.

.

måndag 28 mars 2011

Livet, skönheten och vansinnet


Beauty is in the eye of the mirror holder.

Idag när jag lämnade min lille kille på skolan, förskoleklassen, så möttes vi av tre söta mörka tjejer från högstadiet. När de såg sonen så blev en av dem alldeles betagen och sa till oss att hon tyckte att han hade så vackra ögon och att han var så söt. Hon sa det flera gånger och undrade om mamma hade lika fina ögon, vilket hon inte har, i alla fall i deras ögon :). Sonen har intensiva blå ögon medan jag själv har bruna. Han har ljust hår och jag har mörkbrunt. De skakade bara på sina huvuden när de såg mina ögon. De hade ju själva vackra bruna ögon alla tre så det var inget att bry sig om. Vi kilade vidare till klassrummet och jag funderade över hur trevliga och gulliga flickorna var. Efter att jag lämnat sonen tog jag min powerwalk vilket innebär funderingar åt olika håll. Nu funderade jag över om det var positivt eller kanske till och med negativt för min son att få höra att han är söt.

Det har diskuterats en del bland bloggarna om utseende och hur vi påverkas av att bry oss om det så mycket. Jag vill inte att mina barn ska tro eller tycka att deras eller andras utseende är mer än yta. Vad som anses vara vackert är något som man bara hittat på under årens gång. Det är föränderligt. Man kan bestämma att vad som helst är vackert. Nu har vi lärt oss att tro att vissa utseende är vackrare än andra. Det sitter inrotat i vårt medvetande. Kanske går det inte att göra något åt det på kort sikt. Det vi kan göra är att inte låta det definiera våra liv. Det finns så mycket som är viktigare i livet och om vi la ner mer tid på det som är viktigt på riktigt, och inte lika mycket tid på det som är ytligt och övergående, så vinner alla på det. Utom skönhetsindustrin, men de har redan tjänat så mycket pengar på oss så de kan gå i pension nu.

Jag är rädd för att påverka mina barn negativt och få dem att gå på myten om att de måste behaga andra med hur de ser ut. Det gäller mina söner men i synnerhet min dotter. Kvinnor är mer utsatta för utseendefixering, så är det bara. Det är svårt att göra rätt. Jag är rädd för att skapa känslan hos henne att hon måste behaga dem som finns runt henne. Hon är en riktigt smart tjej och jag vill att hon ska veta att det finns oändligt många egenskaper hos henne som är tusen gånger viktigare än hur hon ser ut. Mina barn kommer alltid att vara de vackraste, smartaste och mest underbara som finns, i mina ögon .

Samhället ser inte ut så som man skulle önska. Man hör så mycket respektlösa och dömande kommentarer vad gäller utseende och ålder. Att åldras är en synd. Det är ganska skrattretande egentligen, eftersom det är en av de saker som är helt rättvist med att leva. Att det tar slut för alla någon gång. Hur vänder man spiralen som går åt fel håll. Hur gör man för att vi kvinnor, för det är ju tyvärr mest kvinnor som döms, ska kunna leva våra liv utan de tunga bojor som jakten på skönhet och evig ungdom bär med sig. Hur ska vi kunna njuta av framgång utan att i samma ögonblick fundera på alla ögon som kommer att granska och döma. När ska vi söka harmoni i livet istället för att kämpa emot naturens gång. För mig känns det helt vansinnigt att få leva på den här jorden en så oändligt kort tid och att då slösa bort den med att jaga det som ändå är omöjligt att nå. Evig ungdom.

Att söka efter skönhet tror jag är något som ändå finns inom oss någonstans. Vi har ju smyckat, målat och klätt i oss vackra kläder i tusentals år. Det måste ju betyda att det finns ett sådant behov hos oss. Det är inget fel med det. Det är trevligt att känna att man ser bra ut. Man mår bra av det. Men man måste ställa det i rätt perspektiv. Hur mycket tid vill vi ägna av vårt korta liv till att jaga skönhet. Borde vi inte lägga mer tid på att försöka att hitta glädje och inre harmoni. Borde vi inte stoppa den eskalerande trenden av vansinne och lära våra barn att utseende bara är en liten del av att vara människa. Borde vi inte leva efter devisen leva och låta leva. Inte döma oss själva eller andra efter utseende. Vi borde vara mycket snällare mot oss själva.

När jag skrivit allt det här så hör jag rösterna bakom mig. Så där säger bara de som är fula, gamla eller både och. :D

Jag bjuder gärna på det. Jag kan mycket väl anses vara både ful och gammal men jag är definitivt lycklig och harmonisk, och jag har lärt mig något under livets gång som inte alla har gjort. Jag tycker att vi styrs av en massa måsten, oskrivna regler och totalt vansinniga "sanningar". Om man tänker efter själv, verkligen tänker efter, så förstår man att man kan skapa sin egen verklighet, sina egna regler och sina egna totalt vansinniga "sanningar". Det är att leva på riktigt. Det är att ta tillbaka makten över sitt eget liv.

