När hans festande övergår i missbruk och tyngre droger blir det svårare och svårare att fortsätta blunda, men hon klamrar sig fast vid honom och inser inte att det inte bara är han som är beroende. Hon är lika beroende av honom som han är av sina substanser."

Det är en mycket berörande berättelse om beroende, medberoende och beroende igen. Vi får följa Ida i det som skulle vara hennes livs äventyr, men som i stället får henne att tappa bort sig själv. Här finns kärlek som är oändligt stark men osund och komplicerad. Kärlek mellan människor och till speciella platser.

I början av boken är det mycket att ta in, namn, platser och spanska ord, men när man väl fått ordning på allt det så är det en fantastisk berättelse. Anna en mästare på att beskriva platser så att man får en känsla av att vara där. Att man faktiskt upplever alla dofter och den speciella känslan av de olika platserna, både de som är smutsiga och skrämmande och de överjordiskt vackra. Hon beskriver kärlek och hopplöshet med samma skicklighet. Jag tycker väldigt mycket om boken och Idas berättelse är en som både känns och berör.

Boken börjar så här:
"Han stod och vinglade på barscenen med en drink i handen. På huvudet satt en svart hatt med en röd fjäder  och håret var mörkt och trassligt. Han såg ut att vara i hennes ålder och hade nästan ett indianskt utseende med stora bruna ögon. Allting skar sig med den illasittande kostymen och den ljusblå uppknäppta skjortan."

Regn och manusarbete

kan vara två saker som passar väldigt bra ihop.

Träningen är i full gång igen efter ett uppehåll då min träningsplats har förvandlats till byggarbetsplats under tiden som maken satte in nya garderober i vårt sovrum, som också är mitt träningsrum.

Jag har läst och läst ur mitt manus. Dagar och nätter och på alla platser man kan tänka sig i vårt hem. Det har varit något rörigt här och är ännu inte helt återställt. Men nu är jag igenom. Äntligen! Det känns helt underbart! I dag har det regnat hela dagen och det sista blev till slut genomläst på eftermiddagen. Nu ska ändringarna in i dokumentet och sedan kan allt hända!

Det firar jag med skrivtips om att redigera.

Återblickar

av en tid då äldsta sonen var runt sju år. Då såg vi första filmen med Harry Potter för första gången. Idag är lillkillen sex år och betydligt mer van vid att se sådant i en ålder då äldsta sonen inte alls var redo. Han är trots allt yngst i en syskonskara på fyra. : ) Nästyngstingen har längtat efter att se den och det gjorde vi hela familjen idag. Magiskt!

Själv går jag ständigt omkring med mitt manus i famnen för att kunna läsa ur det så fort jag får tid över. I natt när vi kom hem från grannarna så var jag så trött, men lyckades ändå läsa ett kapitel. Nu ska jag läsa lite till medan småkillarna spelar Harry Potter på PS3, dottern pysslar i sitt rum som har fått nya möbler, äldsta sonen spelar sitt nya spel, maken målar fönsterkarmar och söndagssteken blir klar i ugnen.

Lite skrivtips och om klichéer från författaren Martin Amis.

Då så

efter en dag fylld av garderobsfyllnad så är det dags för ett glas kallt vitt vin. Sedan bär det iväg till grannen på middag.

Ha en riktigt härlig lördagskväll!

Ok

det är fredag och jag har haft en mycket varierande dag. Jag har varit mycket med lillkillen som fortfarande är hemma och förkyld, läst manus mellan alla aktiviteter och så har jag fått en fin present av lillkillen. Med ett mycket fiffigt placerat hjärta som hängde på inslagspappret. Han är så gullig!

Jag har försökt läsa så mycket jag hunnit ur manuset och det är otroligt hur många fel man fortfarande kan hitta. Fast det borde ju betyda att det faktiskt blir bättre och bättre. I alla fall på den punkten. Jag tycker att det nya fungerar mycket bra och ger en extra liten dimension till varje kapitel. Hoppas att det inte bara är jag som tycker det.

Och så är det ju fredag, dansfredag. Veckan har gått så fort att jag inte ens hängt med på vilken dag det har varit och nu har vi då kommit fram till fredag, igen! Alltså är det dags att köra igång helgen med livgivande härlig dans. Det känns som om det är något härligt på gång, något som lurar precis runt hörnet. Kanske ska vi göra en segerdans bara för att. Kanske lockar det fram segern av bara farten och om inget annat så har vi i alla fall haft en härlig segerdans. Det är aldrig fel att ta ut segern i förskott, antingen så blir det ingen seger men då har vi i alla fall fått känna på segerns sötma, eller så blir det seger och vi kan fira två gånger. Win, win om ni frågar mig! Ok, då kör vi!

