Lite mycket nu

En fruktansvärd massa saker måste, eller bör, göras. Grannen som är gräsänkling var på middag hos oss igår. Han stannade LÄNGE. Med tanke på att vi nu ska fira valborg med vänner idag och vara uppe sent i kväll igen. Maken och jag blev tröttare och tröttare. Grannen hade en massa att prata om. Ja, ja, det är kul med goda vänner. Nu kör vi igen. Fest!

Kärlek och livet

Kyssen! Det är en speciell känsla som infinner sig när man får vara med på ett bröllop. I det här fallet bara på tv och ett kungligt sådant. Ändå vill jag se de speciella tecken som visar kärlek. Äkta kärlek. Två par händer som hittar hem. Ögon som söker varandra. Blickar som är fyllda av kärlek. Jag fick se det. Inte lika många som på vårt eget prinsessbröllop men tillräckligt. Det känns tryggt. Jag hoppas att de får ett lyckligt liv tillsammans trots deras ställning.

Själv gifte jag mig i Uppsala domkyrka. Det var en väldigt kall februaridag. Alla andra frös. Det gjorde inte jag. Allt det fantastiska med att få visa världen att vi hörde ihop och all kärlek och värme från alla gästerna värmde mig. Och min blivande make såklart. Det blev en helt fantastisk dag som finns i mitt minne för alltid.

I övrigt fortsätter livet att tränga sig på. Dagen fylldes av en massa måsten igen och skrivandet fick vänta ännu en dag. Men berättelsen lever i mitt huvud och där går den framåt. Jag vet vad mitt nästa kapitel ska innehålla. Nu ska jag bara skriva ner det. Oj, vad det är spännande att ha ett kapitel i huvudet. Där ligger det och skvalpar omkring. Bygger sig starkare. Det känns bra.

Fredag, bröllop och dans

Det är vackert med bröllop. Men det känns kanske lite stelt med kungliga sådana. De borde få ha en lite mer relaxad dag. Det är fredag och jag tänker dansa.

Klicka högst upp på "The T-mobile Royal Wedding" för att se hela bilden.

Keep calm

I dag har jag försökt att organisera mig. Maken tycker att jag borde skriva en lista på dagens göromål eftersom jag klagar på att jag inte hinner göra allt jag vill. Han är en extremt organiserad människa och jag är tvärt om. Han har säkert helt rätt även om jag inte gärna erkänner det. Man blir bara stressad av att tänka på allt man ska göra istället för att metodiskt bara göra det man behöver göra. Men jag tycker om att lulla omkring lite. Att göra det som faller mig in. Jag kan väl inte säga att det fungerar perfekt men jag mår oftast bra av det. I dag har jag försökt att vara metodisk. Jag började med att lägga i en maskin tvätt och torktumla en del kläder. Sedan strök jag kläder en stund. Efter det var det dags för promenad. Jag skulle hämta ett plagg på Lindex på vägen. Där blev det ett längre stopp än planerat. Jag hittade två klänningar och en tröja. Man får nog säga att det var bra trots att det inte var planerat eftersom jag sällan hittar något jag vill ha samtidigt som det passar som det ska. På promenaden såg jag 29 svanar som låg vid strandkanten och njöt av våren. Det var en mäktig syn som var svår att fånga på bild.

Väl hemma hade maken och sonen tröttnat på att vänta på lunch så de hade redan ätit. Lite lunch hade de sparat till mig. Efter det traderade jag lite. Fixade med mail som behövde tas om hand. Lade sedan in en massa kläder som stukits och packningen från resan, in i garderober igen. Sedan gjorde jag något för första gången i år här i Sverige. Solade! I baddräkt. Vilken underbar känsla. Så njutningsfullt. Jag fick en de ja vu känsla från förra sommaren då jag redigerade mitt manus ute på altanen, för sista gången innan jag skickade in det till förlag. Tänk vad tiden går fort ändå. Trots att det inte känns så alla gånger. Nu är det bara ett förlag kvar som ska svara och det är inget förlag jag tror på. Dels för att det är ett så stort förlag och dels för att det tagit så lång tid utan svar. Jag väntar däremot med spänd förväntan på lektörsutlåtandet.

Trots min strukturerade dag så har den gått alldeles för fort. Nu skulle jag skriva. Först ett litet blogginlägg bara. Sedan mat till barnen. Nej, jag får nog erkänna att det inte blev något skrivet i dag. I morgon är en annan dag. Nu har ju en massa måsten bockats av på listan så imorgon ska jag bara skriva. Eller nästan bara. Barnen måste ha sitt också. En kär syssla som jag gärna bryter av med.