Ta inte livet alltför allvarligt - du kommer i alla fall aldrig ifrån det levande. ;D

8 kommentarer:

  1. Åh Anneli... Tycker så mycket om ditt inlägg. Jag tillhör dem som inte sörjer över att jag har fått ännu en rynka, eller "kärlekshandtag", jag är inte ledsen över att jag har blivit ett år äldre, för alternativet skulle vara att jag var död, och jag vill hellre leva. Jag vill behålla mina skrattrynkor... Ja, jag vill se ut precis som jag gör, för jag trivs med mig själv och mår så oerhört bra! Kul att du har lagt in orden på engelska om livet. Mycket bra ord!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  2. Kim:
    Visst är det skönt att vara nöjd med den man är och att kunna glädjas över sina år. Jag hoppas vi får vara med riktigt länge så att vi hinner få riktigt många rynkor :D
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Det skulle kunnat vara jag som skrev det där :) Så sant och så trist egentligen. Jag är också livrädd att föra över saker på dottern som hon inte behöver. Det blir ju bara värre och värre för barn och ungdomar angående just detta. Jag tror i alla fall att det viktigaste är att ge självförtroende och självtillit. Då har man lite pondus att stå emot trycket och vara sig själv!

    SvaraRadera
  4. Skönheten sitter verkligen i betraktarens öga. som du skriver så ändras det genom tiden.
    På Zorns tid var "välformade" yppiga kullor det vackraste, på medeltiden var breda rumpor vackert, på 1700 talet höga peruker och löjligt målade ögonbryn, munnar och kinder melodin.
    Men vi lever här och nu... och nu.. är tufft mot barn, unga och vissa 30-40-50+ med åldersnoja och rynkskräck som smittar av sig ner till de yngre !
    Jag hoppas allt vänder snart.. att generation "vi skiter i det nu- vi är som vi är" stormar in..
    Kramen !

    SvaraRadera
  5. Trillingnöten:
    Man vill verkligen bespara sina barn så mycket som det är möjligt av den hets som råder. Frågan är bara hur mycket man lyckas när de dränks i alla mer eller mindre märkliga krav. Precis som du säger så får man hoppas på att de får självförtroende och självkänsla nog att stå på sig och stå för vad de tror på. Och att de tar med sig sunda värderingar hemmifrån.

    Marie:
    Det är ju så det är, vad som helst skulle kunna anses vara vackert. Synd att det inte råkar vara sundare ideal som gäller just nu.
    Jag gillar din "vi skiter i det nu- vi är som vi är" idé. Vi kör på den, någon måste ju börja :)
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Anneli - vilken underbar reflexion:-) Jag hör en tigrinna som vill ge sina barn redskap inför det framtida livet. Dina barn kan skatta sig lyckliga som har en mamma med värderingar i lyxklass. Om alla hade det ändå!
    Jag som befinner mig på andra delen och inte längre har halva livet kvar att leva, har i många år iakttagit "de vackra" (som den rådande tidens trend bestämt var vackert). Min slutsats är att det är få av "de vackra" som är lyckliga. De tycks bara uppfatta sig själva som 'yta' o att inget annat duger. De har inget egenvärde alls. Många gånger har jag tänkt 'vilken tur att jag aldrig har haft utseendet för mig' (inte sett ut så som idealet var när jag växte upp). Tack vare det har andra egenskaper utvecklats. Jag är hellre 60 än 25 - NU vet jag vad livet är och vad som skall värderas.
    Tack för ditt kloka resonemang - jag hyser hopp för framtida generationer.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ebba:
    Tack, snälla du! Jag blir verkligen glad och rörd av dina ord. Mina barn är mitt liv och det viktigaste som finns.

    Lyckan finns inte i utseendet. Att hitta inre harmoni är det som leder till lycka. De som är unga och vackra förstår inte att den tiden är så kort. Fortare än de kan ana har deras skönhet bleknat och vad har de då kvar? De vet inte att alla som är unga tror att de kommer att vara det för evigt. Så är tyvärr inte fallet. Det vet vi som kommit en bit längre i våra liv. Jag håller med dig om att en högre ålder har sina fördelar. Man har lärt sig att uppskatta livet på rätt sätt och man vet att det inte varar för evigt.
    Kramar!

    SvaraRadera
  8. Jag tror fortfarande att det är vi som föräldrar som påverkar mest. Pratar vi om hur missnöjda vi är med oss själva så påverkar det våra barn.
    Bekräftar vi deras egenvärde så blir det starkare än utsidan.
    Men allt det där har du redan fattat:)

    SvaraRadera