I stället för dig

Jag har läst I stället för dig av Sofie Sarenbrant. Det är en fristående fortsättning på hennes debutbok Vecka 36.

Baksidestexten ser ut så här:
"Det har gått sexton år sedan Agnes blev bortförd, inlåst och tvingad att föda sitt barn i en mörk källare, mitt i det skånska sommarparadiset Brantevik. Pojken hon födde slets ur hennes armar i samma sekund som han tog sina första andetag. Vad som hände med honom efter det är ett mysterium som polisen aldrig lyckats lösa.

I dag lever Agnes ett till synes fridfullt familjeliv i Bromma med sin man och deras dotter Nicole, som nu är arton år gammal. Men det Agnes inte vet är att hennes man bedrar henne och att Nicole har rest till Brantevik för att ta reda på sanningen om henne sin bror.

Men det är fler personer med anknytning till fallet som återvänt till det lilla fiskläget och när Nicole väl förstår vad hon gett sig in i är det för sent att dra sig ur."

Det är en mycket spännande berättelse som håller en fången ända tills slutet av boken. Jag som inte är jätteförtjust i vanliga deckare uppskattar Sofies alldeles speciella sätt att berätta en spännande historia på. Här får vi förstå vådan av hemligheter och hur illa det kan sluta. Det är inte alltid bäst att inte berätta hur saker ligger till, inte ens för någon annans eget bästa.

Boken börjar så här:
"Något var fel.
Hon kände det tydligt och kunde inte värja sig för skräcken som sköljde över henne. Smärtan hade kommit från ingenstans och nu strålade den ut över magen. Hon tappade kaffekoppen hon höll i handen och hörde hur den krossades i bitar."

En absolut

så mycket bättre dag idag! Den började inte strålande, det ska jag inte säga, men den växte i glädje under dagen och slutar alldeles strålande!

Äldsta sonen fick ett mycket efterlängtat PS3 spel som hans mamma har försökt att inte tillåta in i det sista. Nu känns det som om han var den enda över 9 år som inte spelar det. Jag förstår verkligen inte hur en del föräldrar tänker när de låter sin 6-åring spela spel för 16-åringar eller ännu värre 18-åringar. Jag pratar väldigt mycket med mina barn om de spel som finns och varför jag inte vill att de spelar dem. Jag har ensam, känns det som,  hållit emot trenden som andra föräldrar inte förstått och jag är stolt över min snart 15-åring som har klarat av att ta min inställning. Det är också vad som gör att jag tycker att han är mogen nog och klarar av ett sådant spel. Dessutom finns det en del regler som kommer med användandet av det. Respekt, fortsatt kommunikation och glädje är en del av dem.

Jag har läst vidare i mitt manus och det går ganska långsamt eftersom yngstingen är sjuk och nästyngstingen ville baka när han kom hem. Fast det har varit livgivande att vara så mycket med barnen idag och jag läser mitt manus vid alla tillfällen som bjuds. Några sidor lästes i natt när vår yngsta son som är sjuk låg mellan maken och mig. Maken vakande till och tyckte att jag skulle sova istället, det tyckte jag också, men jag kunde inte låta bli mitt manus  : )

Bortblåst

är gårdagens entusiasm. Det är bara en sådan där dag, en sådan då hela kroppen känns tung och sinnet ännu tyngre. För trots att vi kämpar på, så lever vi just nu under ett hotfullt grått moln och det tycks inte vilja lämna vår himmel ännu på ett tag.

Men man ser ju tydligt att solen håller på att bryta igenom och jag ser mycket fram emot den dagen. Just nu ska jag bara komma ihåg hur fantastiskt jag faktiskt har det. Så länge jag har min familj nära och de är friska och mår bra så har jag allt jag behöver.

"I can't walk through life facing backwards 
I have tried 
I tried more than once to just make sure 
And I was denied the future I'd been searching for 
But I spun around and searched no more 
By living in the moment 
Living my life 
Easy and breezy 
With peace in my mind 
I got peace in my heart 
Got peace in my soul 
Wherever I'm going, I'm already home"

Ur Living in the moment med Jason Mraz

Så jag tittar djupare ner i min överfulla burk med kärlek och låter dagen gå i stillhet. I morgon är en annan dag.

Äntligen igenom

och jag har en varm manushög framför mig att läsa igenom. Jag är så nyfiken på om det nya kommer att fungera som jag tänkt mig. Det kan bli en lång natt  :)

Dessutom har jag varit och tagit mitt gynekologiska cellprov. Inte kul alls, men det gick så bra och så fort. Allt hänger på den person som gör testet och jag fick en helt underbar sådan. Nu är det bara väntan kvar. Väntan på svar på mammogafi och cellprov och att hålla tummarna hårt och hoppas på att allt är som det ska.

