Alltså om jag får välja så använder jag all min tid till att bara skriva. Det vill säga den som jag inte tillbringar med familjen så klart. Tyvärr ser inte verkligheten så enkel ut och jag känner ofta att jag håller på att drunkna i alla måsten och allt det som väntar på att jag ska ta tag i det. Så mycket att jag känner mig handlingsförlamad till slut. Jag försöker också att mer och mer leva ett liv som är så trevligt och harmoniskt som möjligt och undviker onödiga saker. Det är så mycket man gör som inte alls är viktigt. Och så många andra saker som är viktiga. Sedan är det en hel del saker man ändå måste göra om inte för något annat så för sin familjs bästa. Nu har jag tagit mig ur förlamningen och betar av allt det som finns på min inre lista allt eftersom. Jag inser ju att den bästa vägen till skrivandet är att få bort allt det som ligger och trycker i bakhuvudet. Så jag går igenom listan systematiskt. Det känns riktigt bra, saker tar faktiskt inte så lång tid som man tror när man funderar på det. Det tar mycket längre tid att gräma sig än att faktiskt göra det. Så nu ser jag mer skrivtid komma åt mitt håll alldeles snart.
I går hann jag sitta och ändra lite i mitt andra manus en liten stund. Sedan uppstod en liten kris i familjen som löstes snabbt men tog fokus bort från skrivandet och mot omhuldande, kärlek och närhet till mina barn. En känsla som följde med mig ända in i sömnen. För att skapa lugn och harmoni har jag börjat tända ett doftljus i sovrummet på kvällen innan jag somnar, kanske är det det som ger lugn i själen och får hjärnan att tänka logiskt och positivt redan på morgonen.
