Refuseringar, tålamod och envishet

Det är många som tycker att jag tar mina refuseringar och motgångar på ett bra sätt. Vad ska man säga. Shit happens and then you die, brukar jag säga när det känns motigt. Fast det gör jag med glimten i ögat för jag tycker att livet är ett härligt fantastiskt äventyr som jag älskar att vara med på. Men hur gör man då? Jag har lärt mig både den hårda och långa vägen att ha tålamod. Mitt liv har bestått av mycket väntan på saker som jag önskat mig. Jag har stått ut, levt på och kämpat vidare i alla lägen. Vissa saker går bara inte att skynda på. Vissa saker kanske aldrig händer överhuvudtaget. När saker inte alls går åt rätt håll, ja, då är det bara att bryta ihop och gå vidare. Vad finns det annars att göra? Lägga sig ner och ge upp. Aldrig!

Jag är väldigt envis. När jag vill något riktigt mycket, så gör jag allt som överhuvudtaget är möjligt, för att det ska blir så. Att skriva och att bli utgiven är en sådan sak. Det är min passion och det som jag vill göra under resten av mitt liv. Här kommer tålamodet in. Det är något åren och livet har lärt mig. Jag har tränat på det så länge nu att jag behärskar det näst intill perfektion. Jag är övertygad om att jag kommer att bli testad och till och med nedslagen många gånger under vägens gång, men jag kommer att resa mig upp precis så många gånger som det behövs.