Nu ska jag lägga barn, äta, se lite på tv samtidigt som jag facebookar och bloggar. Sedan hoppas jag att jag orkar läsa mitt manus. Jag har ju inte sovit som jag ska på några dygn nu, så man vet aldrig. Men det är trots allt bara en tidsfråga nu. Sedan är det dags för nästa steg. Det är oliiidligt spännande!

Vem gjorde dygnet kortare

och framför allt varför. Jag behöver fler timmar på ett dygn inte färre.

Jag har i alla fall ägnat de timmar jag har fått idag, till att ta hand om en sjuk lillkille. Och så har jag fortsatt att redigera. Det tar en stund att jobba med det jag gör nu, men jag hoppas att det blir bra i slutänden. Jag har också skrivit ett nytt följebrev, ett som jag är väldigt nöjd med. Jag har skrivit det helt och hållet på mitt eget sätt och hoppas att det ska locka till att läsa mitt manus. Sedan tappade lillkillen sin första tand i kväll, det var mycket spännande! Nu får vi se om tandfén kommer i natt! : )

Söndagslycka

är att få ta sig tid till att redigera sitt manus. Och det har jag gjort, och det gör mig lycklig.

Det är så spännande det som jag håller på med i mitt manus just nu, att bara tanken på det får mig att le. När jag sitter och jobbar med det så försvinner tiden fortare än det går att uppfatta. Jag sitter uppe halva nätterna för att jag inte kan sluta. För att jag fastnar helt och hållet i det arbetet. Nu kan jag bara hoppas på att det kommer att bli bra. Att det blir så som jag har tänkt mig.

Jag tar tag i tiden och gör det bästa av den jag har. Det är nu eller aldrig! Fast jag behöver väl sova lite mer snart igen, fast jag tänker att jag får tid till det när jag är färdig med manuset för den här gången. Sedan ska min berättelse med allt det nya ut i vida världen igen. Det är så spännande!

Det blev ingen lång natt

för jag var uppslukad av mitt manus till klockan fem i morse. Just nu är jag ganska så trött men skrivlycklig.

De nya garderoberna fylls långsamt och golvet under klädhögarna syns i allt större öar. Härligt! Jag måste erkänna att jag hittat kläder som jag glömt att jag hade. Kläder som när jag ser dem gör mig glad. Precis som de gjorde en gång när jag köpte dem. Nu behöver jag inte köpa några nya höstkläder, det känns som jag har fått en helt ny klädgarderob. Perfekt för ekonomin. Och så måste jag visa ännu en dröm walk-in-closet.

Jag och dottern följer en serie som är så rolig, Två panka tjejer heter den och går på tv4 på torsdagar. I det senaste avsnittet befinner de sig i en helt otrolig walk-in-closet som jag inte tror många tjejer skulle tacka nej till, inte ens den mycket svårflörtade Max.



Nu åter till manuset en stund. Det går bra nu!

Något splittrad

precis som jag trodde. Fast det är klart, just nu är det alldeles för mycket hemma hos oss. Under tiden som jag var på bokmässan i Göteborg, kämpade maken med att sätta in nya garderober i vårt sovrum. Det är det enda rum i huset som vi inte gjort något med. Inte för att det inte behövts, utan helt enkelt för att vi har prioriterat annat. Lite för länge om ni frågar mig. Men nu är det gjort och vi har kläder i hela sovrumsavdelningen, som ska in i de nya garderoberna. Det är inte roligt att kliva över klädhögar var man än ska. I dag har jag börjat flytta in i de superfina nya garderoberna. Han är så duktig maken!

En önskedröm med en riktigt underbar walk-in-closet, men vi har tyvärr inte så mycket plats till en garderob i vårt hus. Den nya vi har, duger gott och väl just nu. Eller får duga tills vidare!

Sedan har jag varit på mammografi, viktigt men inte särskilt trevligt. Kom ihåg att köpa rosa!

Och så ska jag försöka komma i kapp och hänga med i facebookvärlden. Inte lätt och definitivt inte just nu när vårt hus ser ut som om en tromb gått igenom det. Men jag kämpar på!

Jag har stulit tid också. Tagit egen tid till att jobba med mitt manus, trots att jag egentligen inte alls har tid idag. Barnen är hemma och alla kliver över klädhögarna. Jag har inte varit tillsammans med barnen i dag lika mycket som jag tänkt, men istället är jag lycklig och varm och så nöjd med arbetet med manuset. Det måste vara bra och så har jag ju resten av helgen kvar med barnen.

Nu är det helg och vi måste bara dansa. I dag dansar vi i rosa. Nu kör vi igång helgen så det ryker om det!

Föräldramöte

i 9.an. Det är mycket nu!

Vad hände, var förvillade jag mig bort så fullkomligt! Inget är som förr, fast det är bättre. Mycket bättre! Det är en spännande tid som ligger framför oss.