Explosion

Vad ska man säga. Det är inte lätt att sitta inne och skriva när naturen är så magiskt vacker. Det är sommarvärme hos oss och det spritter i kroppen. Som jag har längtat efter den här tiden. Känna gräsdoft. Höra fåglarna kvittra. Känna solen värma mitt ansikte. Det är inte så lätt att sitta inne och skriva då. Allt har bara exploderat i naturen. Det är helt grönt i trädkronorna nu. Det känns som om man borde kunna se med blotta ögat hur det växer. Det är som ett naturens fyrverkeri runt omkring oss.

Det är så blandade känslor. Jag känner att jag inte hinner allt jag vill. Känner våren rinna förbi som i ett timglas. Känner att jag inte vill missa en enda sekund. Samtidigt den pockande viljan att skriva. Känslan är så ny i kroppen att det knappt går att tygla. Våren, solen, värmen! Lyckokänslor som får kroppen att vilja dansa. Och skriva. Måste tygla alla känslor och landa på jorden igen. Eller ska jag passa på att flyga. Flyga med fåglarna bland allt det vackra. Låta känslorna svalla en stund. Låta livet bara vara. Andas in våren. Kanske får jag skriva på natten. Eller bara blunda en stund på dagen och passa på att skriva. Oavsett så är allt så fantastiskt och jag är lycklig. Dags att landa en stund och göra mat till barnen. Mina små fågelungar behöver äta.

Punkpapporna

Jag har läst Punkpapporna av Liz Wennberg tillsammans med mina barn. Alla fyra barnen och jag tyckte att den var jättebra och  mycket rolig. Den handlar om ett kompisgäng som får en ny flicka i klassen. Hennes föräldrar är inte som andra föräldrar. De är punkare och dessutom är båda två pappor. Detta skapar en massa funderingar och fantasier för barnen.

Min trettonåring ger betyget: Awesome.
Min tioåring ger betyget: Superbra och rolig.
Min sexåring ger betyget: Jätterolig. Tokiga punkpappor.
Min fyraåring ger betyget: Coola pappor. Tokiga barn. 
Själv ger jag betyget: MVG.

Det här är en mycket trevlig, rolig och annorlunda berättelse.

Award

Tack snälla Channal! Kan man bli annat än jätteglad för ytterligare en award! Jag ska berätta 8 saker om mig själv som ni inte har hört om mig tidigare. Inte helt lätt men jag försöker, med risk för att upprepa mig. Sedan ska jag sända awarden vidare till 8 andra bloggare.

1. Jag dricker inte kaffe. Har aldrig gjort. På varje arbetsplats som jag varit på har de varit lika säkra på att lyckas ändra på det.
2. Jag är en vandrare som har fastnat på samma ställe för länge för många gånger. Min själ vill ha rörelse.
3. Vi har husbil som vi har semestrat med i några år nu. Efter 20 års seglande har vi valt landbacken tills vidare. Att luffa runt passar mig utmärkt men jag vill inte slå läger på samma ställe för länge.
4. Min pappa kommer ursprungligen ifrån Ungern. Att jag hade ett hemligt ursprung fick jag veta när jag var 40 år. Då levde inte min biologiska pappa längre så jag fick aldrig träffa honom. Han visste inte heller att jag fanns. Det är en stor sorg för mig. Det skulle varit underbart att få träffa honom.
5. Jag har 3 systrar som plötsligt blev halvsystrar när jag fick veta om min riktiga pappa. Då fick jag dessutom en halvsyster och en halvbror till. Tack vare dem och deras mamma vet jag en hel del om min biologiska pappa i alla fall, trots att jag inte fick träffa honom.
6. På våren och sommaren är jag som mest lycklig. Vintern är kall och det mörka gråa tynger min själ. Fast det har blivit mycket lättare att ta sig igenom den årstiden sedan jag började skriva.
7. Att skriva romaner är det absolut roligaste jag kan tänka mig att få göra. Det känns inte som något jobb, det är ren glädje.
8. Mycket på grund av punkt 6, längtar jag ständigt tillbaka till Mallorca. Där är min själ lycklig!

Så där, då skicka jag awarden vidare till:

Det ljuva livet, Ninas skrivarlya, Min plats i solen, Malin Roca Ahlgren, Bokplantan, Trillingnöten, My Myself and I, Skrivarvisioner.

