Jag vill bara få leva av Elin och Ida Kjos
8 timmar sedan
fredag 11 mars 2011
Inspirerande
Ibland dyker det upp författare som beskriver skrivandeprocessen så perfekt att det inte behövs några egna ord. Det är en fantastisk känsla att känna hur lika författare upplever skrivandet. Inte alla förstås, precis som i alla yrken är man olika och man skriver av många olika anledningar men mer ofta än sällan känner man hur lika man fungerar. Skrivruset verkar finnas med om än i olika mängd. I exemplet ovan så berättar författaren om hur lycklig skrivandet gör henne och det känns härligt eftersom man ofta säger att skrivande kommer genom lidande. Själv lider jag aldrig när jag skriver, inte ens när jag skriver om något som är jobbigt. Att skriva är ett lyckorus för mig. Det är det absolut bästa som jag kan tänka mig att få göra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vet inte hur man ska bedömma det här med lidande? Och skrivrus? För mig funkar det som att när jag ska/måste skriva om något som är som en tröskel att komma över så gör jag en massa andra saker för att slippa undan. Men när jag så äntligen tar tag i det där avsnittet så blir det ett skrivrus, ungefär som att åka berg o dalbana - känns kanske lite pyton på väg upp när vagnen tuggar på kuggarna men sedan på krönet kommer befrielsen när man rutschar utför och det kittlar till i magen och lyckan är total. Härligt att höra hur mycket du gillar att skriva:-) Kram
SvaraRaderaIntressant. Men jag tror inte det är lika för alla.
SvaraRaderaEbba:
SvaraRaderaMen så är det ofta för mig också. Det är mycket annat som man kan och behöver göra än att skriva med hus och fyra barn men NÄR jag äntligen skriver, då är det ren lycka.
Kram!
Malin:
Absolut! Självklart är det väldigt olika, men det känns som att alla författare kan hitta punkter där de känner igen sig i varandra. Bland annat i skrivruset även om man upplever olika mängd av det. Sedan tror jag att olikheterna är minst lika många.