Jag fick den tredje refuseringen av barnboken idag. Det är lite som att stå på ostadig mark när refuseringen dyker upp. Man tappar bäringen för en stund. När det dessutom inte är den första så får man kämpa hårt med att hålla alla tvivel på avstånd. Men när jag väl hittat balansen igen, så vet jag att hur vinglig och svår min väg än må vara på väg mot mitt mål, så ska jag gå den. Jag måste gå den, för det finns ingen annan väg som jag vill gå.
"If you Want Something...Go Get it. Period!"
Jag är fortfarande väldigt förkyld och trött men det är fredag och då bör man dansa på något sätt. Det får bli en mer stillsam men väldigt rolig variant denna fredag.
Klicka på texten högst upp för att se hela bilden.
Black Doves
1 timme sedan
.jpg)
Att hantera motgångar och besvikelser är svårt. Jag går en kurs i det, typ, och hon som säger sig veta, hon säger att man ska ta hand om sina känslor. Att trösta sig själv. Ja ha?! Hur då tänkte jag. Vet fortf inte men Jag köpte två magasin, och var ledsen.
SvaraRaderaKram till dig, det känns ändå som att du har en egen stabil grund och tror på dig själv, heja dig, jag tror med!
Trist vännen, men skaka loss i din fredagsdans och fortsätt vidare mot ditt mål. Du är på väg.
SvaraRaderaKram Lotta
Ps. Den filmen är sååå bra och att den bygger på verkliga händelser gör det hela ännu bättre. Visar verkligen att allt är möjligt.
Jag är så imponerad av hur du tacklar refuseringarna. Shit! Jag ringer dig när min första kommer och jag dyker ner i depression...
SvaraRaderaPernilla Skrivarmamma som inte lyckas få google-konto att fungera.
Hej Pernilla, är du här också!
SvaraRadera:-)
Din inställning kommer att ta dig fram, Anneli!
SvaraRaderaKram till dig.
SvaraRaderaVill bara säga att man vänjer sig lite med tiden (jag får fortfarande vissa projekt refuserade, samt mindre nöjda recensioner, allt det där). Det är helt enkelt en del av yrket: Man slänger ut vissa nät och får fångst, vissa slänger man ut och de förblir tomma.
Och visst känns det lite som ostadig mark när det händer. Besvikelsen, grämelsen över tiden man spenderat för "ingenting". Ovissheten. Kommer någon annan att anta mig? När får jag veta i så fall? Mycket bra beskrivet av dig.
Anneli, tack för klippet, du gjorde mig glad!
SvaraRaderaVad trâkigt att du fick ännu ett nej, jag vet hur det känns, sista âret har varit fullt av dem för mig. Och vad gör jag dâ? Jo, sätter mig och skriver en BOK :D. Det kommer att innebära ännu mer nej...
Men vi gör det ändâ, eller hur? För skrivandet är helt enkelt livsviktigt, vad andra än säger.
Stor kram til dig!
Kram till dig! Jättetrist verkligen. Jag fick också två (!) refuseringar idag att tugga i mig. Sådär kul en fredag... ;) Nåja, jag ser framåt. Det måste vi göra! Heja oss!
SvaraRaderaKram
Simona, I'm everywhere.
SvaraRaderaPernilla
Caroline:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Det är inte lätt att hantera motgångar och besvikelser men man måste ju tyvärr lära sig. Man har liksom inget val. Livet är fullt av dem. Det viktigaste tror jag är att ha en stabil grund av självkänsla att stå på.
Kram!
Lotta:
Tack, snälla du!
Jag kämpar vidare :)
Kram!
Pernilla:
Tack :)
Man kan tillåta sig att falla en liten stund men sedan är det bara att borsta av sig dammet, resa sig igen och kämpa vidare :D
Du får gärna ringa mig om och då menar jag verkligen OM du får en refusering.
Jag önskar dig all lycka med ditt manus!
Simona:
Hej där :)
Kul att alla är här. Alla av betydelse i alla fall :D
Åsa:
Tack, jag hoppas att du har rätt :)
Amanda:
Tack för dina uppmuntrande ord. Jag vet att det är otroligt svårt att komma så långt att man blir antagen, men man blir det definitivt inte om man inte försöker. Man utvecklas och lär sig mer och mer efterhand så det är bara att kämpa vidare. Det verkar vara så mycket som spelar in när man skickar till förlag så ibland känns det som att man behöver ha flera saker samtidigt. Ett bra manus, rätt människa som läser det och tur. Jag hoppas att allihop ska sammanfalla för mig snart :)
Frida:
Jag blir glad över att du blev glad :)
Det är inte roligt med en refusering, men vad ska man göra? Precis som du säger, måste man skriva så måste man. Oavsett vad andra säger :)
Kram!
Nina:
Supertrist!
Japp, framåt och uppåt är enda vägen för oss :)
Kramar!
Typiskt! Det ÄR trist med såna där refuseringar av ens "barn"...en dag kommer genombrottet, det vet jag! Kram på dig och ha en underbar helg!
SvaraRaderaTråkigt med refuseringen...
SvaraRaderaMen jag kan säga att du verkligen höjde min depplördag med klipet. Tackar!
/Nina
ordetarditt.blogg.se
Det är som du säger: att om man inte försöker - igen och igen så blir det ingenting. Annars är det som att hoppas på att vinna på en trisslott men inte köpa någon och sedan klaga: "Varför vinner aldrig jag?"
SvaraRaderaDet här med fredagar är jag numera kluven till - de verkar rensa i sina lådor på förlagen innan de går hem för att ta helgledigt. Eller tänker de att man ska ha helgen på sig att gråta ut och ta nya friska tag på måndagen?
Du har en härlig inställning och är en fin förebild:-) Kram
Trillingnöten:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Det är verkligen trist, men vad ska man göra?
Det är bara att kämpa vidare :)
Nina:
Tack!
Jag är glad att jag kunde göra din lördag roligare :)
Ebba:
Tack, snälla du!
Det gäller att vara uthållig om man ska bli en utgiven författere en dag :)
Kram!