Dagar som de här

när inte alla platser på jorden är så trygga som den vi lever på måste man reflektera en stund. Det är av den anledningen som jag inte kan klaga på små problem som dyker upp i mitt liv. Det enda som kan få mig på fall är om det skulle hända min familj något. Annars står jag benhårt fast vid det positiva. Det finns så många i världen som lever outhärdliga liv. Inte behöver världen en klagosång från en som har allt.

Det är så hemskt det som händer i Japan att det knappt går att ta till sig. Jag kan inte ens föreställa mig den rädsla och sorg som finns bland människor där just nu. Det skär i hjärtat när jag ser på bilder därifrån. Ser sorg och förtvivlan i deras ögon. Jag kan bara krama min familj lite oftare och hårdare och hoppas på det bästa för alla i Japan just nu.

Samtidigt pågår lika fruktansvärda hot i Libyen. Gömd bakom en fruktansvärd naturkatastrof lurar andra makter. Här finns ren ondska närvarande enligt mig. Jag hoppas att resten av världen kan stävja dessa makter innan katastrofen är total.

Vad händer med vår värld. Jag känner mig liten och maktlös samtidigt som jag tackar min lyckliga stjärna över att vara född på en fredlig och mycket tryggare plats på jorden. Jag ser och känner med alla mindre lyckligt lottade i världen. Det bästa sättet jag känner att jag kan göra det på, är att vara tacksam över mitt liv. Över allt fantastiskt som jag har och att ta väl tillvara på det.

I övrigt vill jag såklart ge så mycket jag kan för att hjälpa dem som inte är lika lyckligt lottade.

Röda korset samlar in pengar för att hjälpa Japan klara den akuta krisen.