Medan vi var borta

passade trädgården på att spricka ut i full blom. Magnolian blommar med sina magnifika blommor på bar gren. Likaså azalean. Gräset växer så det knakar och maken klippte det för första gången i år idag. Nyklippt gräs luktar underbart. Överhuvudtaget är naturens dofter överlägsna vilken artificiell doft som helst. Det är som om man inte kan få nog. Vi har tillbringat större delen utomhus. Min mamma, pappa och två av mina systrar med familj har varit här. Vi bjöd på ost och kex och resterna av påsktårtan. Tillsammans hade vi en trevlig eftermiddag i solen på altanen.

Våren har lagt sig som mjuk bomull runt min själ. Allt känns möjligt. Det passar bra nu när lektörsutlåtandet ligger och lurar runt hörnet. Antingen får jag landa i skön eufori, eller får jag landa hårt i vårens bomullskänsla som jag hoppas fångar upp mig, om mitt skrivande inte håller måttet. Oavsett så ser jag det som en del av min utbildning. Jag ska bli så bra som det går.

Så härligt

Nu är vi tillbaka i verkligheten igen. På skärtorsdagen åkte vi iväg till Vann Spa i Bohuslän. Det är ett fantastiskt ställe som ligger otroligt vackert.

Vägen dit är lika otroligt vacker.

Förätten till de som önskade var marulk med underbart goda tillbehör.

De som önskade alternativ förrätt valde köttbullar?!

Till varmrätt fick vi alla pärlhöns på en talrik som mest liknade ett konstverk. Sedan firades svärfar med tal från A till Ö från alla barn och barnbarn i en samstämd symfoni i ord av uppskattning. Svärfar var lycklig och fick sedan en fin present.

Något annat som uppskattades av alla var Spa badet. Här fanns flera olika härliga små pooler med olika teman och en större pool där man kunde simma och leka. Vi badade både på skärtorsdagen och långfredagen. Den här långfredagen blev allt annat än lång, tung och trist.

Min favorit blev Skogspoolen. Den beskrivs så här:

I Skogspoolen ligger du bekvämt på en soffa klädd med mosaik i rogivande gröna nyanser. Vattnet är behagligt tempererat och du har blicken i taket där ett vajande bladverk projiceras. Du hör fåglar kvittra och känner en svag skogsdoft. En annorlunda naturupplevelse, minst sagt, och väl värd att prova på.

På långfredagen avslutade jag mitt besök i den poolen precis innan vi checkade ut från våra rum för att åka vidare till familjens sommarställe. Där fortsatte vi dagen med en promenad i bokskogen. Blåsippor och vitsippor tävlade om att lysa klarast.

Vattnet porlade så avslappnande härligt som det bara kan göra på våren.

Detta är, enligt mig, en av de vackraste platserna på jorden. Här utspelar sig delvis, min andra roman.

På påskafton drog vi ris som vi eldade på förmiddagen. Sedan blev det korvgrillning över glöden.

Allt detta avslutades med grillning av marshmallows.

Sedan var det dags för påsklunch för familjen. Efter det bjöds det på skumpa på altanen i stålande sol med musikunderhållning av två av mina barn och en kusin till dem, för övrig släkt och vänner i området. Saxofon och klarinett och allsång för födelsedagsbarnet. Vi blev 33 personer. Sedan var det dags för kaffe med tårta. Tårtan blev mycket beundrad och jag tycker att den blev fin. Jag tycker att det är jättekul att göra tårtor men gillar inte att äta tårta själv.

När vi drog ris och eldade hittade vi ett tomt fågelbo. Det användes som dekoration på bordet. Mycket vackert och ett imponerande jobb utfört av fåglarna som bodde där.

Så var det dags för hemfärd och en sista bild av denna plats som är en av mina absoluta favoriter i världen.

Bilden från Vann Spa är lånad från deras hemsida.

Glad påsk!

En shot till tack

Nu har den kommit, Maria Engelwinges bok En shot till tack. Beställ den direkt på hennes hemsida eller hos Adlibris. Själv ser jag verkligen fram emot att få läsa den.

Om att önsketänka

Jag kan fortfarande inte, efter så många levnadsår, förhålla mig riktigt realistiskt till tiden som jag har. I morse efter frukosten reste våra gäster. Vi har haft det fantastiskt bra och trevligt. Men hur trevligt man än har det så ruckas ens egna tider. Det sker en förskjutning av vardagslivet. Att skriva på min roman blev det inte alls tal om att hinna. Jag försökte att ta det med ro. Det är ju trots allt en begränsad tid vi pratar om. Så i dag skulle jag då äntligen kunna skriva igen. Trodde jag. När man har haft gäster är man ganska så trött. Man behöver på något sätt ladda om och komma tillbaka till ursprungslivet.

