Idag kom refusering nummer fyra av fem möjliga på min roman. Det känns inget vidare faktiskt. Men när jag såg vad man kan göra för kul med ett refuseringsbrev så blev jag genast på bättre humör.
I övrigt gör det mig bara mer övertygad om att fortsätta att skriva tills jag lyckas. För jag har bara börjat att gå på den väg som leder till mitt mål. Jag är glad att jag redan har skickat mitt manus till lektör, så att jag kan göra allt för utvecklas och att skriva bättre manus. Lysande berättelser. Jag ger inte upp. Jag tänker fortsätta att följa min dröm.
Tryck på "Don´t Quit" högst upp i rutan för att se hela bilden.
"You never can tell how close yo are. It may be near when it seems so far."
Black Doves
56 minuter sedan
.jpg)
Bra inställning. Ge ALDRIG upp! Lycka till!
SvaraRaderaKram Kim
Haha, vilken underbar bebis. Go for it, riv sönder du:)
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaGe inte upp Anneli! Refuseringsbrev är trista men också en del av resan. De betyder absolut inte att din roman inte är bra. De betyder bara att din roman inte är rätt för dem just nu. Idag. Men en dag kommer det där brevet från ett förlag som säger att din roman är helt rätt för dem. Så fotsätt skriva av hjärtans lust.
Tack för dina fina ord vännen. De värmer gott ska du veta. Tack snälla!
Kram Lotta
Ja, visst är det trist med refuseringar -men du har så rätt i att det bara är att fortsätta. Filmen med bebisen säger allt beträffande den rätta attityden:) Allt gott, S
SvaraRaderaJa, om man kan ha så där kul är det nästan värt det, eller hur! :-D
SvaraRaderaMen trist i alla fall. När får du kommentarerna från lektören?
Trist med refuseringen, men du har ju en kvar att hoppas på. Dessutom så har du ju lektörsomdömet kvar.
SvaraRaderaKram
Äsch då - känner MYCKET med dig. Sådant där bebisskratt är det allra bästa som finns, glömmer aldrig när mitt första barn lät så där, fast då var det utan refusering förstås.
SvaraRaderaKämpa på och se fram mot lektörsresponsen - den kommer ge dig ett handtag att hålla i och en gaspedal att trycka ner. Go Girl:-) /Kram
Helt rätt inställning!
SvaraRaderaDet är bara om du ger upp som du garanterat aldrig blir utgiven... Eller hur?
Bättre att skratta åt det hela (gärna lika hysteriskt som babyn) och sedan ta nya tag.
Jag tror på dig!
Kim:
SvaraRaderaTack! Jag ger ALDRIG upp!!! :D
Kram!
Åsa:
Den bebisen har verkligen det härligaste skrattet :)
Lotta:
Tack, snälla du!
Jag kommer inte att ge upp. Det är alldeles för roligt att skriva för det :)
Kramar!
Sofie:
Jag fortsätter. Jag har bara börjat :)
Annika:
Man måste hitta humorn i allt :) Jag får kommentarer från lektören i slutet av april.
Nina:
Ja, de är tråkigt men, life goes on :)
Det sista förlaget är det som jag tror minst på, tyvärr. Det blir däremot spännande med kommentarer från lektören.
Kram!
Ebba:
Tack, snälla du! Det ÄR tråkigt, men lite humor mitt i allt är aldrig fel :) Bebisskratt hjälper lång väg.
Jag ser verkligen fram emot, med skräckblandad förtjusning, att få ett omdöme från lektören.
Kram!
Malin:
Tack! Precis så är det ju. Det gäller att resa sig, lära sig något nytt, och gå vidare. Bebisskratt hjälper en bra bit på vägen :)
Äsch! Ruttet helt enkelt! Det är bara att kämpa på! Det är inget kul att få såna :( Men det är deras förlust enligt mig :)
SvaraRaderaVilket underbart inlägg så här på morgokvisten - med den inställningen kommer du långt. Heja-Heja!!
SvaraRaderaTrist med refuseringar med bra inställning. Motgångar som gör en starkare :) lycka till!
SvaraRaderaVilken typ av manus är det? Ibland verkar det vara lite lotteri....viktigt att råka ha rätt typ av manus. Har de fått in tusen kriminalromaner så kanske ännu ett åker i papperskorgen, året efter kanske de får in tusen kärleksromaner och jublar av glädje över ett kriminaldrama.
SvaraRaderaVad bra att du kämpar på och inte ger upp. Det är så nyckfullt med vad som ges ut. Precis som Caroline skriver här ovanför. Det gäller att hitta rätt förlag för just ditt manus och vid rätt tidpunkt. Din energi och entusiasm gör att du kommer att lyckas! Kram!!!
SvaraRadera:(
SvaraRaderaKram
(Nu är jag här igen... i alla fall lite. Tack för din hand. )
Trillingnöten:
SvaraRaderaTack, du är för gullig!
Jag kämpar vidare :)
My Myself and I:
Tackar!
Jag är envis som synden :)
Perny:
Tack!
Utan motgångar kan man inte uppskatta medgångar :)
Caroline:
Du har nog rätt i att det är som ett lotteri. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla den. Drama är väl rätt om man refererar till film. Det är väl bara att hoppas på att man blir "inne" till slut.
Eva:
Tack, snälla du!
Uppmuntran tages tacksamt emot :)
Jag kämpar envist vidare. Någon gång borde det vara rätt tidpunkt.
Kram!
Malin:
:D <3
Kram!