Skrämselskott, vårtecken och välsignade ord

Idag kom det två brev med posten till mig. Hjärtat sjönk. Ett såg ut som om det var min barnbok som skickats tillbaka. Det andra såg ut som en refusering av min roman. Då vill man inte riktigt öppna breven, så man tittar på dem en stund istället. Vänder och vrider lite. Väger dem i händerna. Till slut måste man ju ändå öppna, så det gjorde jag. Och blev så glad. I det ena låg Annelie Drewsens bok Inte klia Adam. I det andra låg fakturan för den. Det var första gången jag blev glad över en faktura.

Tack Annelie, för den fantastiskt fina boken!
Jag är nu lycklig ägare av ett signerat exemplar.



Det är en härlig dag idag trots att den är blåsig. Knopparna väntar otåligt på att få bli färdiga för att få spricka ut och ge färg åt vårt land. Jag känner mig lika otålig. Jag längtar efter alla färgerna. Men det luktar vår och det låter som vår. Det är vår!

Igår skrev jag 1193 ord på en timme. Wow, vilken känsla. Refuseringsbrevet gjorde i alla fall någon nytta. Tänk om jag kunde skriva i sex timmar varje dag. Vad fort det skulle gå att skriva en bok då. Eller flera. Nu måste jag fortsätta skriva för jag har inte sex timmar att skriva på, så det gäller att vara effektiv.