Livsandar och refusering

Jag har inte varit ute på min powerwalk sedan jag kom hem ifrån Teneriffa. Det har varit barn som varit sjuka och så var/är jag förkyld. Igår eftermiddag tog familjen en kort promenad tillsammans. Det var helt underbart. Som om man hittat något man inte visste varit borta. I dag tog jag min första egna powerwalk igen, trots att jag inte är helt frisk, och det var helt ljuvligt. Att vara ute, och då särskilt vid havet, är så bra för kroppen men nästan ännu mer för själen. Det är som en vitamin injektion. Nu känner jag mig mycket gladare och energin har börjat återvända igen. Våren är verkligen på väg. Snart, mycket snart är värmen och alla växter tillbaka igen. Och färgerna. Mina ögon behöver se allt i färg igen.

När jag kom hem fick jag se snödropparna som kämpat sig upp ur gräset. Små söta vita klockor som ringer in våren. Vad som tyvärr också väntade på mig hemma var andra refuseringen på barnboken. Tur att jag hann vara ute och lyfta sinnet innan. Nu vet jag att det bara är att jobba vidare. Plötsligt händer det...