Idag var det 6 månader sedan jag skickade iväg mitt första manus till förlag. Två av de förlagen har fortfarande inte svarat. Jag har ingen aning om vad jag ska tro om det, så jag tror ingenting. Jag ledsnade på att bara vänta, så idag har jag skickat iväg mitt manus till lektör. Nu är jag pirrig, lycklig och livrädd. Det är faktiskt så illa att ingen mer än jag har läst hela mitt manus. Kanske helt galet men så blev det. Jag vill verkligen ha respons på min text både för att kunna göra det så bra som det är möjligt, men också för mitt fortsatta skrivande. Trots mitt val så är jag så skräckslagen att jag mår illa. Tänk om det är totalt värdelöst. Vad ska jag göra med mitt liv då? Jag måste ju skriva. Nu börjar ännu en väntan. Snart får jag domen. Godkänd eller icke godkänd! Eller kanske något däremellan.
På något sätt ordnar det sig alltid. Så är det bara. Man kan det man vill, och jag vill. Är det värdelöst får jag väl börja om från början och skriva om. Skriva nytt. Jag tror på mig själv. Jag vet i alla fall att det börjar där. Nu ska jag fortsätta skriva på mitt andra manus. 600 ord so far, idag! Wow, mitt liv är spännande just nu!
Åh, vad bra. Tror att du kommer få otroligt värdefull feedback.
SvaraRaderaDu kan och du kommer att lyckas :-D
SvaraRaderaKram <3<3<3
Jag kommer också skicka mitt manus till lektör trots att jag har skrivkursare och lärare som läser. Tror att det är värdefullt med all feedback man kan få.
SvaraRaderaSen tror jag att det alltid leder någon bra vart om man gör det man verkligen vill göra.
Härligt! Hur gjorde du när du valde lektör? Rekommendation eller googlade du bara?
SvaraRaderaJag kommer också skicka iväg mitt när det är klart. Håller tummarna för dig!
Spännande! Jag tror att det är bra med flera olika läsare som läser på olika sätt och lägger märke till olika saker.
SvaraRaderaDet bästa jag hört den här dagen:-) Nu vet du att du får svar inom en given tidsrymd - det är lättare att vänta då. Kanske att du reagerar som jag när jag fick responsen från lektören - såg bara det negativa och tänkte på allt slit med att ändra. Men sedan satte jag mig ner och skrev en lista med allt det positiva omdömet - det var ju mkt visade det sig:-) Hoppas att ni - du och lektören 'talar samma språk' och förstår varandra. All lycka önskar jag dig. Kram
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaJag hoppas verkligen det.
Pennelina:
Tack, gulliga du!
Jag hoppas att du har rätt :)
Kramar!
Nilla:
Att få feedback är naturligtvis väldigt värdefullt. Ju fler desto bättre :)
Att göra det man verkligen vill göra är såklart målet och man får ta den vägen dit som är nödvändig.
Caroline:
Tack, snälla du!
Jag har googlat, läst och funderat. Jag gick till slut på magkänslan och goda referenser.
Annika:
Superspännande!
Du har rätt i att man kan få synpunkter på sådant som man inte tänkt på själv. Man blir ju lite blind för sin egen text.
Ebba:
Tack så mycket, gulliga du! Det är så spännande!
Jag ser verkligen fram emot att få den här responsen. Om än med skräckblandad förtjusning :)
Kramar!
Vad bra gjort! När jag väl har skrivit min bok (som jag bara påbörjat med blogginlägg och i tanken) kommer jag göra detsamma!!!
SvaraRaderaJag ska köpa mig en snygg, bärbar mac först, för ska jag skriva ska det vara med stil. ;-)
Caroline:
SvaraRaderaDet är spännande!
Det är så kul att skriva så vänta inte. Det spelar ingen större roll vad man skriver på för man försvinner ändå in i texten :)
Du är modig som skrivit ett manus och sen skickar det över hela Sverige. Det finns ingen annan väg än mot att lyckas för dig!
SvaraRaderaInspirerande läsning! Det verkar vara den jobbigaste delen av skapandet, den där man ger ifrân sig verket för granskning och bedömande. Är inte där ännu och ser inte direkt fram emot det heller...MEN det är ju ocksâ en del av skrivarvägen. Inte den trevligaste, bevämaste eller mest njutningsbara. Du är modig som gâr framât, det är ju den enda vägen...:).
SvaraRaderaKramar till dig och jag är övertygad omatt det kommer att gâ superbra!
Trillingnöten:
SvaraRaderaTack, snälla du!
Jag kan bara hoppas att du har rätt. :)
Frida:
Tack, snälla du!
Så är det. Man har lagt så mycket tid, känslor och möda på att skriva, då är det svårt att lämna det ifrån sig. Lite vånda och väntan hör helt enkelt till om man inte vill skriva för byrålådan :) Japp, framåt är den enda vägen! :D
Kramar!