Vad som är ännu värre är att jag har förträngt att jag nu måste förbereda inför en resa till Västkusten då vi ska fira svärfars födelsedag. Först ska vi få tillbringa ett dygn på Spa och sedan ska vi vara i deras sommarstuga. Nu måste jag packa för allsköns aktiviteter. Förbereda tårta som är min uppgift. Helt ok, jag gillar att göra tårta. Inte att äta, men göra. Problemet är bara att jag skjuter på det. Så i min önsketänkande perfekta värld skulle jag befinna mig i min magiska skrivvärld just nu. I min verkliga värld är livet fyllt av andra uppgifter. Sedan åker vi iväg och firar i dagarna tre. Kan jag hinna skriva då. Absolut! I min önsketänkande värld, vill säga. I min verkliga värld är jag ganska tveksam.

Om jag rådfrågar mitt realistiska jag så har jag ingen aning om när jag kan få tid att skriva igen. Men det är väl det som är livet. Allt det som händer medan vi planerar andra saker!

Måndag och refusering

Så var det måndag och påsklovet är i full gång. Vädret är ljuvligt och vi har det så trevligt med våra gäster. Mitt i allt dyker en refusering av barnboken upp i mailboxen. Tråkigt som tusan! Men sådant är livet. Det är bara att bryta ihop och gå vidare. I morgon är jag tillbaka igen. Nu blir det hemmagjord pizza och mys med hela gänget.

En underbart vanlig dag

En fantastiskt underbart vanlig dag. Vi har tagit en promenad, hela familjen, i vårsolen. Vi har ätit lunch utomhus och nu tar vi det bara lugnt innan vi ska förbereda grillmiddagen för våra gäster. Jag känner mig så lugn och avkopplad. Kanske är det känslan av att våren äntligen är här. Kanske är det solen och värmen som gör kroppen avslappnad. Eller är det känslan av att ha rensat bort en massa onödiga saker som tyngt ner själen bara av att finnas och störa friden. Oavsett så mår jag underbart bra. Jag vill bara säga: Tack för i dag, tack för en underbart vanlig dag!

Att bara vara

I dag blir det nog ingenting skrivet. Jag har varit på stan med min äldste son, som skulle klippa sig. Det är alltid lika mysigt att vara på tu man hand med något av barnen. Efter klippningen fick han köpa ett mycket efterlängtat PS3 spel. Vi ska på födelsedagsfest idag vilket innebär inslagning av present och att ta fram kläder till barnen. Sedan är det ju förberedelserna inför vårt besök. De kommer lagom tills vi kommer tillbaka från födelsedagsfesten. Sängkläder och rum ska fixas. Det ska städas och fejas. Jag såg en skylt där det stod ungefär så här: "Förra veckan var det städat här, synd att du inte kom då!". En sådan skulle jag vilja ha. Fast maken skulle inte klara av det. Han vill ha städat. Han är också den som städar mest. Jag plockar och han städar. Det fungerar bra faktiskt. För det mesta i alla fall. Igår var vi på tippen och slängde en massa skräp som vi rensat. En hel släpkärra blev det. Trots att det är superjobbigt och tråkigt att rensa så uppskattar jag ljuset och rymden som det skapar. Det känns mer avkopplande för varje måste som man bockar av. Man kommer närmare själslig harmoni. Jag känner mig harmonisk idag. Vi har jobbat mycket under veckan som gått så nu kan vi ta det lugnt och njuta av allt det som vi redan har gjort.

I morgon hoppas jag att jag kan få lite skrivtid. Mellan 12 och 16 ska gästerna iväg och spela golf. Man vill liksom bara skriva när man är inne i berättelsen. Om det går några dagar så glider man ur sitt flow och det tar emot att sätta sig och skriva igen. Fast så sätter man sig och så tar det inte många minuter innan man är mitt inne i den igen. Det är lite magiskt faktiskt!

Över 30 000 ord

I dag har jag skrivit på romanen igen och det går bra. Nu har jag kommit över 30 000 ord. 30 382 för att vara exakt. Framåt och uppåt precis som det ska vara. Nu ska jag fira! I morgon får vi gäster som ska stanna till tisdag. De ska golfa en del så jag hoppas kunna skriva lite ändå. 30 382 ord, det är faktiskt inte illa!

