Sedan jag kom hem ifrån Teneriffa, där jag läste mer än jag brukar hinna göra, har jag tänkt en hel del på skrivande i allmänhet och mitt skrivande i synnerhet. Vad är det jag vill säga, vad vill jag förmedla. Bland alla fantastiska beskrivningar och underbara berättelser känner jag mig plötsligen väldigt liten. Hur ska jag någonsin kunna skriva så vackert och djupt som jag vill. Hur hittar jag språket som stämmer med mina tankar. Hur gör jag för att beskriva alla de världar som finns inne i mig på det magiska sätt som är nödvändigt för mig. För att det är det är så berättelsen ser ut inuti mitt huvud. Mina berättelser behöver precis de trollbindande orden som bygger den rätta känslan som en äkta berättare måste hitta. Jag vill inte vara medelmåttig jag vill få läsaren att känna, minnas, förstå, tänka och hålla i boken i ett järnfast grepp där endast slutet av boken låter greppet lätta. Jag vill skapa en känsla som följer med hela livet.
Det låter som totalt storhetsvansinne och kanske kommer jag aldrig någonsin dit, men det är dit jag siktar. Det finns ingen annan väg för mig.
A professional writer is an amateur who didn´t quit.
Richard Bach
Bilden är lånad från nätet.
Jag är glad om jag alls får en bok utgiven. =) Just nu känns det som att jag inte kommer få det.
SvaraRaderaHåll fast vid din dröm och fortsätt skriva! Jag slår vad om att när du blir utgiven kommer du att beröra många, länge.
Du har helt rätt inställning tror jag! Inte kan man sikta efter att skriva en medemåttig bok. Då blir den förmodligen rätt kass. ;-)
SvaraRaderaNär jag började på den här boken var målet helt enkelt att skriva en bok. Men nästa gång tänker jag tänka som du!
Hej!
SvaraRaderaFörsta ggn jag är här. Hittade dig via en blogg via en blogg via en blogg...vilket är roligt!
Och ditt inlägg träffade mig mitt i prick. Förutom att jag varken påbörjat något manus eller vet i vilken ände jag ska börja. Men skriva gör jag. Sedan ajg var sex år gammal. Min blogg är dock en salig, eller härlig, röra av yta och djup om stort som smått men mkt om livet som heltidssjukskriven efter bilolycka samt mamma till funktionshindrat barn. (dolt)
Det var det,
läser med spänning vidare här inne!
Ha en fin onsdagskväll, lycka till med ditt skrivande,
kram Caroline
Förstår vad du menar. Skriv, skriv, skriv, språket kommer till dig och du är mycket bättre än vad du tror! Jag lovar!
SvaraRaderaKram Kim
Stort och smått:
SvaraRaderaTack, snälla du! Jag blir så rörd av dina ord.
Det är klart att det skulle vara fantastiskt att bli utgiven men jag vill också vara riktigt stolt över det jag skrivit.
Jag tror på dig, jag tror att du är en sådan människa som har rätt driv. Vill du så kan du och snart så sitter du och skriver för fullt.
Annika:
Kul att läsa din kommentar eftersom det är lite som jag känner. Jag skrev en bok men det är helt enkelt en bok men inte alls så lysande som jag skulle önska.
Den här gången siktar jag på magiskt :)
Caroline:
Tack och välkommen hit, vad roligt med ett nytt ansikte.
Det är alltid roligt att följa andras skrivande liv. Det låter som om du har en del att tänka på och att blogga är verkligen en bra ventil här i livet. Jag ska genast titta in till dig.
Kram!
Jag håller på dig, klart du fixar det där. Fälj din känsla och hjärta vännen/ Kram Anne
SvaraRaderaKim:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Jag hoppas du har rätt :)
Kram!
Anne:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Jag kämpar vidare :)
Kram!
Jag förstår precis hur du känner jag kan också känna så. Man har sina tankar, bilder och känslor som man vill få ner, som är så vackra och otroliga i huvudet, men på pappret blir det så platt och dött på något sätt. Jag känner frustrationen väl!
SvaraRaderaSkriv om skriv om skriv om, jag tror att för varje gång du redigerar så kommer bilden bli klarare och klarare. Lycka till
Perny:
SvaraRaderaTack! Det är nog precis så, att det bara är att skriva, skriva och skriva tills orden sitter där de ska :)
Jag känner verkligen igen mig i vartenda ord. Man vill göra skillnad, man vill bli ihågkommen som en mästare med ord. Storhetsvansinne? Nej! Ambition!
SvaraRaderaJag känner igen mig. Det är nog oundvikligt hos de flesta.
SvaraRaderaMagiskt berättande. En historia och ord som etsar sig fast och gör att läsaren bara vill läsa mer och mer. Människor har nog alltid berättat historier, först muntligt och sedan med skriftens hjälp.
SvaraRaderaFortsätt skriva och fortsätt drömma. Det är viktigt!
Trillingnöten:
SvaraRaderaVisst är det så. Utan ambition kommer man ingenstans :)
Malin:
Utan att tvivla kan man inte bli bättre :)
Monika:
Precis så är det ju, berättandet och skrivandet har alltid varit viktigt.
Jag fortsätter att skriva. Och drömma :)
Du har en härlig inställning och är ambitiös och målinriktad - så bra det kan bli alltså:-)
SvaraRaderaKanske har du inte fått någon ro sedan semestern att komma in i skrivandet som gör dig så lycklig i vanliga fall? Du kan vara lugn - det kommer ... vänta bara ... jag tror på dig:-) Kram
Ebba:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Klart det kommer tillbaka. Det vore ju konstigt om orden alltid rann som ett vattenfall :)
Kram!