Super-Charlie

 I går läste jag om att Camilla Läckberg har skrivit en barnbok. Super-Charlie. I går hade hon releasefest. I dag skulle jag kila in och handla ett par saker på Maxi och där fanns den till specialpris. Ett köp var nödvändigt. Jag gillar verkligen framsidan. Den verkar både rolig och gullig. Jag tror att mina barn kommer att gilla den.

Bilden är lånad från Camilla Läckbergs blogg.

Det är fredag, då kör vi!

Jag gjorde det

Jag har läst om Novelltävlingen som Desirée satt igång. Temat är: att kämpa för sin dröm. Jag har inte skrivit noveller förut. Hade väl inte direkt tänkt skriva någon nu heller. Jag skriver för fullt på min andra roman. Däremot skrev jag ett inlägg i ämnet för ett tag sedan. Malin tyckte att jag skulle utveckla mina tankar i 1000 ord och skicka in till tävlingen. Varför inte tänkte jag och skrev de 1000 orden på 1 timme och 20 minuter igår. Det här ämnet ligger mig varmt om hjärtat så orden var lätta att hitta. Nu ska jag redigera och sedan skicka in. Wow! Jag är stolt över mig själv. Tack Malin, för kicken i baken :)

Bilderna är lånade från nätet.

Betydelsen av ett slut

En berättelse kan berättas på så många olika sätt. Ta Rödluvan till exempel. Den sagan är väldigt otäck och mycket tveksam som saga för barn överhuvudtaget, tycker jag. Trots det så har den ett lyckligt slut för alla utom för vargen. Den skulle kunna vara lika kort som den är i bilden ovan. Kort, grym och med ett slut där vargen är den som överlever. Att ha lyckliga slut är nog det som är vanligast. Ibland känns det som om en berättelse behöver ha ett olyckligt, eller i alla fall ett öppet slut. Ett slut som inte är självklart. Där man får utforma sitt eget slut. Tänk vad många tänkbara slut en sådan berättelse kan ha. Beroende på vem som skapar det. Alla gillar inte sådana slut. Det är många som vill ha säcken ihopknuten på sista sidan i boken. Jag tillhör oftast den gruppen. Att läsa är ju underhållning. Kanske känns det bäst om det inte framkallar allt för många jobbiga känslor som lämnas öppna när boken är slut. Kanske är flykten in i böckernas värld ett sätt att skapa ro i ett stressat liv. Man vill leva andra liv. I tryggheten av sitt eget hem. Då kanske man behöver känna att allt blir bra till slut. Att allt ordnar sig och att alla liv och berättelser bär på ett obevekligt hopp om ett lyckligt slut.

En ung författare

Att skriva kan man göra i vilken ålder som helst. Det gäller bara att ha något att säga. Den här killen kan lära många killar och män hur man ska behandla en tjej/kvinna. Gullig är han också. Det kommer att gå bra för honom på alla plan.

Själv har jag kämpat vidare med min ständigt pågående strykhög. Ibland minskar den men så växer den helt plötsligt igen. Jag har också hunnit skriva lite. Oh what a joy. 1 896 ord fick jag ner. Jag har nu skrivit 28 961 ord allt som allt. Det går framåt.

Till sista andetaget

Jag har läst Till sista andetaget av Anne Swärd. För mig blev det en oväntad positiv läsupplevelse. Anne Swärd har en alldeles speciell ton när hon skriver. Språket pendlar mellan rått och lite smutsigt till poetiskt svävande. Den handlar om familjens påverkan på det liv som vi till slut får som vuxna. Den handlar om kärlek och vänskap. Om att försöka hitta sin egen plats i allt det som känns ogripbart när man är ung. Man får följa hvudkaraktären Lo´s resa både inom henne själv och ute i världen. Hon är ett osedvanlig omhuldat barn som kämpar med att förstå livet. Både i sin stora familj och utanför. Det är en bok där man blir insnärjd bland magiska ord. Ord som kräver eftertanke. Det är en sådan bok som man inte vill ska ta slut. Det gör den tyvärr, men jag har inte läst Anne Swärds två föregående böcker, så jag ser mycket fram emot att få läsa dem snart.

Believe

Vi kämpar, vi skriver, vi ändrar, vi misströstar, vi hoppas, vi får refuseringar, vi vacklar, vi skriver mer, vi hoppas igen, vi lever i skrivruset, vi får fler refuseringar, vi faller, vi lyfter, vi landar mjukt bland orden, vi tror!

En dag kan vara mycket närmare än vi tror!

Always believe!

Vårblommor en måndag

Dagens powerwalk blev fylld av naturens blomsterprakt som långsamt men säkert håller på att ta över allt det gråa omkring oss. Det tycker jag är en utmärkt idé.